Elin ritar
Hehe, nu har vi en scanner..
Att träna guldfiskar
Att någon har "minne som en guldfisk" har de flesta säkert hört när man pratar om någon som har riktigt dåligt minne. När man läser om inlärningsteori däremot så kan man läsa att alla djur som har en ryggrad (vilket guldfiskar har) kan öka eller minska hur ofta de utför ett beteende beroende på om det får positiva konsekvenser.
När vi skulle göra ett projektarbete under gymnasiet så ville jag först göra något som hade med hundar att göra och som var lite praktiskt. Eftersom jag under den tiden ganska nyligen fått upp intresset för klickerträning och hur inlärning fungerar så började idéen om att försöka träna en guldfisk att formas. När jag pratade om mina planer var det några som blev nyfikna men många som tvärsäkert sa att det skulle vara omöjligt.
Ju mer motstånd jag fick, desto mer motiverad blev jag och jag bestämde mig för att det var det här jag skulle göra.
Min träning gick i korthet ut på två steg:
1. Att lära in en belöningsmarkör. Istället för en klicker så använde jag en lampa som jag blinkade med när de fick mat för att de tillslut skulle förknippa blinkandet med mat.
2. Att forma fram beteenden. Genom att blinka för och belöna (med fiskmat) små, små steg som gradvis närmade sig det beteende jag ville ha.
Om du vill läsa mer utförligt om hur jag gjorde så skrev jag en artikel som publicerades på Canis hemsida.
Tack vare att jag noggrannt mätte hur många gånger jag kunde belöna under ett träningspass och under hur lång tid så kunde jag se att det långsamt gick framåt men det tog otroligt lång tid. Tillslut kände jag mig redo för att filma deras träning. Nedan kan du se en film på Pavlovas träning att dutta med nosen på en flytande fingerborg, det finns även en ännu bättre film på detta men den kunde jag inte hitta just nu. Den andra guldfisken, Pavlov, försökte jag lära att simma igenom handtaget på en håv men tyvärr gick träningen inte så bra när vi filmade. Det som var ännu värre var att båda fiskarna plötsligt blev dåliga efter att vi hade filmat och dog kort därefter.
Detta var i alla fall en väldigt häftig upplevelse som jag ville berätta om en gång till.
Och; ingenting är omöjligt (på bästa dalmål)!
När vi skulle göra ett projektarbete under gymnasiet så ville jag först göra något som hade med hundar att göra och som var lite praktiskt. Eftersom jag under den tiden ganska nyligen fått upp intresset för klickerträning och hur inlärning fungerar så började idéen om att försöka träna en guldfisk att formas. När jag pratade om mina planer var det några som blev nyfikna men många som tvärsäkert sa att det skulle vara omöjligt.
Ju mer motstånd jag fick, desto mer motiverad blev jag och jag bestämde mig för att det var det här jag skulle göra.
Min träning gick i korthet ut på två steg:
1. Att lära in en belöningsmarkör. Istället för en klicker så använde jag en lampa som jag blinkade med när de fick mat för att de tillslut skulle förknippa blinkandet med mat.
2. Att forma fram beteenden. Genom att blinka för och belöna (med fiskmat) små, små steg som gradvis närmade sig det beteende jag ville ha.
Om du vill läsa mer utförligt om hur jag gjorde så skrev jag en artikel som publicerades på Canis hemsida.
Tack vare att jag noggrannt mätte hur många gånger jag kunde belöna under ett träningspass och under hur lång tid så kunde jag se att det långsamt gick framåt men det tog otroligt lång tid. Tillslut kände jag mig redo för att filma deras träning. Nedan kan du se en film på Pavlovas träning att dutta med nosen på en flytande fingerborg, det finns även en ännu bättre film på detta men den kunde jag inte hitta just nu. Den andra guldfisken, Pavlov, försökte jag lära att simma igenom handtaget på en håv men tyvärr gick träningen inte så bra när vi filmade. Det som var ännu värre var att båda fiskarna plötsligt blev dåliga efter att vi hade filmat och dog kort därefter.
Detta var i alla fall en väldigt häftig upplevelse som jag ville berätta om en gång till.
Och; ingenting är omöjligt (på bästa dalmål)!
Dilba
Min läromästare och första stora kärlek.
På anslagstavlan på Björkis hundcenter hittade vi henne, jag som nästan hade gett upp hoppet efter att ett par andra tikar hade gått tomma och inga andra kullar inom ca 70 mils radie verkade vara på gång. Jag rev loss alla flärpar med telefonnummer och skyndade hem. Kennel Knyttas i Skellefteå hade en tik kvar och hon skulle bli vår, Knyttas Duktiga Doris. Detta skedde år 2002 då jag var 12 år gammal och hade längtat efter en hund i 12 år. Drömmen blev till verklighet tack vare att min allergiska mamma visade sig tåla rasen irish softcoated wheaten terrier (den hade dock kunnat slå in mycket tidigare om mamma hade följt mitt råd och flyttat in i garaget).
Dilba hon kom, hon såg och hon vann allas våra hjärtan. Det finns så otroligt mycket betydelsefulla ögonblick som vi har delat och fortfarande kommer att göra. Det mesta sker i vardagen och är sådana ögonblick som man inte riktigt lägger märke till men som ändå betyder allt. Jag tänkte ändå lista upp några milstolpar i mitt och Dilbas liv; kurser, läger, tävlingar o.s.v.
Valpkurs 2002
På Kiruna brukshundklubb med Kerstin Eriksson som instruktör. Dilba visade sina talanger som riktigt bra spårhund och jag fick blodad tand för fortsatt hundträning. Kerstin gav kloka råd och lade grunden för ett riktigt bra hundvett.
Prova-på-kurs för ungdomar, hösten 2002
En riktigt rolig kurs där jag fick kämpa lite mer med unghunden Dilba som energiskt ville hinna med allt, alla hundar och allt godis. Det viktigaste vi lärde oss, som jag minns, var kontakt. Jag tjatade på Dilba för att hon skulle lyssna på mig och göra det jag ville innan jag tillslut kom på att ge henne en godis när hon tittade på mig efter att jag hade sagt hennes namn. Så lärde hon sig att lyssna på sitt namn och det blev mycket lättare att få hennes uppmärksamhet, vilken liten men viktig lärdom. Med bland annat Kerstin Eriksson som instruktör igen.
Ridhusträningar, vintern 02-03
Lydnadsträning i grupp i Kiruna ridhus ledd av samma Kerstin. Vi tränade fot, fot med störningar, platsliggning, platsliggning med störningar, inkallning och inkallning med störningar. Och framförallt vi lärde oss otroligt mycket, även om det harvades en hel del. Jag slet mitt hår över att Dilba stack till andra hundar så fort hon fick chansen och tack vare detta hann hon även med sitt första slagsmål trots att det inte var hennes avsikt.
Inofficiella utsällningar
En inomhus i Kiruna utan hp pga dålig klippning och en i på bhk malmen i maj, fortfarande med usel klippning men ändå ett hp. Domaren bad oss göra om vår snygga vändning i ringen och publiken applåderade, Dilba njöt. Jag vann min första barn-med-hund tävling.
Ungdomsläger i Umeåtrakten, sommaren 03
Fick jag åka på i födelsedagspresent, tillsammans med min kusin Frida och Dilbas avlägsna släkting Nelson. En av de roligaste veckorna i mitt liv där vi fick prova på det mesta i hundväg. På lydnadsträningen sa instruktören att henne behöver du inte ha koppel på, och det behövde jag inte heller. Min ettåriga terrier som bara ville gå fot med mig. Vi fick ha en nästan riktig lydnadsklass 1 tävling, vi vann, nelson kom tvåa och Dilbas halvbror vann nybörjarklassen. Bara wheaten i topp allstå. Förutom att Dilba glänste började hon visa upp lite tjurigare sidor också mot andra tikar.
Officiell utssällning i Gällivare och inoff. rasspecial i Piteå, sommaren 03
1:a i kvalitet på båda men placerad sist i konkurrensen i båda, kroppen hade inte hunnit mogna. Placerad 5:a i junior handling i Gällivare, en placering ifrån SM-kvalificering, och första plats i barn-med-hund på rasspecialen. Hp i uppfödargrupp.
Fler inofficiella utställningar, vintern 03
Dilba och Nelson slogs om BIR och BIM vann varsin gång. Slagen av Frida i barn med hund.
Ungdomsläger i Lycksele, sommaren 04
Ännu en underbar vecka men som delvis försördes av Dilbas allt häftigare temperament. Vågade inte starta i lydnadsklass 1 igen men vann nybörjarklassen.
Inofficiella utställningar sommar och höst 04
Placerad 3:a och 4:a BIS. 2:a i barn med hund. Fick jobba för att inte Dilban skulle brusa upp.
Lydnadstävling klass 1, hösten 04
Vågade mig tillslut på att anmäla till en riktig lydnadstävling. Är faktiskt jättenöjd med resultatet, förutom platsliggningen där Dilba stod upp och skällde, i efterhand så borde jag inte ha haft med henne på den. Men om vi hade klarat den så hade vi fått ett första pris. Slutade på 132 p, en 4:e placering och nöjd med att ha fått tior på tandvisning, inkallning och hopp över hinder.
Kennelträff, hösten 04 (?)
Vad är du för ett monster och vad har du gjort av min Dilba? Det som legat och bubblat under ytan bröt ut totalt under en helg, ingen trevlig upplevelse men under lydnads- och utställningsträningen var hon stjärnan i gänget igen, det är Dilban det.
Allmänlydnadskurs på KBHK, hösten 04(?)
Ville ta tag i vardagslydnaden ordentligt för att kunna satsa på riktigt på tävlingar. Kursen gick strålande men de kvarvarande resultaten svajade.
Officiell utställning i Piteå, maj 2005
Dilba skötte sig fint, var till och med med i uppfödargrupp, men tvåa i kvalitet pga pälsen. Vågade anmäla till ny utställning.
Officiell utställning i Gällivare, juni 2005
Skötte sig mindre bra, gjorde till och med utfall i ringen. Fick ändå 1:a i kvalitet och placerad 3:a i konkurrens. Oplacerad i junior handling.
Privat problemutredning på Arctos Hundskola, sommaren 06
Fick stor hjälp av Margareta med Dilbas utfallsproblem och vi hittade en metod som kändes bra. Helt okej blev det aldrig men mer hanterligt.
Kursen HUNDTRÄNING 1 som inval under gymnasiet, hösten-våren 06
Lärde mig otroligt mycket om klickerträning och Dilba fick lära sig alla grundfärdigheter och vi fick prova på en hel del hundsporter. Jobbade på med att få henne att bete sig bland de andra hundarna och på slutet av kursen gick det riktigt bra och jag hade henne lös ibland. På grund av för lågt intresse bland eleverna fortsatte tyvärr inte hundgymnasiet under åk 2 och 3.
Diagnos spondylos, vintern 2008
Dilba fick diagnosen spondylos (pålagring på ryggkotor) och en desformerad kota (troligtvis orsakad av någon olycka) upptäcktes. Hon verkar inte lida av det men har haft smärtor ibland, kanske något av en förklaring eller bidragande orsak till varför varför det har varit så svårt att komma till rätta med hennes problem.
Flytt, sommaren 2009
Jag kom in på veterinärutbildningen och valde att låta Dilba bo kvar hemma med familjen i Kiruna.
Dilba är en hund så många otroligt fina egenskaper men tyvärr också en del sämre. Om det inte hade varit för mitt stora tävlingsintresse så kanske jag knappt hade sett det som problem men det blev tillslut för jobbigt att gång på gång försöka få Dilba att fungera bland andra hundar. Nu mår hon bättre när hon slipper men saknar nog sina glansdagar för hon älskade att showa i utställningsringen och att lära sig nya saker på träningsplan.
Jag är oändligt tacksam över att ha en hund som Dilba, jag fick prova på och lära mig massor om olika hundsporter samtidigt som hennes problembeteenden gjorde att jag var tvungen att lära mig mer om hundars beteende och om hur inläning fungerar. Tack vare det upptäckte jag att inlärningsteori är bland det mest intressanta som finns:p Förhoppningsvis kan jag använda de lärdomar jag har fått av Dilba till att uppfostra lilla Lycke och komma igång att tävla med henne.
Det är ingen idé att leta fel hos hundar, personer och folk; det är inte bristen på fel som gör en älskad utan de goda sidor som man besitter.
Tack, till världens bästa Dilba!
På anslagstavlan på Björkis hundcenter hittade vi henne, jag som nästan hade gett upp hoppet efter att ett par andra tikar hade gått tomma och inga andra kullar inom ca 70 mils radie verkade vara på gång. Jag rev loss alla flärpar med telefonnummer och skyndade hem. Kennel Knyttas i Skellefteå hade en tik kvar och hon skulle bli vår, Knyttas Duktiga Doris. Detta skedde år 2002 då jag var 12 år gammal och hade längtat efter en hund i 12 år. Drömmen blev till verklighet tack vare att min allergiska mamma visade sig tåla rasen irish softcoated wheaten terrier (den hade dock kunnat slå in mycket tidigare om mamma hade följt mitt råd och flyttat in i garaget).
Dilba hon kom, hon såg och hon vann allas våra hjärtan. Det finns så otroligt mycket betydelsefulla ögonblick som vi har delat och fortfarande kommer att göra. Det mesta sker i vardagen och är sådana ögonblick som man inte riktigt lägger märke till men som ändå betyder allt. Jag tänkte ändå lista upp några milstolpar i mitt och Dilbas liv; kurser, läger, tävlingar o.s.v.
Valpkurs 2002
På Kiruna brukshundklubb med Kerstin Eriksson som instruktör. Dilba visade sina talanger som riktigt bra spårhund och jag fick blodad tand för fortsatt hundträning. Kerstin gav kloka råd och lade grunden för ett riktigt bra hundvett.
Prova-på-kurs för ungdomar, hösten 2002
En riktigt rolig kurs där jag fick kämpa lite mer med unghunden Dilba som energiskt ville hinna med allt, alla hundar och allt godis. Det viktigaste vi lärde oss, som jag minns, var kontakt. Jag tjatade på Dilba för att hon skulle lyssna på mig och göra det jag ville innan jag tillslut kom på att ge henne en godis när hon tittade på mig efter att jag hade sagt hennes namn. Så lärde hon sig att lyssna på sitt namn och det blev mycket lättare att få hennes uppmärksamhet, vilken liten men viktig lärdom. Med bland annat Kerstin Eriksson som instruktör igen.
Ridhusträningar, vintern 02-03
Lydnadsträning i grupp i Kiruna ridhus ledd av samma Kerstin. Vi tränade fot, fot med störningar, platsliggning, platsliggning med störningar, inkallning och inkallning med störningar. Och framförallt vi lärde oss otroligt mycket, även om det harvades en hel del. Jag slet mitt hår över att Dilba stack till andra hundar så fort hon fick chansen och tack vare detta hann hon även med sitt första slagsmål trots att det inte var hennes avsikt.
Inofficiella utsällningar
En inomhus i Kiruna utan hp pga dålig klippning och en i på bhk malmen i maj, fortfarande med usel klippning men ändå ett hp. Domaren bad oss göra om vår snygga vändning i ringen och publiken applåderade, Dilba njöt. Jag vann min första barn-med-hund tävling.
Ungdomsläger i Umeåtrakten, sommaren 03
Fick jag åka på i födelsedagspresent, tillsammans med min kusin Frida och Dilbas avlägsna släkting Nelson. En av de roligaste veckorna i mitt liv där vi fick prova på det mesta i hundväg. På lydnadsträningen sa instruktören att henne behöver du inte ha koppel på, och det behövde jag inte heller. Min ettåriga terrier som bara ville gå fot med mig. Vi fick ha en nästan riktig lydnadsklass 1 tävling, vi vann, nelson kom tvåa och Dilbas halvbror vann nybörjarklassen. Bara wheaten i topp allstå. Förutom att Dilba glänste började hon visa upp lite tjurigare sidor också mot andra tikar.
Officiell utssällning i Gällivare och inoff. rasspecial i Piteå, sommaren 03
1:a i kvalitet på båda men placerad sist i konkurrensen i båda, kroppen hade inte hunnit mogna. Placerad 5:a i junior handling i Gällivare, en placering ifrån SM-kvalificering, och första plats i barn-med-hund på rasspecialen. Hp i uppfödargrupp.
Fler inofficiella utställningar, vintern 03
Dilba och Nelson slogs om BIR och BIM vann varsin gång. Slagen av Frida i barn med hund.
Ungdomsläger i Lycksele, sommaren 04
Ännu en underbar vecka men som delvis försördes av Dilbas allt häftigare temperament. Vågade inte starta i lydnadsklass 1 igen men vann nybörjarklassen.
Inofficiella utställningar sommar och höst 04
Placerad 3:a och 4:a BIS. 2:a i barn med hund. Fick jobba för att inte Dilban skulle brusa upp.
Lydnadstävling klass 1, hösten 04
Vågade mig tillslut på att anmäla till en riktig lydnadstävling. Är faktiskt jättenöjd med resultatet, förutom platsliggningen där Dilba stod upp och skällde, i efterhand så borde jag inte ha haft med henne på den. Men om vi hade klarat den så hade vi fått ett första pris. Slutade på 132 p, en 4:e placering och nöjd med att ha fått tior på tandvisning, inkallning och hopp över hinder.
Kennelträff, hösten 04 (?)
Vad är du för ett monster och vad har du gjort av min Dilba? Det som legat och bubblat under ytan bröt ut totalt under en helg, ingen trevlig upplevelse men under lydnads- och utställningsträningen var hon stjärnan i gänget igen, det är Dilban det.
Allmänlydnadskurs på KBHK, hösten 04(?)
Ville ta tag i vardagslydnaden ordentligt för att kunna satsa på riktigt på tävlingar. Kursen gick strålande men de kvarvarande resultaten svajade.
Officiell utställning i Piteå, maj 2005
Dilba skötte sig fint, var till och med med i uppfödargrupp, men tvåa i kvalitet pga pälsen. Vågade anmäla till ny utställning.
Officiell utställning i Gällivare, juni 2005
Skötte sig mindre bra, gjorde till och med utfall i ringen. Fick ändå 1:a i kvalitet och placerad 3:a i konkurrens. Oplacerad i junior handling.
Privat problemutredning på Arctos Hundskola, sommaren 06
Fick stor hjälp av Margareta med Dilbas utfallsproblem och vi hittade en metod som kändes bra. Helt okej blev det aldrig men mer hanterligt.
Kursen HUNDTRÄNING 1 som inval under gymnasiet, hösten-våren 06
Lärde mig otroligt mycket om klickerträning och Dilba fick lära sig alla grundfärdigheter och vi fick prova på en hel del hundsporter. Jobbade på med att få henne att bete sig bland de andra hundarna och på slutet av kursen gick det riktigt bra och jag hade henne lös ibland. På grund av för lågt intresse bland eleverna fortsatte tyvärr inte hundgymnasiet under åk 2 och 3.
Diagnos spondylos, vintern 2008
Dilba fick diagnosen spondylos (pålagring på ryggkotor) och en desformerad kota (troligtvis orsakad av någon olycka) upptäcktes. Hon verkar inte lida av det men har haft smärtor ibland, kanske något av en förklaring eller bidragande orsak till varför varför det har varit så svårt att komma till rätta med hennes problem.
Flytt, sommaren 2009
Jag kom in på veterinärutbildningen och valde att låta Dilba bo kvar hemma med familjen i Kiruna.
Dilba är en hund så många otroligt fina egenskaper men tyvärr också en del sämre. Om det inte hade varit för mitt stora tävlingsintresse så kanske jag knappt hade sett det som problem men det blev tillslut för jobbigt att gång på gång försöka få Dilba att fungera bland andra hundar. Nu mår hon bättre när hon slipper men saknar nog sina glansdagar för hon älskade att showa i utställningsringen och att lära sig nya saker på träningsplan.
Jag är oändligt tacksam över att ha en hund som Dilba, jag fick prova på och lära mig massor om olika hundsporter samtidigt som hennes problembeteenden gjorde att jag var tvungen att lära mig mer om hundars beteende och om hur inläning fungerar. Tack vare det upptäckte jag att inlärningsteori är bland det mest intressanta som finns:p Förhoppningsvis kan jag använda de lärdomar jag har fått av Dilba till att uppfostra lilla Lycke och komma igång att tävla med henne.
Det är ingen idé att leta fel hos hundar, personer och folk; det är inte bristen på fel som gör en älskad utan de goda sidor som man besitter.
Tack, till världens bästa Dilba!
