Wheatenvarning

När föreläsningarna börjar 10.15 kan jag rekommendera agilityträning istället för sovmorgon, så gjorde Malin och jag idag i alla fall. Ockra är helt ny på agility och fick träna hopphinder och tunnlar vilket hon gjorde jättebra. Lycke fick först springa en oval bana med stor cirkel och liten cirkel med fokus på att hon skulle söka sig ut från mig och bespara mig lite spring i svängarna. Det gick riktigt bra faktiskt! Förutom en av svängarna där tunneln tydligen inte såg så lockande ut när jag försökte utmana henne. Men vi tränade lite extra på den tunneln med utlagd skål och såg lite framsteg efter det, hon kunde till exempel ta den från fel sida sen (böjd tunnel med mig i yttervarv) vilket kan vara bra när vi ska lära oss att bakombyta..

Långhoppet introducerades också och Lycke förstod snabbt att även detta åbäke skulle hoppas över. Bara att bygga på det på längden!

Inget nytt på slalomfronten förutom att jag har börjat hitta gränsen på när det blir för svårt så där blir det att strukturera upp träningen och hoppas på framgång.

Om det har varit lite tyst på bloggen senaste veckorna så beror det på att jag helt enkelt har haft mycket att göra, eller att tänka på snarare. Vi skriver vårt kandidatarbete nu och har inget schemalagt vilket är jätteskönt men det är ändå en uppsats som ska skrivas och den ligger ständigt och lurar i bakhuvudet. Samtidigt har jag gått tävlingsledarutbildning i lydnad (examinerad igår!), startat min första allmänlydnadskurs som instruktör, haft massa andra små uppdrag som lyckats ta på mig och en vardag med allt vad det innebär. Det har blivit ganska mycket hundträning och det har varit jätteroligt med så mycket hundaktiviteter men jag har inte haft tid att stanna upp och reflektera, planera, utvärdera Lyckes träning, vilket hade behövts.

Vi har gått framåt jättemycket i träningen; vi börjar ha en snygg apportering, fina fjärrskiften, vänstersvängar och stegförflyttningar börjar sitta m.m. Ändå har träningen inte känts bra och på sätt och vis har det gått bakåt. Lycke har varit lite kinkig med mat såväl som lek, antingen har hon haft bara fart eller ingen fart i det hon gör och så har hon flera gånger stuckit iväg på egna vändor under träningen. Under hennes vändor har det handlat om att hon har sprungit iväg och luktat, ätit snö, rotat i ryggsäck, inte velat komma tillbaka med leksak eller bara tagit något springvarv. Det har varit enormt frustrerande, framförallt eftersom det har varit så svårt att läsa av när dessa påhitt kan tänkas komma. Något som jag har sett som väldigt positivt är i alla fall att hon har stuckit men sen kommit tillbaka och framförallt att hon aldrig har stuckit iväg till en annan hund eller liknande.

Eftersom hon har varit så har jag tänkt flera gånger att jag måste börja träna med långlina på, att jag måste planera träningen noggrannare, att jag inte får köra så långa pass osv. Långlinan har visserligen åkt på några gånger men jag har varit jättedålig på att planera träningen och då blir det inte bra. Särskilt inte under perioder som dessa då jag verkligen hade behövt ta hänsyn till att träningen måste läggas upp på ett bra sätt och att jag inte ska träna på olämpliga saker.

Som idag när vi tränade innan UHU:s styrelsemöte. Jag hade planerat så långt att vi skulle köra slalom om det gick att få ner pinnar i backen (det gick!) och långlinan var i alla fall med i väskan. Lycke kändes ganska bra och eftersom vi skulle träna slalom så lånade jag ut långlinan till Malin. Lycke tog en liten nosarvända i början av träningen men resten gick ändå relativt bra, hon kändes lite seg och inte riktigt tillräckligt engagerad i proportion till belöningen. Jag hade behövt avsluta träningen tidigt men fick för mig att göra en sista grej. Angelica fick hålla i Lycke, jag gick iväg, hon räckte Lycke apporten och tanken var att hon skulle komma med den till mig som vanligt men istället springer hon åt motsatt håll till kompisen Ockra. Irriterad gick jag och hämtade henne och släppte henne en kort stund varpå hon springer tillbaka till Ockra. Där avbröt vi träningen.

Ett ytterst fåtal gånger tidigare har hon stuckit iväg till en annan hund när vi har tränat och om det hade känts bra i träningen i övrigt så hade det väl inte varit en så stor grej men nu när jag har sett alla tendenser bli jag så besviken på mig själv att jag inte har backat och styrt upp träningen tidigare. Jag blir så enormt frutsrerad för jag vill kunna träna på riktigt inte träna på att träna. Hon har varit så duktig en period då vi verkligen har kunnat träna och jag inte har behövt ta hänsyn till allt runtomkring, det vill säga att få träningen att fungera.

Eländes eländiga odåga.

Så! Jag vet att vi har haft svackor förut och att det har blivit bra igen. Den här svackan känns inte heller särskilt djup egentligen men den kommer för det inte önskat. Löpet väntas dra igång när som helst så jag tröstar mig med att tänka att det är därför hon strular och att det blir bättre sen. Myckte bättre.

"Many of life's failures are experienced by people who did not realize how close they were to success when they gave up" 
(Thomas Edison måste ha varit terrierägare)


 

Vi är fortsatt isolerade (främst Lycke men sekundärt även jag) men jag börjar se ljusare på framtiden.

1. Hostan har börjat avta och Lycke gör vad som helst till och med för torrfoder.

2. Jag och Sara har gått utbildningen till ungdomsinstruktörer och har bara vår examinationsuppgift kvar; att hålla en allmänlydnadskurs. Vi är båda jättetaggade och har gjort vår grovplanering. Det kommer bli världens bästa allmänlydnadskurs, får vi bara deltagare så drar vi igång i slutet av februari.

3. I vår ska jag gå tävlingledarutbildning i lydnad vilket även det ska bli jättespännande.

4. Jag har fått jobb som djursjukvårdare i Kiruna i sommar. Som student är det en enorm lättnad att redan i början av februari få veta att man har någon slags inkomst säkrad. Det blir fem veckor så jag har gott om tid att göra annat också och kan börja planera för det tidigt. Jag har redan bokat upp helgerna de veckorna som jag ska jobba eftersom de sammanfaller med utställningar och agilitytävlingar i Gällivare och Piteå, en fördel med att bo i Kiruna är ju att jag kan sno mammas eller pappas bil.. Min kära syster tar studenten och som det ser ut kommer jag att hinna åka upp i tid för att fira henne! Det innebär också att jag kommer vara hemma när Kiruna BHK har dubbeltävling i lydnad, klass två redan i juni? Jag hoppas!

Flytta in i en tvåa
Check, det gjorde vi i februari om jag inte minns fel. Tyvärr så har jag inte längre samma användning för en tvåa eftersom jag och min dåvarande sambo sen några veckor tillbaka inte längre är ett par.

Fortsätta på veterinärprogrammet
Absolut.

Gå två agilitykurser (förberedande och grundkurs)
Det blev fyra. Grund-, nybörjare-, fortsättning- och tävlingskurs. Samt en start i blåbärsklassen på KM:)

Ställa ut Lycke officiellt några gånger
5 utställningar blev det. Samtliga med Excellent, 3 st som bästa junior- eller unghundstik, 2 st med CK och en med reserv-Cert/3:e bästa tik. Kan inte vara annat än nöjd!

Tävla i lydnadsklass 1
Här var jag för feg och vågade inte sätta upp något resultatsmål men det gick ju bra ändå. Fyra starter i ettan blev det som resulterade i två tävlingar med andrapris, båda med över 150 poäng, och de två senaste tävlingarna med förstapris, båda med över 180 poäng. Någongång i början av året hade jag ett inofficiellt mål att ta LP vilket vi inte gjorde men samtidigt har jag haft många stunder då jag trott att vi aldrig skulle kunna tävla. Även med lydnadstävlandet är jag otroligt nöjd.

Gå som hjälpinstruktör på Uppsala Brukshundklubb
Check! Riktigt rolig grupp och väldigt givande.

Eventuellt mentalbeskriva Lycke
Det gjorde vi i september men jag avbröt på testledarens inrådan på grund av kvarvarande rädslor. Till stor del tror jag faktiskt att det berodde på "spökålder" (hon började löpa dagarna efteråt) och genomfört MH eller ej så tycker att att Lycke är en fantastiskt trygg hund i vardagen.

Fortsätta att sitta i styrelsen på Uppsala Hundungdom samt arrangera och hålla i aktiviteter
När man ser tillbaka har vi haft många roliga aktiviteter med UHU och vi har fått se några nya ansikten. Men det har också varit motigt vissa gånger när medlemmarna inte dyker upp. Jag och Sara har påbörjat en instruktörsutbildning nu i slutet av året vilket känns jättekul.

Mina "mål" känns helt klart uppnådda! Jag har också läst igenom bloggens arkiv från 2011 och det är förbluffande hur mycket som har hänt och hur mycket vi har utvecklats. Vi har gjort så mycket roligt och fått fina resultat. Det jag glädjer mig mest åt med Lyckes träning är resultatet av jobbet med träningsvilja och attityd. Under försommaren hade vi en rejäl träningsdipp, utifrån bloggen verkar den ha börjat i april och fortsatt under maj och juni. Lycke ville ingenting och då var det allt annat än roligt att träna med henne. Men vi jobbade oss igenom det, med korta pass och rolig träning, och någon gång under slutet av sommaren vände det och under hösten och vintern har vi tränat riktigt mycket. 

Det här skrev jag i ett inlägg i början av januari 2011:
Mitt funderande om vad som krävs för att vi ska kännas redo har fått mig att komma fram till att jag skulle vara väldigt nöjd om hon på tävling klarar av att jobba på länge och förväntansfullt, tävling efter tävling, även om det till viss del sker på bekostnad av precisionen i momenten.

Jag skrev det för snart ett år sedan och det är fortfarande vad jag strävar efter. Under hösten och vintern har Lycke varit en fröjd att både träna och tävla med. Fyra lydnadstävlingar och hon har gett lika mycket på den sista som den första. Senaste veckorna har hon nästan tagit i lite för mycket och ibland riktar sig inte energin riktigt åt det håll jag hade tänkt mig, men det har gått framåt. Nästa år siktar vi på balans och att fortsätta bygga en bra grund för en tävlingshund! Vi ska ju göra mer än grunder förstås men utförligare målsättningar för 2012 blir ett senare projekt!



Det är så här det ska vara att ha hund <3