Wheatenvarning

Välförtjänt uppmärksamhet åt Uppsala Hundungdom:)

Lotta Treiberg var och hälsade på i april när jag och Sara höll i avslutningen på vår allmänlydnadskurs vilket resulterade i ett jättefint reportage.

Idag hade vi styrelsemöte med UHU vilket som vanligt tog mycket längre tid än vi tänkte. Vi kom dock fram till en hel del roligt och även om jag i första hand ser fram emot sommaren så har jag nu en hel del anledningar till att se längta till hösten också:)

Efter mötet stannade jag, Malin och Elisabeth för att träna lydnad respektive jaktapportering respektive uppletande. Lycke har varit lite seg senaste dagarna vilket jag har tänkt beror på löp men idag var det fullt ös på henne. Först nu när jag kom hem slog det mig att klockan var kring nio på kvällen när vi tränade och alltså avsevärt mycket svalare än vad det har varit under de senaste träningspassen vi gjort. Förmodligen har hon sänkts av värmen i kombination med löp.

Vi började med lite träning av fotgående och repetition av ställande och läggande. Snart är det ju dags för tävling i ettan igen så vi behöver damma av lite moment men det gick jättebra med både ställande och läggande. Malin fick sedan kommendera fotgående. Tanken var att belöna massor eftersom jag har märkt att så fort någon börjar kommendera så börjar Lycke slarva med postition, svängar, halter; allt. Det dröjde ett tag innan hon ens gick på ett sätt som jag tyckte var värt att belöna men när jag väl hade fått in ett par belöningar då hon höll bra position så gick det bättre och bättre. När jag sedan testade utan kommendering så gick hon perfekt. Detta måste vi verkligen jobba på eftersom hon faktiskt har ett jäkligt snyggt fotgående som vi kan få höga poäng på och då vore det ju synd om det inte gick att visa upp det på tävling. Imorgon ska vi alltså träna mer fotgående med kommendering och det känns som att lösningen på problemet är nära.

Man ska ju sluta träningen när det går som bäst och särskilt om man har haft lite attitydsproblem hos hunden senaste dagarna. Men på kvällsrastningen gick Lycke fortfarande och tiggde godis och då kände jag att jag behövde lite av kvällens härliga attityd i vår slalomträning.

I slalomträningen känns det som att vi ständigt har fastnat när pinnarna har börjat rätats upp på en rak linje (tränar med 2x2). Problemet är framförallt att hon missar första porten men även andra fel förekommer frekvent. Eftersom jag har varit på detta steg ganska länge, försökt backa i träningen flera gånger och sedan fastnat igen bestämde jag mig här om dagen att prova en ny strategi. Det känns nämligen inte som att hon har någon förståelse alls för vad hon gör. 2x2-metoden är ju jättebra på det sättet att den främjar självständighet och fart men den innebär ju att miljön riggas rätt kraftigt vilket inte i första hand ger hunden en bra förståelse på vad det går ut på. Helst av allt vill jag nog  inte att hunden ska tänka så mycket i slalomet utan bara hitta rätt ingång och sedan susa fram på rent muskelminne. Men jag tror att Lycke har hamnat i en tänkarfas som jag måste hjälpa henne att ta sig ur. När hon har förståelse för vad hon ska göra brukar tempot komma på köpet också.

Därför har jag bestämt mig för att börja shejpa slalom. Tanken är att shejpa in fyra pinnar för att sedan väva in det i 2x2-träningen och att jag bara ger shejpingen ca den här veckan. Idag var andra eller tredje shejpingpasset och jag fick henne igenom fyra pinnar på endast två belöningar. Ett tolv-pinnars-slalom vill jag nog inte shejpa in helt och hållet men att kombinera farten och självständigheten som 2x2 ger med förståelsen som shejpingen (förhoppningsvis) ger tror jag kan vara ett vinnande koncept.

Andra salomtankar?

Igår, 17:e maj, fyllde Lycke två år. Det firade hon och jag främst genom en extra lång och lerig promenad. Dessutom firar jag idag med att frossa i bilder och filmer på min bästa kompis! Blir varm i hjärtat och skrattar gott åt MH-klippet, Lycke i ett nötskal!

Den här söndagen kunde vi äntligen vara med på UHU-träningsgruppens agilityträning. Elsa och Baccus var de enda som gjorde oss sällskap och vi improviserade ihop en slags bana.

Det var längesen jag såg Lycke springa agility på film så idag hade jag med kameran. Det kändes bra att springa banan, vi körde två varv och båda gångerna missade hon nåt hopphinder men jag är galet nöjd med att hon satte platta tunneln självständigt båda gångerna. Hon sprang kanske inte sitt allra snabbaste men det gjorde hon å andra sidan inte på promenaden idag heller. Nu har vi testat att springa längre kombinationer/bana två gånger den här veckan och det är så roligt att vi faktiskt tar oss runt! Det var inte allt för längesen som hon knappt kunde ta flera hinder på rad. Vi har tränat mycket gunga i veckan och där går det också verkligen framåt. Kommande vecka ska vi förstås jobba vidare på slalom och köra lite kortare kombinationer med fokus på fart och självständighet. Men först och främst förtjänar hon någon vilodag efter att ha kört ganska hårt den här veckan.

Vi hakade på UBK:s agilityträningsgrupp idag och körde en hoppklass 1-bana. Lycke tvekade varken på tunnlar eller däck, sprang jättefint och de enda problem vi hade var:

1. Oflyt när man försöker hitta en egen väg genom banan för att man inte kan slalom

2. Kontaktfältsglad hund som åter igen smiter upp på A-hinder

3. Ohyggliga mängder vatten ovanifrån ger lervälling och ökade bromssträckor  

Och jag tar endast på mig ansvaret för två av dem.

Igår var vi på UHU:s tisdagsträning för första (?) gången på säsongen. Så här långt har det här året inte blivit riktigt som jag tänkt mig hundträningsmässigt, först en lång period med kennelhosta och karens på det, sen tonsillit och karens på det och nu (igår) har fröken börjat löpa och därmed får vi stryka vår fjärde tävling för året. Men jag visste ju redan när jag anmälde mig att risken för löp var stor så det var inte oväntat. Dessutom har jag varit hemrest en del under kandidatkursen och en hel del tid har gått åt till tävlingsledarutbildningen och instruktörsutbildningen, inklusive att hålla allmänlydnadskurs.

Tre veckor framåt från igår har Lycke löpt färdigt och efter det ska inget annat få komma i vägen. För även om jag älskar allt som har med hundvärlden att göra så är det ju att få träna med min Lycke som är allra roligast! Jag har anmält oss till en klass 1 tävling efter löpet är avslutat och hoppas att vi kan ta det där sista förstapriset trots att det vid det laget kommer att ha gått ett halvår sen vi senast tävlade.

Det var fullt med folk på klubben igår vilket alltid är roligt! Vi inledde med att träna slalom och hon är ruskigt nära att klara fyra pinnar på en rak linje. Däremot har hon problem med vissa vinklar och tyvärr föll jag i "bara en gång till"-fällan så vi fick tyvärr inte avsluta med ett lyckande. Jag måste bli bättre på att inte köra för många repetitioner för det verkar vara enormt tankekrävande, säkert fysikst krävande också. Max fyra gånger tre skick och helst träning varje dag nu under en period.

Vi tränade också rulla runt som börjar bli bra nu! Har tränat en del på det inomhus under vintern och sen gett upp under några veckor men nu när jag har testat på gräsmattan kunde hon helt plötsligt rulla ett helt varv vilket hon inte kunnat tidigare. Platsliggning med annan löptik, kort liggtid och långt avstånd gjorde vi också varav en gång med mig "gömd" bakom en grupp med folk och hundar. Avslutade med grymt fin språngmarschträning innan vi avslutade för dagen och åkte hem till tvättstugan!

Igår skulle vi ha "debuterat" (utan färdigt slalom och halvfärdiga kunskaper på några andra hinder) i hoppklass 1 i Västerås men då Lycke ätit antibiotika och varit sjuk så fick hon inte vara med. Tanken var att vi som gått Johannas tävlingskurs under vintern skulle ha tävlat tillsammans och därför ville jag ändå följa med och heja på kurskamraterna och övriga klubbkamrater som skulle tävla. Lycke var så pass pigg att hon fick följa med och titta på hon också.

Dagen bjöd på solsken och jag blev bjuden på goda muffins (tack Frida och Tina!) och trevligt sällskap av Uppsalingarna. Lycke var glad och nöjd och inte alls berörd av agilitymiljön, jag tyckte nästan att hon var lite för lugn men när vi testade att leka och småträna lite så var hon på i alla fall. Jag har aldrig följt en officiell agilitytävling en hel dag och det var jätteroligt att se så många duktiga tävlande och olika varianter på hur de löste banan. Mest imponerad blev jag av mina duktiga klubbkamrater; Erika och Pippi tog sin tredje och fjärde pinne, Linnea och Theja tog sin andra pinne, Tina och Härva gjorde en snygg debut och Johanna och Rejsa briljerade trots diskar. Det var fler på plats som gjorde bra ifrån sig men som jag inte hann se så noga. Grattis alla duktiga!

Vi var hemma sent och jag hade tänkt åka på hundungdoms agilityträning men både jag och hunden var slut efter dagen. Nu är jag i alla fall jättepeppad att träna ännu mer agility så att vi också får vara med och tävla nån gång! Och peppad inför fler härliga hunddagar!

Nu börjar Lycke friskna till på riktigt! Stackarn har haft några tuffa dagar men varit förvånansvärt pigg ändå. Vi får ställa in både helgens agilitytävling och nästa helgs lydnadstävling och hoppas att vi har ställt in tillräckligt för i år! Hon äter inte riktig mat ännu men när hon klarar av det och har fått tillbaka lite kött på benen så är vi igång igen:)

(Levern som såg förminskad ut på röntgenbilden visade lyckligtvis inte på något onormalt i blodproverna)