Agilitydebuten
Dansa, pausa
Igår fick jag den briljanta idéen att duscha Lycke innan agilityträningen och det blev så lyckat att det drog ut på tiden så att jag fick ta ut Lycke direkt ur duschen och sedan springa till bilen. Klockan sju började träningen och det var inga problem att springa i shorts och t-shirts, respektive blöt päls. Vanligtvis när hon är nyduschad så brukar hon ju få fnatt och busa runt i läganheten och den effekten gick att föra över på agilitybanan också. En hoppklass 2-bana byggdes upp och jag valde att köra bitar av den. Första omgången var Lycke supersnabb (eller jag tror det, för jag hann inte med och det mesta blev fel) och struntade ganska hejvilt i vad jag visade. Just så vill jag att hon ska springa men tanken är ju att hon ska gå att styra också. Jag som trodde att hon hade blivit för lättstyrd och behövde mer träning på fart och självständighet men idag var det alltså tvärtom.
Vi tog en paus och jag funderade. Nästa omgång förenklade jag vägen något och koncentrerade mig på att visa tydligare. Då gick det super! Lyckes tempo hade dämpats något men var ändå klart godkänt. Men eftersom det finns uppenbarligen mer kapacitet i benen så jag måste få henne att springa sitt snabbaste och ändå vara uppmärksam.
När det inte var vår tur att springa hann vi träna lite på ett slalom med fyra pinnar uppställda. Efter lite shejping tog hon sig igenom alla fyra pinnar med en antydan till tempo också, wie det går framåt! Vi hann också med en platsliggning och att träna lite apportering samt ett ställande och läggande. Jättehärlig kväll med trevlig träningsgrupp, jag kommer att sakna UBK/UHU i sommar..
Styrelsemöte och tankeverksamhet
Efter mötet stannade jag, Malin och Elisabeth för att träna lydnad respektive jaktapportering respektive uppletande. Lycke har varit lite seg senaste dagarna vilket jag har tänkt beror på löp men idag var det fullt ös på henne. Först nu när jag kom hem slog det mig att klockan var kring nio på kvällen när vi tränade och alltså avsevärt mycket svalare än vad det har varit under de senaste träningspassen vi gjort. Förmodligen har hon sänkts av värmen i kombination med löp.
Vi började med lite träning av fotgående och repetition av ställande och läggande. Snart är det ju dags för tävling i ettan igen så vi behöver damma av lite moment men det gick jättebra med både ställande och läggande. Malin fick sedan kommendera fotgående. Tanken var att belöna massor eftersom jag har märkt att så fort någon börjar kommendera så börjar Lycke slarva med postition, svängar, halter; allt. Det dröjde ett tag innan hon ens gick på ett sätt som jag tyckte var värt att belöna men när jag väl hade fått in ett par belöningar då hon höll bra position så gick det bättre och bättre. När jag sedan testade utan kommendering så gick hon perfekt. Detta måste vi verkligen jobba på eftersom hon faktiskt har ett jäkligt snyggt fotgående som vi kan få höga poäng på och då vore det ju synd om det inte gick att visa upp det på tävling. Imorgon ska vi alltså träna mer fotgående med kommendering och det känns som att lösningen på problemet är nära.
Man ska ju sluta träningen när det går som bäst och särskilt om man har haft lite attitydsproblem hos hunden senaste dagarna. Men på kvällsrastningen gick Lycke fortfarande och tiggde godis och då kände jag att jag behövde lite av kvällens härliga attityd i vår slalomträning.
I slalomträningen känns det som att vi ständigt har fastnat när pinnarna har börjat rätats upp på en rak linje (tränar med 2x2). Problemet är framförallt att hon missar första porten men även andra fel förekommer frekvent. Eftersom jag har varit på detta steg ganska länge, försökt backa i träningen flera gånger och sedan fastnat igen bestämde jag mig här om dagen att prova en ny strategi. Det känns nämligen inte som att hon har någon förståelse alls för vad hon gör. 2x2-metoden är ju jättebra på det sättet att den främjar självständighet och fart men den innebär ju att miljön riggas rätt kraftigt vilket inte i första hand ger hunden en bra förståelse på vad det går ut på. Helst av allt vill jag nog inte att hunden ska tänka så mycket i slalomet utan bara hitta rätt ingång och sedan susa fram på rent muskelminne. Men jag tror att Lycke har hamnat i en tänkarfas som jag måste hjälpa henne att ta sig ur. När hon har förståelse för vad hon ska göra brukar tempot komma på köpet också.
Därför har jag bestämt mig för att börja shejpa slalom. Tanken är att shejpa in fyra pinnar för att sedan väva in det i 2x2-träningen och att jag bara ger shejpingen ca den här veckan. Idag var andra eller tredje shejpingpasset och jag fick henne igenom fyra pinnar på endast två belöningar. Ett tolv-pinnars-slalom vill jag nog inte shejpa in helt och hållet men att kombinera farten och självständigheten som 2x2 ger med förståelsen som shejpingen (förhoppningsvis) ger tror jag kan vara ett vinnande koncept.
Andra salomtankar?
Morgonstund
När föreläsningarna börjar 10.15 kan jag rekommendera agilityträning istället för sovmorgon, så gjorde Malin och jag idag i alla fall. Ockra är helt ny på agility och fick träna hopphinder och tunnlar vilket hon gjorde jättebra. Lycke fick först springa en oval bana med stor cirkel och liten cirkel med fokus på att hon skulle söka sig ut från mig och bespara mig lite spring i svängarna. Det gick riktigt bra faktiskt! Förutom en av svängarna där tunneln tydligen inte såg så lockande ut när jag försökte utmana henne. Men vi tränade lite extra på den tunneln med utlagd skål och såg lite framsteg efter det, hon kunde till exempel ta den från fel sida sen (böjd tunnel med mig i yttervarv) vilket kan vara bra när vi ska lära oss att bakombyta..
Långhoppet introducerades också och Lycke förstod snabbt att även detta åbäke skulle hoppas över. Bara att bygga på det på längden!
Inget nytt på slalomfronten förutom att jag har börjat hitta gränsen på när det blir för svårt så där blir det att strukturera upp träningen och hoppas på framgång.
Agility med filmning
Den här söndagen kunde vi äntligen vara med på UHU-träningsgruppens agilityträning. Elsa och Baccus var de enda som gjorde oss sällskap och vi improviserade ihop en slags bana.
Det var längesen jag såg Lycke springa agility på film så idag hade jag med kameran. Det kändes bra att springa banan, vi körde två varv och båda gångerna missade hon nåt hopphinder men jag är galet nöjd med att hon satte platta tunneln självständigt båda gångerna. Hon sprang kanske inte sitt allra snabbaste men det gjorde hon å andra sidan inte på promenaden idag heller. Nu har vi testat att springa längre kombinationer/bana två gånger den här veckan och det är så roligt att vi faktiskt tar oss runt! Det var inte allt för längesen som hon knappt kunde ta flera hinder på rad. Vi har tränat mycket gunga i veckan och där går det också verkligen framåt. Kommande vecka ska vi förstås jobba vidare på slalom och köra lite kortare kombinationer med fokus på fart och självständighet. Men först och främst förtjänar hon någon vilodag efter att ha kört ganska hårt den här veckan.
Plask
1. Oflyt när man försöker hitta en egen väg genom banan för att man inte kan slalom
2. Kontaktfältsglad hund som åter igen smiter upp på A-hinder
3. Ohyggliga mängder vatten ovanifrån ger lervälling och ökade bromssträckor
Och jag tar endast på mig ansvaret för två av dem.
Heja Uppsala
Dagen bjöd på solsken och jag blev bjuden på goda muffins (tack Frida och Tina!) och trevligt sällskap av Uppsalingarna. Lycke var glad och nöjd och inte alls berörd av agilitymiljön, jag tyckte nästan att hon var lite för lugn men när vi testade att leka och småträna lite så var hon på i alla fall. Jag har aldrig följt en officiell agilitytävling en hel dag och det var jätteroligt att se så många duktiga tävlande och olika varianter på hur de löste banan. Mest imponerad blev jag av mina duktiga klubbkamrater; Erika och Pippi tog sin tredje och fjärde pinne, Linnea och Theja tog sin andra pinne, Tina och Härva gjorde en snygg debut och Johanna och Rejsa briljerade trots diskar. Det var fler på plats som gjorde bra ifrån sig men som jag inte hann se så noga. Grattis alla duktiga!
Vi var hemma sent och jag hade tänkt åka på hundungdoms agilityträning men både jag och hunden var slut efter dagen. Nu är jag i alla fall jättepeppad att träna ännu mer agility så att vi också får vara med och tävla nån gång! Och peppad inför fler härliga hunddagar!
Fredagsmys
Väldigt lyckad fredagskväll med träning och promenad på klubben i sällskap av Malin och Ockra. Lycke var på sitt häftigaste humör trots grinigt väder och att hon främst belönades med torrfoder. Lydnadsmässigt började vi experimentera med rutan och hon sprang fort och lekte glatt. Jag har som strategi att lära henne att springa till en target bakom rutan och att kunna stanna henne i rutan på kommando. På promenaderna när hon springer lös stannar hon väldigt snyggt på kommando och jag tror att target bakom rutan och belöning för fart snarare än targetbeteende kommer att ge just fart, vilket känns bra att prioritera. Hon hade svårt för att springa ut om hon inte såg Malin lägga ut targeten innan men förhoppningen är att hon så småningom ska förstå kopplingen mellan konerna och placeringen av targeten. Hon gjorde dessutom en galet snygg inkallning då hon vände från bästa kompisen Ockra som susade förbi henne, att hon sen inte ville komma tillbaka lika gärna med pipboll kommer jag inte ihåg just nu.
Vi gick sedan vidare till agilityplanen och repeterade lite däck på small-höjd. I onsdags ville hon bara hoppa igenom ramen men idag hade hon bra sug till däcket och jag kunde höja till largehöjd utan probelm. Ja just det, Lycke har blivit mätt till 45, det vill säga large-storlek. Det stod en färdig bana framme och vi gjorde en egen variant på den med hopphinder, runda tunnlar, två framförbyten och ett avslutande däck (totalt ca 10 hinder) och den satte hon på en gång! Vi är anmälda till dubbel hoppklass i Västerås 6:e maj tillsammans med resten av deltagarna på tävlingskursen vi gick i vintras. Slalom har jag gett upp att hon ska hinna lära sig men om vi övar lång-hopp och platta tunnlar kanske vi kan försöka oss på en större del av banan i alla fall.
Efter träningen tog vi en promenad så att Lycke och Ockra fick leka av sig den sista energin.
Imorgon ska jag och Lycke till lill-Skansen tillsammans med andra veterinärstudenter för att hålla föreläsningar för barnfamiljer. "En varg i koppel - livet med min hund" heter min, ska bli spännande!
Januarisol
Övrig tid gick åt till att bära in och ut hinder och att promenera i finvädret, vi hann precis på bussen tillbaka innan det började snöa:)
Viljor
Lycke ville se efter om det fanns råttor i väggarna, det ville inte jag.
Lycke ville springa balansbom, jag ville att hon skulle springa rakt fram i starten och inte 90 grader åt höger.
Lycke ville ta en tunnelingång, jag ville att hon skulle ta den andra.
Lycke ville springa in halvvägs i tunneln, vända, springa ut och sedan springa in genom andra ingången. Jag ville något annat.
Lycke ville meddela att det faktiskt borde vara hennes tur, jag ville att hon skulle vara tyst.
Lycke ville ha leksak för sig själv, jag ville att hon skulle dela med sig.
Lycke ville springa full fart fram, jag ville att hon skulle märka att jag försökte bakombyta.
Lycke ville träna fjärrskiften, jag ville att hon skulle ta det lugnt bredvid mig.
På slutet gick det i alla fall riktigt bra när vi tränade kontaktfält, träningen av 2på2av på stenar har visst gett resultat även på balanshinder. Det var också riktigt roligt, hon ville ju i alla fall, det gäller ju bara att få henne att vilja det jag vill. Och så är det ju synd att jag får kortslutning i hjärnan när hon gör tokigheter, för det verkar ju som att jag måste vänja mig.
Klubbmästerskap
Helgen har knappt innehållit en lugn stund, framförallt på grund av hundaktiviteter. I lördags åkte jag och Lycke till Märsta-Sigtuna Brukshundklubb för att känna av stället inför lydnadstävlingen den här veckans lördag. Förutom lite krångel med ställandet gick det utmärkt, särskilt med tanke på att jag missat att de skulle ha mentalbeskrivning där samtidigt med tillhörande skottlossning. Vilken miss, tur att det gick bra ändå. Under eftermiddagen tränade vi agility med Frida, Yes, Luna; mini-banor med hopphinder och tunnlar tränade Lycke och Luna på inför söndagens agility-KM.
På söndagen deltog vi alltså i Uppsala Brukshundklubbs klubbmästerskap i agility där de haft den goda idéen att arrangera ett lilla-KM (blåbärsklass om man så vill) med bara hopphinder och tunnlar. Det var jättekul att se så många duktiga agilityekipage från klubben. Under lördagens agilityträning hade Lycke haft problem med tunnlarna, under uppvärmningen stack Lycke iväg till sin barndomsgranne och när jag satte henne inför starten drog hon av en stor gäspning. Trots alla dåliga tecken innan så gick det jättebra när jag väl hade startat henne. Hon sprang på bra, följde mig och tog alla hinder. Alla förutom ett hopphinder som stod lite lurigt efter en tunnelöppning. Det sprang hon förbi och eftersom hon hade fart och var på väg mot nästa hinder lät jag henne köra på. Vi blev alltså diskade men jag är otroligt nöjd med loppet och min lilla stjärna! Utifrån den nivån vi är på idag så kan jag inte säga en enda sak som kunde ha gått bättre. Och så roligt det var!
Skönt att få smygstarta med en liten tävling inför lydnadstävlingarna som vi är anmälda till de närmsta veckorna, även om det var i "fel" gren. Jag tror att den bara har gett goda effekter på Lyckes tävlings-attityd och mina tävlingsnerver!
Bild på flygande Lycke tagen av frozentime.se
(fräckt av mig att lägga ut den eller gratisreklam för dem?)
Shopping och agility
Grodan fick följa med när vi träffade Frida och Frida för att träna agility. Det blev ett riktigt härligt pass med träning på raksträckor, svängar, platt tunnel och slalom. Lycke var allt annat än trött, snarare ur kontroll vilket var roligt, särskilt eftersom hon ändå gick att kontrollera. Grodan (tennisboll med armar, ben och huvud med pip) gick hem och uppfyllde sitt syfte; det vill säga att jag kunde använda den som kastad belöning. Den var till och med så populär att hon inte ville ge tillbaka den. Så går det med leksaker som inte är roliga att kampa med och som är roligare än godis. Men jag behöver en sån leksak också och får använda den när det passar. Om man smyger fram och kastar en godis framför Lycke så hinner man i alla fall sno tillbaka den.
Slalomträningen kändes fantastisk! Pinnarna börjar närma sig en rak linje och när hon väl hade fattat så sprang hon med bra tryck under tassarna och tog det ur lite vinklar.
Det har blivit så mycket hund under helgen så att jag måste stanna hemma från skolan imorn för att hinna plugga!
Slalomet
Igår tränade vi slalom, kontaktfält, startövning och ljud från gungan. Det var lite svårt att få ordentlig fart på Lycke, jag upplever det som att hon föredrar lite publik om hon ska anstränga sig.
Slalomet har vi inte tränat på så mycket som jag hade velat senaste tiden. Det hade varit roligt att få ihop fyra pinnar på rad innan det blir snö och tjäle, för då kommer vi ändå kunna träna på pinnar som inte behöver stickas ner i backen. Gräsmattorna utanför huset har Lycke blivit kinkig över att springa på vilket jag tror beror på äckliga, taggiga växter som växer där men det är ju svårt att veta vad som rör sig i huvudet på henne.
När vi tränade slalom igår filmade jag lite. Första omgången fick hon godis ur handen.
Sedan ställdes pinnarna så att de var vinklade lite mer efter en linje och då blev det lite klurigare. Belöning ur hand byttes till kastad snusdosa som hon får godis ur. Hon har fått mycket bättre förståelse för att det är båda portarna som ska tas och förhoppningsvis kommer farten öka ju säkrare hon blir (och så går det ju snabbare när hon är på bättre humör). Ljudet är inte riktigt synkat med bilden så jag har bättre tajming i verkligheten, men vad gäller tre-åringsrösten så får jag nog acceptera att det är så jag låter när jag tränar hund.
På kursen tränade vi gungan-grunder och lite handling/starter. Nästa gång är det avslutning på fortsättningskursen. Kurserna går för fort! Jag ska i alla fall försöka hinna träna lite mer hinder och handling innan nästa tillfälle.
Springa på
Idag tog jag bussen till brukshundklubben med planen att få Lycke att ta några agilityhinder. Vi har liksom fastnat lite påatt bara träna grunder, delar och enstaka hinder och för att få ut lite mer av fortsättningskursen vi går så tyckte jag att det var dags att hon fick lära sig att ta lite fler än ett hinder i ett svep.
Jag började lägga upp en böjd tunnel med två hinder efter/framför ingångarna, som en hästsko. På ena sidan efter hopphindrena la jag ut en godisskål och började med att skicka Lycke mot dem så att hon behövde ta två hopphinder. Terriern tjuvade och sprang runt hindrena, matte såg snopet på när jon åt upp godiset ändå. Ny strategi; 1. Lock på burken som bara öppnas om hon tar hindrena. 2.Lycke får stanna sittande, jag ställer mig mellan de två hindrena och startar henne därifrån. Det gick bättre och när hon väl fattat grejen så kunde hon köra hopp-böjd tunnel-hopp-hopp innan godis, till och med med ett framförbyte efter tunneln. Fyra hinder är fler än ett.
För att inte bara träna med utlagd belöning tränade vi även på "bermuda-triangel" med hopphinder på låg höjd och kastad leksak som belöning. Det var visst inte så svårt att ta tre hinder i en cirkel så jag byggde om till en framförbytesövning istället. Själva framförbytena verkar hon förstå riktigt bra men jag fick träna på att inte svänga för tidigt för då missades det hinder.
Det var nog första gången vi åkte till UBK utan att träna en enda lydnads-grej och det gick ju det också :)
Mina pinnar
Rosvik levererade även denna helg. Inget sol och bad men shopping i Piteå, blåbärsplockning, lite hundträning och massa mys med mamma, syster, Lycke, moster och Nelson.
Lycke fick miljöträning och platsliggningsträning när vi gick på stor loppis i Piteås badhuspark och hon skötte sig galant men att ligga heeelt stilla var lite svårt med alla störningar. Vi hade också ett jättebra slalompass där vi tränade mellan att växla sida så att hon vissa gånger kunde gå rakt in genom porten och andra gånger behövde runda första pinnen för att komma in från höger. Jag försökte även variera min egen position så mycket som möjligt och hon belönades med leksak nästan hela passet.
För det mesta är ju Lycke väldigt duktig och lättsam men jag har blivit ordentligt förbannad på henen under den här helgen. Det brukar ju gå bra att ha henne lös och hon brukar komma på inkallning men under helgen har hon lyckats sticka iväg långt TRE gånger och inte alls brytt sig om inkallningssignal. Inkallningssignalen är den enda livlinan jag har eftersom hon inte ens klipper med öronen för varken fjäsk eller åthutningar. Jag blir så arg, besviken, skamsen och rädd.
Våra slalompinnar har jag blivit väldigt förtjust i men imorgon måste jag nog skiljas från dem. Lillasyster ska till vår lägenhet innan hennes utlandsresa och då får hon nog med sig dem bättre på tåget än vad jag kommer få med all min packning plus hund när vi åker neråt. Men vi återses ju om ett par veckor och som tur är finns det ju mycket annat som vi också behöver träna på!
Slalom in progress
Dilba
Lycke nosar på vattnet
Mina veteflickor
Hundarna har fått gå varsitt spår. Ett lite kortare åt Dilba som inte spårat på länge vilket tyvärr märktes men gamla hundar får ju belöningen hur som helst. Lycke fick nog gå sitt längsta spår hittills. Det gick över en äng i ganska stark sidvind och hade en vinkel. Man ser tydligt på henne när hon är i spåret, hon såg ut att ha lite problem i början och i vinkeln men redde noggrannt ut allt själv.
Jag är ganska dålig på att ta tid för att träna agility själv men i helgen har Lycke fått träna både slalom och hoppteknik. Och jag tror det blir första gången jag vågar mig på att skriva lite egna reflektioner om vår agilitytränig.
Det gav väldigt mycket att träna tre pass slalom, varje pass innehöll ca fyra sekvenser med ca fem repetitioner. Mellan sekvenserna fick hon sitta uppbunden och titta på när Dilba gjorde konster. Belöningarna varierades mellan leksak i långt snöre och godis från handen (laxpastej i tub eller frolic). Även om hon ofta belönas från handen så tycker jag inte att hon verkar ha så svårt att dra framåt självständigt men då har vi ju inte tränat på så värst långa avstånd ännu.
Det vi har tränat på är att springa igenom en slalomport från olika vinklar. Att springa rakt mot en öppen port (klockan tre om fortsättningen av slalomet är klockan tolv) har vi tränat på tidigare så vi började där och under helgen arbetade vi oss fram till ingångar från klockan sju. Då måste hon alltså runda första pinnen för att komma in från rätt håll och kors i taket, det verkade hon tycka var självklart. När vi började försöka oss på klockan sju-vinklarna blev det först fel men när jag insåg att jag måste byta sida om henne för att följa handlingsystemet så gjorde hon rätt varje gång.
Här är en liten film från första träningspasset med ungefär klockan fyra, fem-ingångar. Lycke är duktig och söt men matte har egentligen ingen aning om vad hon håller på med så henne kan ni titta förbi.¨
