Wheatenvarning

Igår var vi på andrá tillfället av agilitykursen som vi går. Nu när vi har fått börja träna på hinder så förstår jag lite bättre varför folk håller på med den sporten;)
Det vi gjorde igår var att påbörja inlärning av ett kontaktfältsbeteende, dvs. två tassar på och två av. Vi tränade på en kort planka med små sandsäckar under och jag tror inte att Lycke förstod så mycket men jag ska försöka att träna vidare på det hemma.
Vi fick också börja träna på gungbrädan i två olika övningar. Först var brädan uppställd med ett hinderstöd under så att den inte kunde vippa ner och vi tränade hundarna på att springa längst ut på brädan och stå där och äta godis. Jag blev åter igen förvånad över hur tidigt Lycke får upp farten och viljan att självständigt springa till hindret. Likadant var det på förra tillfället då hon gärna sprang iväg till tunneln av sig själv och igår sprang hon förbi två hinderstöd och hela vägen ut på gungbrädan, några meter alltså.
Det vi också gjorde med gungbrädan var att placera hunden på den delen av brädan som låg mot marken med hundens nos åt det nedsluttande hållet. Där belönades hunden för att stå kvar fast hjälpinstruktören höjer och sänker brädan långsamt uppåt och neråt några centimeter. 4 gånger av 5 brydde sig inte Lycke det minsta men vissa gånger hoppade hon av precis nr brädan slog i marken så lite obehagligt verkade hon tycka att det var.

I övrigt så är hon väldigt orädd men har dessvärre lite dålig koll på sina tassar så hon ska få träna lite extra på kropsskontroll. Idag hittade vi ett litet område i skogen med en massa stockar som hon fick balansera på, till och med en som gungade åt sidorna lite lagom, värt några återbesök.

Idag hade jag sett fram emot första lediga kvällen på länge men jag ska istället åka till UBK för att få Lyckes mankhöjd mätt av en agilitydomare som skulle vara där och träna. Jag tippar på att Lycke är ca 44 cm hög, alltså en alldeles lagom wheatenfröken men dessvärre precis för stor så att hon måste tävla i large-klass. Eftersom vi ändå ska dit så blir det lite lydnad på klubbens onsdagsträning, sen blir det soffan och kanal 5 resten av kvällen:)

Igår var jag på fortsättningsklippkurs för wheaten terriers som hölls av Heléne Hulthén på Trimkompaniet i Morgongåva. Heléne är också den ena delägaren till kennel Cameron som Lycke kommer ifrån.
Jag var bara med som åskådare så Lycke spenderade dagen hemma med husse. Vi började dagen med lite introduktion till saxteknik och sen visade Heléne när hon klippte två wheatens, först en med amerikansk päls (som Lycke har) och sen en med irländsk. Visningshundarna var två riktigt snygga exemplar, bland annat Cameron Hunnicut som blev årets vinstrikaste terrier år 2009 och det var en fröjd att se en så snygg hund trollas fram ur pälsmassan. Det märktes att hon är van att klippa och hon behövde bara göra några få klipp för att få det som hon ville, något att sträva efter eftersom jag själv står och klipper och klipper och klipper innan jag nästan börjar bli nöjd (vilket gör att dte ofta försvinner mer päls än önskat..).





Efter lunch fick deltagarna klippa sina egna hundar medans jag smög efter Heléne och tittade och lyssnade på när hon hjälpte de andra. Det var rätt skönt att inte ha med en egen hund, dels för att jag förmodlingen hade blivit så nervös över att klippa under övervakning men framförallt för att jag nu fick möjlighet att se på när alla de andra hundarna klipptes.

Alla hundarna blev jättefina! Nu är jag sugen på att själv sätta saxen i Lycke men jag ska hålla mig eftersom hennes päls i första hand behöver bli längre. Jag lärde mig en hel del nya knep och jag har antecknat flera sidor. I nio år har jag klippt wheaten och det har var första kursen i hur man ska klippa för utställning, jag har nog en ganska bra bild av hur jag vill att det ska se ut och nu har jag fått ord på det också men sen är det bara träning som gäller för att få till resultat också. Innan jag åkte hem köpte jag en "talande" karda som bör passa Lyckes lätt-tovade päls bättre och en upppfluffarkam som ska göra det lättare vid klippning.

Nu är jag laddad inför sommarens utställningar:)

Igår var vi på agilitykurs och jag är fortfarande helt slut i huvudet. Lycke visade upp sin värre än värstaste sida hittills; under genomgången hade hon svårt för att ligga ner, hon pep och lät som en kanariefågel, hon började skälla av frustration när en golden kom in, när jag stod upp så bjöd hon på beteenden i en rasande fart i ena sekunden för att helt tappa fokus i nästa, hon snodde mina vantar, hon sprätte iväg till instrutören och fingrarna blev rejält ömma av att servera godis till henne. Förstår ni på ett ungefär vad jag hade att handskas med?

Hon var visserligen väldigt jobbig men samtidigt är jag ganska nöjd. Att hon inte kunde koppla av under genomgången och dessutom pep ihärdigt känns inte bra men trots den höga aktivitetsnivån som hon uppenbarligen hade så visste hon vad som gällde; om man ligger ner så finns det chans för godis, särskilt om man lägger ner huvudet och ligger så ett tag. Så hon låg ner större delen av tiden men reste sig upp oftare än vanligt och krävde mycket högre frekvens av belöningar än vad hon brukar. Det var längesen hon senast började skälla av att se en hund och det var tråkigt att hon hann få chansen att göra det igår men när jag blev lite mer uppmärksam på hundar som såg intressanta ut och såg till att belöna tidigt för bra beteenden (titta lugnt, stå still, ta kontakt) så gick även det bra. När hon jobbade bra så jobbade hon riktigt bra men dessvärre tog hon egna "pauser" där hon stod och stirrade på de andra hundarna eller nosade i backen. Det tror jag beror till stor del på att hon behöver täta pauser, särskilt när hon är på sådant humör som hon var på igår, och för att vi inte har tillräckligt tydliga signaler och regler för när det är paus och vad som gäller då. Bäst av allt var att det åter igen gick att leka med henne. Det har hon ju inte velat göra under liknande situationer men igår lekete hon med mig nästan varje gång jag erbjöd henne och så lekte hon ju med mina vantar även när jag inte erbjöd henne..

Med tanke på hur uppe i varv hon var så är jag ändå riktigt nöjd över att se hur bra hon faktiskt är på att använda den energin till att jobba och leka med mig, även om hon hinner göra en massa andra hyss också så är det ju bra att hon faktiskt vet att man kan rikta energin mot träning också. Jag har funderat på varför hon var så där igår, det brukar ju gå mycket bättre, och till viss del tror jag att det beror på att jag startade fel med henne. Vi kom lite tidigare till kursen eftersom vi skulle få en snabbrepetition av förra kurstillfället som vi missade och eftersom det bara var vi och intrsuktören där då så tänkte jag att det inte skulle vara några problem för Lycke att koppla av så jag lät henne vara och ägnade uppmärksamheten helt åt instruktören istället. Om man tänker sig att Lycke kommer dit med förväntan och en hög aktivitetsnivå och sedan får hon knappt någon uppmärksamhet, uppgifter eller direktiv under första femton minuterna så förstår man att hon går upp i varv av det.

När Lycke var på det humöret krävdes det mycket av mig för att hålla koll på henne och hålla henne koncentrerad, dessutom hade jag fullt sjå med att hålla ordning på koppel, vantar, belöning, träningen o.s.v. Med andra ord så var allting lite kaos igår. Därför har jag några åtgärder för att förbygga kaos i kommande träning.

Att träna på:
- Låta bli utlagda belöningar tills hon får tillåtelse
- En grej som de hade tränat på under förra tillfället: om jag leder hunden i halsbandet och släpper när vi fortfarande går så är det tillåtet att rusa fram till belöningen, targeten eller liknande men om jag stannar upp innan jag släpper halsbandet så vill jag att hon väntar på en "kör"-signal innan hon sticker.
- Avslappning i andra situationer, tex. ta en tur in till stan och träna där
- Och så ett par "läxor" till nästa kurstillfälle: runda saker och backa

Att införskaffa:
- Större godispåse, för hundgodis alltså, för att det ska bli lättare att få tag i godiset i fickan, för att det ska rymmas mer godis och för att jag ska slippa att godis faller ur påsen och ger fettfläckar på jackan.
- Något medel som tar bort fettfläckar som inte går bort i tvätten (förslag?)
- En mössa som inte glider ner över ögonen när man tränar hund, dvs. ingen stor, stickad sådan

Att fundera på:
- Ev. sätta olika signaler på att ex. resa sig och ta belöning från mig respektive att resa sig och springa iväg till extern belöning.
- Tydliga rutiner och signaler för när en paus startar och slutar
- "Regler" för vad som gäller under pauser. Jag funderar på att ha två typer, en paus som kan signaleras av att jag sätter mig ner. Då ska hon vara så avslappnad som möjligt, det vill säga ligga ner, gärna med huvudet nere, somna om hon vill. Den andra sortens paus tänker jag mig en kortare, till exempel vad hon ska göra om jag måste prata med instruktören, rota efter godis i fickan eller bara ge henne ett kortare avbrott innan vi fortsätter träningen. Att fundera mer på altså.

Igår var jag på Anders Hallgrens föreläsning "Hundens psykologi- och hundägarens..." som realgymnasiet hade anordnat.

Föreläsningen var otroligt underhållande. Jag fick inte höra så mycket nytt men det påminde mig bara om hur mycket hans böcker och texter har påverkat min grundsyn i hundträning, för att inte tala om hans påverkan på resten av hund-Sverige och hundvärlden. Tack och lov är mycket av hans kunskap självklart för många hundägare men inte för alla och han måste ha varit extremt kontroversiell när han satte igång under 60- talet. Han sa själv under föreläsningen att vi i Skandinavien är bäst på glad lydnad. Jag tror att det är till stor del tack vare att han har banat väg för och delat med sig av erfarenhet och kunskap till så många som sedan har kunnat utveckla kunskapen til metoder. Ta bara klickerträningen, Hallgren var nog en av de första att introducera och förespråka klickerträningen i Sverige och se vad den har utvecklats.

Det som inspirerade mig mest var hur mycket han har jobbat med fysiska, bakomliggande orsaker till problembeteeden. Han har bland annat utvecklat smärtanalys, hormonanalys och skrivit en forskningsrapport om ryggproblem som bakomliggande orsak till problembeteenden. Eftersom jag är väldigt intresserad av beteende och hundträning så vore det väldigt roligt att kunna kombinera det med veterinäryrket, kanske något att fördjupa sig i i framtiden. Därför blev jag sugen på att läsa om några av hans böcker med en ny synvinkel.

Hans forskningsrapport om ryggproblem köpte jag med mig hem. Som sagt så känns ämnet intressant med tanke med mitt blivande yrke men också för att vår gamling Dilba, som har och har haft utfallsproblem, även har blivit diagnostiserad med spondylos för några år sedan. Jag stannade även kvar på frågestunden och bad honom förklara lite mer om hur iver att komma fram till andra hundar kan leda till frustration och sin tur kan utveckla utfallsproblem och aggression, något hans själv har skrivit om. Det var intressant att höra honom själv berätta om det och jag tror verkligen att det fenomenet har varit väldigt bidragande till Dilbas problem och det känns högt prioriterat att jobba förebyggande med Lycke. 

Om ni får chansen, gå och lyssna på någon av Anders Hallgrens föreläsningar! 

Välkommen vårtermin!
Nu börjar saker att dra igång lite smått, det är fortfarande vad som kan kallas för vinter men det är i alla fall hög tid att börja förbereda för den vår som kommer.

Igår hade vi styrelsemöte med Uppsala Hundungdom, lika trevligt som alltid och det känns som att vi kom fram till en hel del bra saker. Förhoppningsvis har UHU-s medlemmar många roliga aktiviteter att se fram emot under året (några av dem kommer att presenteras under årsmötet), jag längtar själv tills vi drar igång. Dessutom blev det bestämt att jag ska gå som hjälpinstruktör på en allmänlydnadskurs för Uppsala Brukshundklubb under våren vilket ska bli riktigt spännande.

Idag har jag och Lycke varit på första träffen av den "förberedande agilitykursen" på UBK. Vi ska alltså först gå en förberedande kurs och efter den en grundkurs, vilka kommer att vara varannan tisdag under i stort sett hela våren. Det ska bli kul att lära sig agility från grunden, för intruktören Johanna verkar ha koll på det där. Jag tycker att agility är och verkar väldigt roligt men jag har inte blivit biten, mest troligt för att jag kan för lite, därför kan jag än så länge inte låta bli att främst se vilka fördelar dessa agilitygrunder har för vår övriga träning, som lydnaden. Som på kursen idag tränade vi bland annat hundarna att följa vid sidan när vi snurrar, utan att byta sida bakom vår rygg. Jag som har dragit mig för att börja träna höger- och heltomsvängar för lydnaden och plötsligt är halvvägs där. Missförstå mig inte, agility intresserar mig verkligen, men om jag ska hålla på med det så ska jag också satsa för tävling och det är det för tidigt för mig att besluta än;)

Lycke var i finfin form. Hon verkar verkligen anstränga sig för att behärska sina impulser, som att fara fram till de andra hundarna, och även om hon inte alltid lyckas så hade hon så gott som perfekt attityd till träningen. Det ger mig en känsla av hopp.

I helg har jag, Anna, Anna och Sara från Uppsala Hundungdom varit på Sveriges Hundungdoms styrelseutbildning på Sånga-Säbys konferensanläggning på Ekerö. SHU stod för hela kalaset och det lockade ca 60 sittande och blivande styrelsemedlemmar i SHU:s lokalklubbar.

På lördagen fick vi bland annat sitta i indelade grupper och diskutera frågor som rör styrelsearbete, exempelvis hur man löser konflikter och engagerar sina medlemmar. Det var väldigt givande att få prata med folk från andra styrelser och höra vad de hade för problem och vad de anordnade för aktiviteter o.s.v. Särsklit eftersom jag aldrig har suttit i en styrelse förut och vi precis håller på att starta upp vår klubb. Efter en lyckad tre-rätters-middag roade vi oss med föreläsningar av Memea Mohlin, Åsa Nilsonne och Runar Naess fram till halv elva tiden på kvällen. Memea Mohlin har jag lyssnat på tidigare och hennes och Åsas föreläsning var riktigt bra men Runars, som handlade om hans undersökningar om vargar, var ändå höjdpunkten.

Idag började vi med en allmän föreläsning om föreningsarbete, efter det hade vi en laglek och sedan har vi varit indelade i grupper efter våra poster i styrelsen. Eftersom det är tänkt att jag ska bli ledamot så var jag i den gruppen och vi jobbade mycket med diskussioner om värderingar och om olika personlighetstyper i grupper, vilket var mycket intressant. 

Hela arrangemanget var jättebra och vi fick bo otroligt fint och äta väldigt gott. Här är en bild på hur vårt hotellrum såg ut (som jag har snott från Sånga-Säbys hemsida).



Jag är jättenöjd med helgen, det var jätteroligt att få prata mer med både de från min styrelse och från de andra klubbarnas styrelser, som alla är hundmänniskor. Det känns jättemotiverande att komma igång med vår hundungdomsklubb och jag har förstått lite bättre hur mycket som behös göras, men frågan är om jag inte åker hem med mer funderingar än jag hade innan. Men det brukar ju vara så att ju mer man lär sig desto mindre inser man att man kan.
Nu är jag i alla fall hemma hos Lycke och Tobias igen och får sova i min egen säng (och laga min egen mat), ganska bra det med;)

Jag börjar inse att det går fort framåt med "agilityn" men att det inte kommer bli så mycket tränat för snart kanske vintern kommer (och agility är ju inget vi ska satsa på :P). En liten note to self med vad vi gjorde på valpagilitykursen igår:

- Starta en bit ifrån tunneln och därpå ett hopp
- Böjd tunnel innan ett hopphinder (så pass att enklaste vägen vore att gena förbi..)
- Balnsbomsbrädor uppställda mot lågt bord
- Däcket på lägsta höjd
- Platta tunnlen med upphållet släp

Vi fick papper om hur man kan lära in slalom med 2x2 metoden och det är något jag kanske tar tag i under nästa vår.

Lycke, min stjärna, var så fantastisk igår. Odräglig som få i sina försök att få tag i godis men precis så som jag vill ha henne;) Det var alltså full fart på henne under övningarna men när hon satt uppbunden eller när vi hade genomgång så satt hon lugnt. Innan hon ska starta varje övning sätter hon sig frivilligt för att få ett varsågod. Själva övningarna gå bra men i och med att hon har fått börja springa lite längre för att få sin belöning så har hon börjat testa på att gena, men det är väl bara naturligt och hon lär väl sig att det inte lönar sig. Jag hade henne faktiskt lös under övningarna och mellan varje pass (ca 5 pass per övning eller nåt) och det gick jättebra, hon var nog den enda hunden som inte tog en extra vända till de andra hundarna. Och kampade med leksaken gjorde hon också när hon fick chansen!

Imorgon tänkte jag att vi ska och titta på UBK:s träningstävling i agility och passa på att träna lite passivitet och lek, kanske lite fritt följ och ligg också om det känns bra.
God kväll!

Hundens Hus här i Uppsala har kommit på en jättebra idé; att ha träffar där valpar får träffas och leka, varvat med passivitetsträning. Det var tänkt att bli två träffar när jag anmälde oss men på grund av ganska lågt deltagarintresse blev det bara en träff och den var vi på idag. Konceptet tycker jag är jättebra för de som kanske inte känner så många med hund men ändå vill låta sin valp socialiseras med andra raser och om man vill träna passivitet med fokus på just det. Helst hade jag velat kunna gå på några sådana träffar och börjat redan när Lycke var lite yngre men en gång kändes bättre än ingen gång. Fyra valpar med ägare blev det i alla fall; Lycke, en dobermann, en golden och en engelsk cocker och alla lekte jättefint utan att vara varken osäkra eller för påstridiga.

Så fort det är andra hundar i närheten så kan jag ju inte låta bli att se det som träning så jag hade självklart med mig godis och belönade Lycke när hon tog kontakt med mig, särskilt under sårare situationer, som när en annan valp gör lekinviter. Jag tycker det går jättebra; hon ser näästan ut att tycka det är lika roligt med godis som de andra valparna och när jag först kopplade lös henne trodde jag att hon skulle rusa iväg men hon stod kvar en stund i alla fall och tittade på mig istället.

Passivitetsträningen har vi ju lite svårare med men jag ser framsteg där med. Jag har valt att belöna henne för lugnt beteende när jag sitter ner. Belöningarna kan ju göra att hunden blir mer uppspelt men om jag använder lagom gott godis och ser till att belöna när hon sitter eller ligger (möjligtvis står lugnt om störningarna är svåra) utan att tänka godis så verkar det gå bra. Eftersom Lycke är en ganska aktiv individ så känns det som ett bättre alternativ än att bara vänta ut henne tills hon blir lugn, för hon känns som en hund som ser till att få saker att hända om hon har tråkigt. Då känns det bättre att jag kan manipulera vilka betenden som leder till något trevligt. Dessutom är det inte lika lätt hänt att hon blir frustrerad av t.ex. att inte nå fram till en annan hund utan vet att även om hon inte får leka så finns det chans till godis.

Mer träning på det alltså, ska försöka ta mig till hundiga platser 1-2 ggr i veckan och träna på att växla mellan passivitet och lek/kontaktövningar.

Idag är det tisdag och det betyder valpagilitykurs på UBK. Första träffen gick ju inte så bra eftersom Lycke fick kräkningar men idag var hon fit for fight för träff 2 av 5.

Vi började med samling och lite genomgång i klubbstugan. Lycke blev smått hysterisk när hon inte fick fortsätta leka med sin rasfrände men lugnade sig efter ett antal belöningar av lugnt beteende och låg riktigt lugnt i famnen ett tag. Stundvis höll hon ändå på att pipa och jag inser att hon behöver mycket mer passivitetsträning och miljöträning bland andra hundar. Det får vi träna på redan imorgon då vi ska på valplekis på Hundens Hus Uppsala och träna socialisering och passivitet.

Utomhus så byggde vi vidare på övningen från första kurstillfället; att springa till godisskål. Vi började med att skicka hunden rakt på skålen några gånger, därefter några pass där hunden fick springa mellan två hinderstöd för att nå skålen och på slutet genom en tunnel. Varje pass fick Lycke sticka till skålen ca 4 gånger och däremellan sitta uppkopplad medan jag hjälpte det ekipage som vi delats in i par med. Det gick förånansvärt bra att ha henne uppkopplad, hon pep och skuttade ibland men långa stunder satt hon och bara tittade. Försökte hinna med att belöna henne då. Under själva träningen var hon supertaggad på godiset och stack direkt till det utan en tanke på att sticka till de andra hundarna och utan att tveka trots att hon var tvungen att springa mellan hinderstöd eller genom en tunnel. Hon verkar inte heller ha några problem med blött väder eller mörker, lamporna släcktes precis innan hon skulle igenom tunneln.

En blanding av plättar, köttbullar och frolic var vad som erbjöds och hon var riktigt taggad hela tiden. Hon tar mycket spontankontakt och jag börjar se tendenser till att hon förstår att det är exra lönsamt att ta kontakt när det händer något extra spännande, som att en annan valp skuttar förbi. Att belöningen uppskattas syns när jag gräver i fickan, för då står token och studsar upp och ner bredvid mig.

Med andra ord är jag mycket nöjd och Lycke mycket trött.
Tack för idag:)