Att träna guldfiskar
Att någon har "minne som en guldfisk" har de flesta säkert hört när man pratar om någon som har riktigt dåligt minne. När man läser om inlärningsteori däremot så kan man läsa att alla djur som har en ryggrad (vilket guldfiskar har) kan öka eller minska hur ofta de utför ett beteende beroende på om det får positiva konsekvenser.
När vi skulle göra ett projektarbete under gymnasiet så ville jag först göra något som hade med hundar att göra och som var lite praktiskt. Eftersom jag under den tiden ganska nyligen fått upp intresset för klickerträning och hur inlärning fungerar så började idéen om att försöka träna en guldfisk att formas. När jag pratade om mina planer var det några som blev nyfikna men många som tvärsäkert sa att det skulle vara omöjligt.
Ju mer motstånd jag fick, desto mer motiverad blev jag och jag bestämde mig för att det var det här jag skulle göra.
Min träning gick i korthet ut på två steg:
1. Att lära in en belöningsmarkör. Istället för en klicker så använde jag en lampa som jag blinkade med när de fick mat för att de tillslut skulle förknippa blinkandet med mat.
2. Att forma fram beteenden. Genom att blinka för och belöna (med fiskmat) små, små steg som gradvis närmade sig det beteende jag ville ha.
Om du vill läsa mer utförligt om hur jag gjorde så skrev jag en artikel som publicerades på Canis hemsida.
Tack vare att jag noggrannt mätte hur många gånger jag kunde belöna under ett träningspass och under hur lång tid så kunde jag se att det långsamt gick framåt men det tog otroligt lång tid. Tillslut kände jag mig redo för att filma deras träning. Nedan kan du se en film på Pavlovas träning att dutta med nosen på en flytande fingerborg, det finns även en ännu bättre film på detta men den kunde jag inte hitta just nu. Den andra guldfisken, Pavlov, försökte jag lära att simma igenom handtaget på en håv men tyvärr gick träningen inte så bra när vi filmade. Det som var ännu värre var att båda fiskarna plötsligt blev dåliga efter att vi hade filmat och dog kort därefter.
Detta var i alla fall en väldigt häftig upplevelse som jag ville berätta om en gång till.
Och; ingenting är omöjligt (på bästa dalmål)!
När vi skulle göra ett projektarbete under gymnasiet så ville jag först göra något som hade med hundar att göra och som var lite praktiskt. Eftersom jag under den tiden ganska nyligen fått upp intresset för klickerträning och hur inlärning fungerar så började idéen om att försöka träna en guldfisk att formas. När jag pratade om mina planer var det några som blev nyfikna men många som tvärsäkert sa att det skulle vara omöjligt.
Ju mer motstånd jag fick, desto mer motiverad blev jag och jag bestämde mig för att det var det här jag skulle göra.
Min träning gick i korthet ut på två steg:
1. Att lära in en belöningsmarkör. Istället för en klicker så använde jag en lampa som jag blinkade med när de fick mat för att de tillslut skulle förknippa blinkandet med mat.
2. Att forma fram beteenden. Genom att blinka för och belöna (med fiskmat) små, små steg som gradvis närmade sig det beteende jag ville ha.
Om du vill läsa mer utförligt om hur jag gjorde så skrev jag en artikel som publicerades på Canis hemsida.
Tack vare att jag noggrannt mätte hur många gånger jag kunde belöna under ett träningspass och under hur lång tid så kunde jag se att det långsamt gick framåt men det tog otroligt lång tid. Tillslut kände jag mig redo för att filma deras träning. Nedan kan du se en film på Pavlovas träning att dutta med nosen på en flytande fingerborg, det finns även en ännu bättre film på detta men den kunde jag inte hitta just nu. Den andra guldfisken, Pavlov, försökte jag lära att simma igenom handtaget på en håv men tyvärr gick träningen inte så bra när vi filmade. Det som var ännu värre var att båda fiskarna plötsligt blev dåliga efter att vi hade filmat och dog kort därefter.
Detta var i alla fall en väldigt häftig upplevelse som jag ville berätta om en gång till.
Och; ingenting är omöjligt (på bästa dalmål)!
Kommentarer
Trackback
