Wheatenvarning

Vi går ju en komma-igång-och-tävla-kurs i agility nu under vintern. Förra tisdagen var Lycke en liten dröm som kunde springa lös när flera hundar tränade samtidigt och kom glatt tillbaka med kastad leksak såväl som godisfylld snusdosa. Igår var Lycke på ett annat humör och våra viljor drog inte alltid åt samma håll.

Lycke ville se efter om det fanns råttor i väggarna, det ville inte jag.
Lycke ville springa balansbom, jag ville att hon skulle springa rakt fram i starten och inte 90 grader åt höger.
Lycke ville ta en tunnelingång, jag ville att hon skulle ta den andra.
Lycke ville springa in halvvägs i tunneln, vända, springa ut och sedan springa in genom andra ingången. Jag ville något annat.
Lycke ville meddela att det faktiskt borde vara hennes tur, jag ville att hon skulle vara tyst.
Lycke ville ha leksak för sig själv, jag ville att hon skulle dela med sig.
Lycke ville springa full fart fram, jag ville att hon skulle märka att jag försökte bakombyta.
Lycke ville träna fjärrskiften, jag ville att hon skulle ta det lugnt bredvid mig.

På slutet gick det i alla fall riktigt bra när vi tränade kontaktfält, träningen av 2på2av på stenar har visst gett resultat även på balanshinder. Det var också riktigt roligt, hon ville ju i alla fall, det gäller ju bara att få henne att vilja det jag vill. Och så är det ju synd att jag får kortslutning i hjärnan när hon gör tokigheter, för det verkar ju som att jag måste vänja mig.