Wheatenvarning

Igår, 17:e maj, fyllde Lycke två år. Det firade hon och jag främst genom en extra lång och lerig promenad. Dessutom firar jag idag med att frossa i bilder och filmer på min bästa kompis! Blir varm i hjärtat och skrattar gott åt MH-klippet, Lycke i ett nötskal!

Lycke var en lycklig terrier när hon fick vara med på tävlingsledarutbildningen i Knivsta igår. Att få se så mycket folk och hundar, träna lydnad och äta massor med snö var tydligen extremt uppskattat efter vinterns karens!
Vi fick tävlingsträna lydnadsklass 1 och nog kommer hon ihåg vad det går ut på, så bra att hon utförde momenten utan att vänta på kommando och så bra att hon hann leka i snön på väl valda ställen. Båda hade roligt på planen i alla fall och det var målet.





Dessvärre finns det folk som inte tar undan sina hundar när de står och nafsar mot en annan hund ansikte. Lycke visade vilken guldklimp hon är och stod bara lugnt och tittade på hunden som var uppe i ansiktet på henne, fullkomligt säker på att den må vara knäpp men hugger gör den inte och utan den minsta antydan till att svara tillbaka. Den här hunden ska jag vara rädd om!

På kvällen blev det Uppsala brukshundklubbs årsfest, mycket trevligt!

Igår såg jag en bloddroppe och har visserligen inte sett några fel men allt annat tyder på att hon har börjat. Alltid lite tråkigt men efter förra löpet blev hon ju lite som en annan hund, och jag det vore ju kul om hon kunde bli ännu lite bättre :)

Nu kan jag titta tillbaka i arkivet senare och få reda på när hon senast löpte, så det är bara att stå ut med ett sådant här inlägg.

Då var Lycke mentalbeskriven, fast ändå inte..

När vi började beskrivningen var Lycke möjligen något spänd men väldigt laddad. De fem första momenten bjöd hon inte på några större överraskningar men desto fler tillfällen till skratt hos mig (och uppvisade fräck olydighet). Lek 1, förföljande/ gripande och avståndslek finns på film så ni får se själva :)

Lek 1



Förföljande/gripande (försök 2)



Avståndslek



På överraskningsmomentet (overallen) reagerade hon med lite mer rädsla än jag hade väntat mig men jag tyckte ändå inte att det såg så farligt ut. Hon hade dock ingen nyfikenhet eller kvarstående intresse (nosade först på den när den lagts ner) och ville helst inte passera overallen utan försökte ta det säkra före det osäkra och gå förbi den på avstånd. Efter detta moment gav de mig möjligheten att bryta om jag tyckte att hon verkade väldigt påverkad men sa att vi kunde göra ljudkänslighetsmomentet först och sedan diskutera vidare efter det. Jag valde att fortsätta och ni kan se film på overall-överraskningen nedan.

Överraskning 1



Överraskning 2



När vi hade lämnat platsen med overallen trampade Lycke glatt på och vi gjorde ljudkänslighetsmomentet (metallskramlet). Där sprätter hon ett par meter åt sidan och lägger sig där utan att visa något intresse för att gå fram och undersöka. I filmen på detta moment syns inte Lycke på grund av buskar och så vidare så den är det ingen idé att visa. Eftersom hon inte ville gå fram till skramlet rådde testledaren mig att avbryta för att ha möjlighet att göra en ny beskrivning vid ett annat tillfälle.

Självklart ville jag inte göra någonting för att förstöra min hund så vi avbröt beskrivningen där. Jag har verkligen lärt mig något nytt eftersom min bild av en hund som måste bryta en mentalbeskrivning är en hund som reagerar med mycket mer rädsla än vad Lycke gjorde(det finns ju fyror och femmor i protokollet också). Men jag förstår att man inte vill låta en hund som inte avreagerar fortsätta eftersom den riskerar att "samla på sig" rädsla som bara byggs upp inför spökena och skotten. Intressant var att samma beskrivare, Kjell Tapper, även var med när jag gick som publik på MH:et i Uppsala (han kanske var testledare där) och den gången var det en staff som fick bryta. Staffen visade mycket större rädsla vid överraskning och ljudkänslighet än vad Lycke gjorde, t ex så sprang den iväg mycket längre och hade osäker kroppshållning. Men den gick ändå fram till sakerna när föraren lockade på den och fortsatte till spökena men fick bryta där när den blev så rädd att den stod och morrade åt fel håll och bajsade på sig. Det var alltså mer den bilden jag hade i huvudet av en hund som var tvungen att bryta. Därför blev jag först väldigt förvånad när de rådde mig att bryta, vilket var väldigt schysst av dem eftersom de visste att det var en ung hund (15 mån) och att jag därmed fortfarande skulle ha möjligheten att göra en ny beskrivning med henne.

Jag är inte besviken på Lyckes reaktioner. Som sagt trodde jag att hon skulle bli mindre rädd men det känns inte heller som att det var en annan hund jag hade med mig. Eftersom jag aldrig har sett henne bli särskilt rädd förut har jag inte heller varit med om att hon inte velat gå förbi den platsen eller att rädslan sitter i särskilt länge. När det inte var något jag hade kunnat förutse eller påverka så är det svårt att bli besviken. Jag är faktiskt rätt nöjd över att hon inte fick panik eller blev vettskrämd men visade på ett förnuftigt sätt att "här händer det lite väl konstiga grejer så jag håller mig på avstånd". Jag vet inte hur stora slutsatser man kan dra av den dagen, det kan ju vara dagsform, spökålder, just den situationen o.s.v. men det jag ska ta med mig är att även om hon inte visar så stor rädsla så kan hon ändå ha blivit berörd. Dessutom vet jag ju att Lycke är väldigt självständig, inte söker så mycket stöd hos mig och inte bryr sig nämnvärt när man lockar på henne eller liknande och det påverkade ju säkert också till att det inte blev aktuellt för henne att gå fram till overallen eller skramlet.

Det var en väldigt intressant dag och nu har jag i alla fall försökt. Vi fortsätter med bruksträningen och om hon visar potential och om jag känner mig manad till att tävla så får hon gå en ny mentalbeskrivning.

Lyckes siffror:

Kontakt hälsning 3
Kontakt samarbete 3
Kontakt Hantering 4

Lek 1 leklust 3
Lek 1 Gripande 3

Förföljande 3
Förföljande 4
Gripande 3
Gripande 4

Aktivitet 2

Avst.lek intresse 3
Avst. lek Hot/Agg 1
Avst. lek nyfikenhet 4
Avst.lek leklust 2
Avst.lek samarbete 1

Överraskning rädsla 3
Överrsakning Hot/agg. 1
Överraskning nyfikenhet 1
Överraskning kvarstående rädsla 4
Överraskning kvarstående intresse 1

Ljudkänslighet rädsla 3

Föraren avbryter

Igår kom jag på att det var den trettonde juli och att jag har haft Lycke i mer än ett år. Tolfte juli förra sommaren hämtade jag och Tobias henne från kennel Cameron.

Jag ville ha en hund att träna med samtidigt som jag ville ha en enkel hund som jag kunde ta med överallt och lämna överallt. Därav rasvalet, mycket på grund av min smått allergiska släkt (varav de flesta ändå har hund av allergivänligare raser).



Redan under vår första bussresa från kenneln förstod jag vilken makalöst trygg valp jag hade fått och hon har fortsatt att finna sig i de allra flesta situationer jag har försatt henne i. Det har aldrig heller varit några problem att lämna henne ensam vare sig det är hemma, i bilen, uppbunden, i buren eller på ett helt nytt ställe. Efter att ha haft en hund som var svår att ha med sig på vissa ställen och som var ännu svårare att lämna på de flesta ställen så är det otroligt skönt att det fungerar med Lycke. Att hon är trygg i sig själv visar sig också i hennes självständighet, ända sen åttaveckors ålder har man minsann fått vara påhittig för att få henne att hänga med och vara uppmärksam, att lämna henne ute och själv gå in när hon inte har lyssnat har aldrig fungerat särskilt bra.

Att träna med Lycke är för det mesta riktigt roligt. Under vissa perioder har hon varit svårare att motivera och mer lättdistraherad men hon har även stunder där hon är allt man kan önska och mer därtill. Hon gillar mat i diverse former, har ett kvickt rörelsemönster och efter att ha jobbat mycket med leken så är det numera sällan hon tackar nej till en lekstund.

Senaste två månaderna har hon varit ovanligt svårtränad men igår och i förrgår hade vi två lydnadspass som jag kommer kunna leva på länge. Så uppmärksam och taggad var det längesen hon var. Vi har tränat mycket på uthållighet i fotgåendet senaste dagarna men om man går fot mellan två betonggrisar kan man räkna med att hon försvinner och så hittar man henne stolt och förväntansfull ovanpå en. Så länge hunden har kul så gör väl sådana saker bara träningen lite mer spännande..

Att vi redan har hunnit med så mycket roligt på ett år. Jag ser fram emot många fler roliga stunder, att få följa hennes fortsatta utveckling och att få lära känna Lycke ännu bättre! <3

Jag skriver det här idag eftersom jag kommer att vara på skolresa i Skara från måndag till fredag. På tisdag är det nämligen sjuttonde maj och då fyller Lycke 1 år!
På tisdag är det alltså exakt ett år sedan jag entusiastiskt fick följa Kryddans valpning via facebook-chatten. 3 tikar, så kulle en bli min och efter två födda pratade jag i telefon med Minna som fick lyssna på mitt jubel och dunsarna av mitt hoppande upp och ner när Maria skrev att en tredje tik var född.
Om jag hade vetat det som jag vet nu, att det var just Lycke som skulle bli min, så hade jag skrikit ännu mer och hoppat dubbelt så högt.

Grattis i förskott underbara, älskade hund!

Den lilla drömhunden jag skrev om igår såg senare under dagen till att göra sin matte ett antal hundralappar fattigare genom att bilda en pöl i mattes kompis säng, vilket visade sig framåt läggdags. Nu lever inte ens hoppet kvar om att det bara var ett aprilskämt. 

SWTK:s resultat för Årets wheaten 2010 lydnad är sammanställt. Lyckes halvsyster (samma mamma) blev tvåa med bl a ett LP1 och ett första pris i tvåan om jag inte minns fel, en annan hund från samma kennel blev 4 med ett LP1 och Lyckes pappa (LP1 LP2 SeUCH One of a Kind Oisin de Morrigan) slutade på tionde plats med tävlan i lydnadsklass tre. Det är så roligt att se att det finns så pass många aktiva wheatenägare i landet och extra kul att det går bra för Lyckes släktingar. Förhoppningsvis är det något hon brås på och att vi också är med så småningom:) Grattis till alla duktiga wheatenägare!

Lydnad	uppdaterat 101229
Placering	Namn	Poäng	Antal resultat
1	Irish Tullamore's Biddy	36	5
2	Cameron Royal Scarlet	33	5
3	Tejarpsdalens Klio	30	5
4	Cameron Mercy	29	5
5	Hopla Soulmate	27	5
6	Tejarpsdalens Eros	24	4
7	Irish Tullamore's Halmaska	23	5
	Pobe-S Mr Muscle Man	23	3
	Wheatgerm's Soul Of Wonder	23	4
10	One Of A Kind Oisin De Morrigan	17	3
	Softstar's Absolutely Amazing	17	3
12	Villa Rosas Verrac	12	2
13	Beamix Wildstar	6	1
	Darko's Kopke's	6	1

Tabellen finns på SWTK:s resultatsida

Hittade ett klipp från när Lycke var 8 veckor och leker med husse. Mattes lilla piga har blivit så stor!

Igår blev Lycke duschad och idag kammad och "putsad" med saxen. Det var alltså meningen att bara bli putsning men tusan vad pälsen hunnit växa sen uppfödare Maria klippte henne för tre veckor sen..
På lördag är det alltså utställningsdebut för Lycke, en liten, inofficiell i valpklass 4-6 månader. Men jag är så laddad. Utställningar är ju faktiskt så himla roligt och det var ju så längesen! Och det vore ju skamligt att inte visa upp en sån här godbit!
Fram till dess tränar vi lite mer på att stå stilla när jag önskar och hoppas på en fin dag i Jälla ridhus. Nästa utställning är också planerad, ULKK:s årliga valputställning Mårten i Enköping den 14:e november.
Nu börjas det:D

Idag har vi varit på en förmiddagstur till Lyckes uppfödare i Sala för att få henne klippt. Att stå på trimbordet var inte så populärt hos Lycke men desto roligare tyckte hon det var att få träffa sin kennelmamma, två av sina kullsyskon och sin mamma Kryddan. Och att plurra i guldfiskdammen förstås, precis efter att hon blivit så fint klippt. Maria verkade tycka att Lycke höll på att bli en riktigt fin dam och det är så kul att få se henne i äkta wheatenkostym. Jag som har tyckt att Lycke börjar närma sig full storlek har fått ändra mig efter att ha träffat Kryddan, hon har fortfarande en hel del att växa ikapp innan hon blir lika stor och ståtlig.

Inspirerad av hur mycket roliga attiraljer man kan ha inom pälsvården så slängde jag precis iväg en stooor beställning från häromi. Det blev försås inte bara pälsvårdsutrustning (saxar, trimbord, kam) utan lite annat också som behövs för kommande bruk (t.ex löpskydd, reservklicker, spårpinnar, metallapport(xD), m.m..).

Här kommer ett gäng bilder på när Lycke träffar brorsan Raffe (en riktigt lurvig sådan) och mamma Kryddan. Lycke är visserligen nyklippt på bilderna men hade hunnit plaska med guldfiskarna, riktigt fina pose-bilder finns på Marias kamera och läggs upp här så småningom.

Den här gången bjuder jag till och med på en liten filmsnutt av bästa kvalitet (vrid på huvudet när du tittar)! Jag och Lycke traskar i skogen och tränar inkallningar då och då. Reaktionsförmågan och hastigheten har förbättrats avsevärt sedan jag börjat med köttbullebitar som belöning, tokkul tycker hon det är! Tyvärr så är det inget ljud på filmen men när hon vänder och kommer springandes i full fart då har jag precis ropat på henne (ni får lov att tro mig:P).

För övrigt så var detta bland de första gångerna Lycke överhuvudtaget vistades i skog och, liksom min gammelwheaten, så ser det ut att vara där hon hör hemma:) Än så länge verkar hon inte ha fått upp ett riktigt intresse för att nosa men däremot vill hon klättra på allt, så går det om man tränar shejping upp på stenar, hon försökte till och med klättra upp i ett träd.

Då och då när hon tittar bort för länge så kör jag klassikern med att gömma mig och jag gillar hennes intensitet när hon börjar leta efter mig. Uthållig verkar hon vara och till och med då flyger hon upp på stora stenar och står där och spanar. Det enda som bekymrar mig är att hon verkar ha noll självbevarelsedrift, som hon flyger fram!

Kanske blir inte lydnad vår första prioritet ändå, Lycke känns som en hund som bör jobba i skogen! Kanske testar vi ett spår i veckan? Hon verkar inte helt olämplig för agility heller.. Härliga Lycke!

Grävling, mullvad, råtta..? Något som gillar att springa igenom buskage när det regnar i alla fall.

Valpar är ju bland det sötaste som finns (tur för dem det) men det som är mest spännande med en valp är ju att se hur den utvecklas. Som ägare till en ny valp kan man inte låta bli att ha förväntningar på vad valpen kommer att utvecklas till och med detta kommer även en del oro. Jag tänkte dela med mig att några av de nojor som jag har hunnit ha som sedan visade sig vara ganska obefogade.

Min valp vill inte mysa!
När Lycke var "ny" var hon inte så mycket för närhet om det inte gällde att bita i fingrar och tår och jag hann direkt börja oroa mig för att jag hade fått en hund som inte gillade att gosa. Men några dagar senare så fick jag lov att ändra mig för hon har blivit en riktig klängapa! När hon har leksaker störtar hon till famnen och vill ligga där och tugga och när hon är trött så kravlar hon upp i knät och vet inte riktigt hur hon ska ligga för att ligga så bekvämt som möjligt och ändå så nära som möjligt. Och att bli kliad på magen är en höjdare!

Min valp är för självständig!
När vi var ute så höll hon sig för det mesta i närheten men ibland fick hon för sig att galoppera till dörren och om man tänkte ta ett varv runt huset så brukade hon sätta sig ner och inte springa efter förrän man hade kommit flera meter bort, ibland till och med bakom en husknut. Som värst blev det när vi var i Minnas stuga och skulle gå iväg en bit och hann gå en bra bit utan att Lycke följde efter. Uthålligt väntade vi och tänkte att hon är ju bara en valp hon måste ju komma snart!
Till slut gick jag tillbaka och då hade hon tagit sig upp för yttertrappan och satt och pep utanför ytterdörren. Då fick jag mig en tankeställare, hon verkade ju inte gilla att vara ensam men lillan hade ju säkert knappt varit ute och gått någonting i sitt liv. Kanske kände hon sig ännu inte tillräckligt trygg med mig och ville inte lämna den välkända tomten.
Numera har jag sett en klar förbättring, hon verkar tycka att det är kul att gå runt på gården eller i koppel och upptäcka och hon håller sig oftast så nära att jag inte ens får någon chans att fota henne:)

Min valp är hopplös på nätterna!
I början hade jag Lycke i bur på nätterna men det började gå sämre och sämre och som sämst vaknade hon en gång i timmen och pep. Outsövd och förtvivlad bestämde jag mig i alla fall för att försöka henne lös och att ha lägenheten avspärrad. Detta gick hur bra som helst, hon väckte mig när hon ville ut och valde ofta själv att sova i buren ändå. Burträning hade vi i lagom takt på dagarna istället och gör mycket bättre framsteg.

Jag har lärt mig några läxor; att söka de enkla lösningarna först och att valpar faktiskt är väldigt ofärdiga vid åttaveckors ålder och att det tar tid för dem att anpassa sig:)

I övermorgon på måndag åker Jag och Tobias till Sala för att hämta Cameron Lapsang, den blivande Lycke! Hon är ca 7 veckor på bilden och hon ser lika lovande som bedårande ut. Jag längtar!

Än så länge ingen Lycke, men titta in igen om några veckor så lär det ha hänt grejer!