Lös-mage och Lös-Näsa
Hon har haft dålig aptit hela veckan, på utställningen igår var hon jätte låg och imorse hade hon diarré. Riktigt tråkigt att inte kunna ha med henne på kursen men jag satte henne på magsjuke-diet direkt eftersom jag misstänker och hoppas att de tre sakerna hänger ihop. Om inte så skulle det möjligen kunna vara skendräktighet, men jag tycker att det var lite för länge sedan löpet, eller bara unghundsstrul, hon har sett några "spöken" att boffa på under veckan. Kanske skendräktighet, hormonrubbningar och att hon ätit något konstigt i kombination. Jag hoppas i alla fall att när detta väl lossnar den här gången (för det kommer det att göra) så kommer det att lossna i likhet som det gjorde vid första löpet och att vi kommer få en rejäl skjuts framåt ;)
Agilitykursen blev ändå långt ifrån misslyckad eftersom jag fick äran att låna Johannas söta och duktiga sheltie Näsan (aka Rejsa) och fick känna på hur det känns att springa med en hund som redan kan ett och annat. I sommar får vi träna vidare själva på agilityn så blir det förhoppningsvis en fortsättningskurs i höst!
Österbybruk
Kritiken löd:
Feminim tik med bra proportioner, bra pigment, huvud med bra proportioner, sött uttryck, bra rygglinje, välkroppad för åldern, välvinklad, passande benstomme, trevligt visad (?), rör sig bra steglängd, bra päls
Jag är nöjd med dagen och resultatet men undrar vad som har hänt med Lyckes energi och aptit. Senaste veckan har hon ätit jättedåligt och på utställningsområdet gick hon runt med svansen nere. Det skulle nog kunna vara skendräktighet eller något liknande och jag hoppas att hon snart blir sig själv igen:)
Minna och Mira!:)
Kennel Camerons uppfödargrupp
Apporteringen då?
Den här gången känns det som att det kan gå.. numera tränar vi med en hemmagjord apportbock som jag tillverkade i morfars garage för kanske åtta år sen. Den är väldigt smal över själva gripdelen så det blir ju en ganska stor övergång till att börja med en riktig apport men jag tror ändå att det är bra att lära in först på den här eftersom hon gillar den och för att det inte gör lika mycket om det blir fel igen.
Nu kör vi alltså ett nytt ryck med apporteringsträningen och jag tycker det går bra, hon kan hålla upp till tre sekunder om jag håller i apporten samtidigt. Vid ca 0.40 i filmen gör hon ett tugg i ca tre repititioner på rad men annars tycker jag inte att hon visar så mycket sådana tendenser nå mer.
Dessutom tycker hon att det kul igen:)
Träningstävlingen
Det hade kunnat gå bättre. Men som jag skrev igår så var det inte prestationen som var det viktiga utan att sköta mina uppgifter och det tycker jag att jag gjorde. Vi testade att värma upp genom att först mingla runt bland de andra hundarna och belöna spontan kontakt, därefter träna lite fotgående med massa lek och bra belöning och därefter blöta ner Lycke lite och binda upp henne en stund i skuggan. Jag tycker att jag agerade som på träning, jag belönade med kvalitet (leverpastej, bästa leksaken) och jag höll humöret uppe, det vill säga skrattade när hon gjorde tokigheter.
Poängen blev så här (vi deltog bara i följande moment):
Tandvisning, 9 p, lek
Läggande, 8,5 p, släpper i framföringen, bra läggande, DK sitt
Hopp över hinder, 7,5 p, kraftigt islag
Helhetsintryck, 7 p
Transporten in på plan var helt utan kontakt, framme vid startpunkten var Lycke helt fokuserad på en familj som passerade. När jag väl fått kontakt med henne gick momentet läggande rätt bra fram tills att hon skulle sättas upp då hon inte satte sig på mitt första kommando, något som så gott som aldrig hänt tidigare. Efter momentet sticker hon iväg två meter till en lukt, lyssnar inte på inkallningssignal och får hämtas i halsbandet. Hon går i alla fall fot några meter fram till hopphindret och sköter det momentet perfekt förutom att hon slår i kraftigt i hindret, vilket hon gjort max en gång tidigare och då var det ändå på samma höjd som på träning. Av någon anledning tilldelades vi ändå en sjua i helhetsintryck. Belöning fick hon efter varje moment.
Hennes uppförande känns inte särskilt chockerande i och med att hon var lika konstig när vi tränade igår. Och det konstigaste av allt är att hon inte har velat äta sin mat senaste dagarna vilket definitivt aldrig har hänt tidigare. Något verkar alltså vara på tok och jag hoppas att det är något övergående.
Poängmässigt ser det trots allt inte så tokigt ut och jag är nöjd med att hon ändå gjorde så pass bra ifrån sig trots att hon var så låg. Av protokollet att döma så verkar jag i alla fall inte ha en massa dubbelkommandon för mig som jag inte vet om. Men jag är den förste att erkänna att vi har en bra bit kvar innan riktigt tävling.
Genrep
Målet med morgondagen:
- Att känna efter hur vi agerar i en tävlingssituation och att ge Lycke intrycket av att tävlingar är trevliga tillställningar
Mina uppgifter:
- Testa uppvärmningsrutin
- Agera som på träning
- Belöna med kvalitet
- Smitta Lycke med min glada inställning
Lycka till imorgon medträningtävlare!
Hundraåringen som..
Inte riktigt som i romanen (av Jonas Jonasson) som blivit storsäljare i pocketformat men något liknande var Dilba med om idag.
Dilba är alltså min nioåriga wheaten som bor hos familjen uppe i Kiruna. Under helgen har hon varit med min pappa i stugan. Idag hade far min fått för sig att det vore roligt att skjuta lite med luftgevär och om man då befinner sig i en stuga avlägset från civilisationen, då följer man sina impulser, vilket han också gjorde varefter han fortsatte med sina bestyr.
Några timmar senare får han ett samtal av polisen som undrar om han har en hund som han skanar.
"Ja det har jag" svarar pappa "men jag saknar henne inte", i tron om att hon fortfarande tar det lugnt på stugtomten.
När polisen sen förklarar att de har en hund på stationen vid namn Dilba som en bilist plockat upp 9 km söder om Torneträsk inser han att det var ett bra tag sedan han såg efter vart hans hund var.
För att ta sig till eller från vår stuga måste man ta sig över ett stort sel och även om man följer strandkanten så måste man ta sig över en ganska bred bäck. Vid den här tiden på året brukar det innebära att isen är borta men på något sätt har vår Dilba lyckats följa strandkanten och ta sig över bäcken utan att ens blöta tassarna, en promenad på säkert en mil. Antagligen tyckte hon att det räckte med stugvistelse när luftgeväret började väsnas och bestämde sig för att ta sig hem och för att ta sig hem brukar man först ta sig till vägen. Vid E10:an hade alltså någon vänlig själ stannat och knappt hunnit öppna bildörren förrän hon hade hoppat in och krävt lift till Kiruna, och så fick det bli. Efter en omväg till polisstationen där de tittade upp hennes chip- nummer så ringde de ett samtal till Dilbas matte.
"Vi har en hund här, Duktiga Doris."
"Duktiga Doris?" hade mamma förvånat svarat.
"Hon har blivit hittad söder om Torneträsk"
När det väl kopplade för mamma så förstod hon hur långt hon måste ha tagit sig och blev då orolig.
"Men är hon skadad eller något?" undrade hon och passade på att lägga fram en varning " hon är ju inte så bra med andra hundar och så.."
"Nej här finns inga andra hundar. Hon är med oss på polisstationen och är så busig och glad."
Och glad har hon fortsatt vara sen hon blev hämtad av sin matte och lillmatte och äntligen fick komma hem.
Ett-åringen
Jag skriver det här idag eftersom jag kommer att vara på skolresa i Skara från måndag till fredag. På tisdag är det nämligen sjuttonde maj och då fyller Lycke 1 år!
På tisdag är det alltså exakt ett år sedan jag entusiastiskt fick följa Kryddans valpning via facebook-chatten. 3 tikar, så kulle en bli min och efter två födda pratade jag i telefon med Minna som fick lyssna på mitt jubel och dunsarna av mitt hoppande upp och ner när Maria skrev att en tredje tik var född.
Om jag hade vetat det som jag vet nu, att det var just Lycke som skulle bli min, så hade jag skrikit ännu mer och hoppat dubbelt så högt.
Grattis i förskott underbara, älskade hund!
MH och bruks
Jag hade aldrig sett en mentalbeskrivning på riktigt förut och även om jag har läst och sett videoklipp på hur det ska gå till så fick jag en mycket bättre förståelse för vad hundarna utsätts för när jag fick se det i verkligheten.
Skotten på slutet lät mycket högre än vad jag hade trott (jag var mindre skottfast än hunden som fick en etta) medans retningarna på jakten och "lustiga gubben" var mycket mindre än vad jag tidigare sett framför mig.
Andra hunden vi tittade på fick bryta vid spökena eftersom den tyckte det var väldigt obehagligt, så pass mycket att den "gjorde i byxan". Det var tråkigt att se men desto roligare att se den första hunden som var stencool och betedde sig som att den inte ens hörde skotten.
Eftermiddagen inleddes med avslutning på allmänlydnadskursen som jag varit hjälpinstruktör på, i sann SBK-anda skedde denna avslutning förstås i skogen med diverse bruksaktiviteter.
Tre av hundarna var vana spårare och resterande tre hade aldrig provat på spår tidigare. De rutinerande hundarna utmanades med nya spårläggare och skötte sina utmaningar galant, de missar de gjorde redde de ut själva. Nybörjarna fick gå varsitt kortare spår med belöning på slutet och snett spårupptag. Ingen av hundarna tog upp spåret direkt men det syntes tydligt när de väl hade fått upp det. Främsta läxan för dagen var att lita på hundarna, vid varje spår var det hundarna som hittade sina belöningar fast ägarna var helt fel ute, till och med nybörjarhundarna visade tydligt vart spåret gick när de väl hittat det.
Två timmar senare begav sig ett par deltagare hemåt medan de flesta stannade kvar för ett par enkla sökövningar. Hundarna fick göra tre skick var efter två figuranter på var sida om stigen, med syn- eller ljudretning efter behov. Här fick Lycke även vara med, att springa efter människor i skogen tyckte hon var kul och fort sprang hon men att förstå att det gick ut på att använda näsan också hann vi inte riktigt till.
Nu är klockan sent och jag har ännu inte fått i mig middag. Dagen har varit jättehärlig och jag är riktigt nyfiken på hur Lycke skulle bete sig på ett MH och mer motiverad till att jobba mer i skogen med henne!
Flyt
En massa lyckad träning blev det av idag.
Stadga i stå gick mycket bättre hemma på gården, har även börjat träningen av sista delen i ställande-momentet, det vill säga att sätta sig från stå vid min sida.
På UBK har vi tränat stanna kvar från utgångsställning. Inga konstigheter men tidigare har vi bara tränat sitt-stanna när hon har suttit framför mig, hon fick även lite träning i att skilja på stanna-kommandot och fot-kommandot från samma position och det visade sig att hon faktiskt kan höra skillnad på ord och ord.
Vi nötte svängar, framförallt vänstersvängar.
Vi kedjade även ihop hela hopp-momentet och hon gjorde det galant flera gånger.
Vi gjorde en tävlingsmässig ingång på plan och momentet läggande under gång innan belöning, utmärkt.
Efter så lyckad lydnadsträning blev det även lite agilityträning. Däcket lärdes in och vi fick hjälp med att träna sista delen av gungan och sista gångerna stod hon glatt kvar när gungan rörde sig (bara några centimeter, men ändå).
Två "färdiga" lydnadsmoment känns bra. Om det ska fortsätta i den här farten så borde vi hinna färdigställa ett till under nästa vecka. Efter det är jag bortrest utan hund i fem dagar, därpå en dag för repetition och därefter träningstävling i lydnad. Att ha tre genomförbara moment till dess skulle kännas fint.
När storleken gör skillnad
Som planerat så gick vi även på brukshundklubbens onsdagsträning och det var väldigt många duktiga ekipage och tränade som var roliga att studera. Min träning var dåligt planerad. Till att börja med hade jag helt missbedömt mängden träningsgodis (jag som trodde att jag var rutinerad) men det skyller jag på att jag nyligen bytt till vuxenfoder och därmed blir det större men färre kulor (foder, frolic och köttbullsblandning gick hon på igår). Nästa planeringsmiss var att träna stadga i stå vilket vi inte har tränat på länge och att då ta upp det på en plats med massa roliga hundar var inte så smart.
Men annars gick det bra. Platsliggning i grupp med matte 2 meter bort och ca 30 sekunder mellan belöningarna gick bekymmersfritt, lite längre sträckor fotgående likaså och att köra hela momentet läggande under gång var det heller inga problem med. Då vet jag i alla fall ett moment vi kan köra på träningstävlingen 22:a maj. Vilka fler moment vi ska köra har jag ingen aning om. Inget annat moment är färdigt men flera av dem är inte långt ifrån, bara det att alla är lika ofärdiga så jag kan lika gärna dra lott om vilket/vilka jag ska lägga krutet på sista veckorna innan träningstävlingen.
Två och en halv vecka kvar innan träningstävling, varav fem dagar med bortrest matte, något ska vi väl i alla fall hinna få till!
Agilitykurs
Det vi gjorde igår var att påbörja inlärning av ett kontaktfältsbeteende, dvs. två tassar på och två av. Vi tränade på en kort planka med små sandsäckar under och jag tror inte att Lycke förstod så mycket men jag ska försöka att träna vidare på det hemma.
Vi fick också börja träna på gungbrädan i två olika övningar. Först var brädan uppställd med ett hinderstöd under så att den inte kunde vippa ner och vi tränade hundarna på att springa längst ut på brädan och stå där och äta godis. Jag blev åter igen förvånad över hur tidigt Lycke får upp farten och viljan att självständigt springa till hindret. Likadant var det på förra tillfället då hon gärna sprang iväg till tunneln av sig själv och igår sprang hon förbi två hinderstöd och hela vägen ut på gungbrädan, några meter alltså.
Det vi också gjorde med gungbrädan var att placera hunden på den delen av brädan som låg mot marken med hundens nos åt det nedsluttande hållet. Där belönades hunden för att stå kvar fast hjälpinstruktören höjer och sänker brädan långsamt uppåt och neråt några centimeter. 4 gånger av 5 brydde sig inte Lycke det minsta men vissa gånger hoppade hon av precis nr brädan slog i marken så lite obehagligt verkade hon tycka att det var.
I övrigt så är hon väldigt orädd men har dessvärre lite dålig koll på sina tassar så hon ska få träna lite extra på kropsskontroll. Idag hittade vi ett litet område i skogen med en massa stockar som hon fick balansera på, till och med en som gungade åt sidorna lite lagom, värt några återbesök.
Idag hade jag sett fram emot första lediga kvällen på länge men jag ska istället åka till UBK för att få Lyckes mankhöjd mätt av en agilitydomare som skulle vara där och träna. Jag tippar på att Lycke är ca 44 cm hög, alltså en alldeles lagom wheatenfröken men dessvärre precis för stor så att hon måste tävla i large-klass. Eftersom vi ändå ska dit så blir det lite lydnad på klubbens onsdagsträning, sen blir det soffan och kanal 5 resten av kvällen:)
