Wheatenvarning

Äntligen har vi fått tävla!

Lydnadsklass 1 i Knivsta blev första tävlingen för året, självklart med förhoppningar om att ta det där sista förstapriset och få LP. Riktigt så bra gick det inte och vi fick åka hem med ett andrapris men efter att första besvikelsen hade släppt så kände jag mig riktigt nöjd med tävlingen ändå.

Senaste veckorna har vi tränat jättemycket på att Lycke ska kunna gå linförighet även när någon kommenderar och det har gett resultat! Fram till språngmarschen gick hon jättesnyggt, förutom att hon satte sig snett i ett par halter. Nästa guldkorn är hennes härliga attityd! Den här gången lyckades vi hitta snudd på perfet aktivitetsnivå, engagemanget hade kunnat vara bättre då hon tappade bort mig korta stunder men nu börjar jag i alla fall få en känsla för hur mycket hon behöver taggas igång under uppvärmningen (dvs inte lika mycket som jag tidigare trott).

I onsdags hade vi tävlingsmässig träning på UBK och vi körde bland annat ställande vilket hon helt hade glömt bort hur man gjorde och fortsatte bara gå fot eller la sig ner. Sen onsdag har vi alltså toktränat på ställande och läggande, även under uppvärmningen till träningen. Det är ju förstås inte optimalt att behöva panikträna just innan tävling och på tävlingen gjorde hon först ett snyggt hopp-stå men la sig ner när hon landade. Frustrerande! Det har hänt tidigare att ställandena börjar krångla innan tävling. Minnas teori är att jag ändrar något i mitt kommando eller liknande när jag vet att tväling närmar sig. Jag vet inte vad det kan vara men jag måste hitta någon ände att börja nysta i för när jag kom hem efter tävlingen igår kväll så efteranmälde jag mig till Kiruna BHK:s tävling på lördag nästa helg. Ställanden ska tränas fram till dess!

Resten av momenten såg ut så här:



Platsliggning, betyg 10
Domarens kommentarer:
Mina kommentarer: Sedan platsliggningen i ettan förenklats en hel del var jag inte det minsta orolig. Lycke låg fint men vid uppsättandet studsade hon upp och satte sig snett en meter ifrån mig innan jag rättade till henne. Det ville visst domaren inte anmärka på.

Tandvisning, betyg 9
Domarens kommentarer: Reser sig 
Mina kommentarer: Nu när de har ändrat reglerna så att hunden ska sitta still kan man ju tro att jag inte ska ha något att klaga på längre.. Men av vad jag kan minnas så står det inget i reglerna om att domaren ska hälsa på föraren och att hunden ska sitta då också. Lycke satt faktiskt fint när domaren tittade på tänderna:p

Linförighet, betyg 8,5
Domarens kommentarer: Snett sättande, släpper ngt i position i språngmarsch
Mina kommentarer: Veckans träning har gett resultat, mer träning på halter och språngmarsch bara.

Läggande, betyg 8
Domarens kommentarer: Transport
Mina kommentarer: Hon började nosa på något

Inkallande, betyg 6
Domarens kommentarer: Två kommandon, snett sättande
Mina kommentarer: Lycke började titta på klass 3-hundarna och missade mitt första kommando. Hennes ingångar från fart är mer eller mindre bedrövliga, igår var det mer.

Ställande, betyg 0
Domarens kommentarer:
Mina kommentarer: Redan under framföringen tappade hon position helt och sedan la hon sig istället för att ställa sig. Sist vi tävlade i Knivsta nollade vi också ställandet på grund av att hon la sig ner, vad ska jag ta mig till?

Apportering, betyg 9,5
Domarens kommentarer: Släppandet
Mina kommentarer: Vadå? Jag är jättenöjd i alla fall, hade varit kvällens enda värdiga tia enligt mig.

Hopp över hinder, betyg 9
Domarens kommentarer: Snett sättande
Mina kommentarer: Jo tack.

Helhetsintryck, betyg 8,5
Domarens kommentarer:
Mina kommentarer: Inga domar-kommentarer på det men jag gissar att det för det mesta såg bra ut men att det brast vissa stunder. Lycke var glad och då är jag nöjd!

Igår fick jag den briljanta idéen att duscha Lycke innan agilityträningen och det blev så lyckat att det drog ut på tiden så att jag fick ta ut Lycke direkt ur duschen och sedan springa till bilen. Klockan sju började träningen och det var inga problem att springa i shorts och t-shirts, respektive blöt päls. Vanligtvis när hon är nyduschad så brukar hon ju få fnatt och busa runt i läganheten och den effekten gick att föra över på agilitybanan också. En hoppklass 2-bana byggdes upp och jag valde att köra bitar av den. Första omgången var Lycke supersnabb (eller jag tror det, för jag hann inte med och det mesta blev fel) och struntade ganska hejvilt i vad jag visade. Just så vill jag att hon ska springa men tanken är ju att hon ska gå att styra också. Jag som trodde att hon hade blivit för lättstyrd och behövde mer träning på fart och självständighet men idag var det alltså tvärtom.

Vi tog en paus och jag funderade. Nästa omgång förenklade jag vägen något och koncentrerade mig på att visa tydligare. Då gick det super! Lyckes tempo hade dämpats något men var ändå klart godkänt. Men eftersom det finns uppenbarligen mer kapacitet i benen så jag måste få henne att springa sitt snabbaste och ändå vara uppmärksam.

När det inte var vår tur att springa hann vi träna lite på ett slalom med fyra pinnar uppställda. Efter lite shejping tog hon sig igenom alla fyra pinnar med en antydan till tempo också, wie det går framåt! Vi hann också med en platsliggning och att träna lite apportering samt ett ställande och läggande. Jättehärlig kväll med trevlig träningsgrupp, jag kommer att sakna UBK/UHU i sommar..

När föreläsningarna börjar 10.15 kan jag rekommendera agilityträning istället för sovmorgon, så gjorde Malin och jag idag i alla fall. Ockra är helt ny på agility och fick träna hopphinder och tunnlar vilket hon gjorde jättebra. Lycke fick först springa en oval bana med stor cirkel och liten cirkel med fokus på att hon skulle söka sig ut från mig och bespara mig lite spring i svängarna. Det gick riktigt bra faktiskt! Förutom en av svängarna där tunneln tydligen inte såg så lockande ut när jag försökte utmana henne. Men vi tränade lite extra på den tunneln med utlagd skål och såg lite framsteg efter det, hon kunde till exempel ta den från fel sida sen (böjd tunnel med mig i yttervarv) vilket kan vara bra när vi ska lära oss att bakombyta..

Långhoppet introducerades också och Lycke förstod snabbt att även detta åbäke skulle hoppas över. Bara att bygga på det på längden!

Inget nytt på slalomfronten förutom att jag har börjat hitta gränsen på när det blir för svårt så där blir det att strukturera upp träningen och hoppas på framgång.

Om det har varit lite tyst på bloggen senaste veckorna så beror det på att jag helt enkelt har haft mycket att göra, eller att tänka på snarare. Vi skriver vårt kandidatarbete nu och har inget schemalagt vilket är jätteskönt men det är ändå en uppsats som ska skrivas och den ligger ständigt och lurar i bakhuvudet. Samtidigt har jag gått tävlingsledarutbildning i lydnad (examinerad igår!), startat min första allmänlydnadskurs som instruktör, haft massa andra små uppdrag som lyckats ta på mig och en vardag med allt vad det innebär. Det har blivit ganska mycket hundträning och det har varit jätteroligt med så mycket hundaktiviteter men jag har inte haft tid att stanna upp och reflektera, planera, utvärdera Lyckes träning, vilket hade behövts.

Vi har gått framåt jättemycket i träningen; vi börjar ha en snygg apportering, fina fjärrskiften, vänstersvängar och stegförflyttningar börjar sitta m.m. Ändå har träningen inte känts bra och på sätt och vis har det gått bakåt. Lycke har varit lite kinkig med mat såväl som lek, antingen har hon haft bara fart eller ingen fart i det hon gör och så har hon flera gånger stuckit iväg på egna vändor under träningen. Under hennes vändor har det handlat om att hon har sprungit iväg och luktat, ätit snö, rotat i ryggsäck, inte velat komma tillbaka med leksak eller bara tagit något springvarv. Det har varit enormt frustrerande, framförallt eftersom det har varit så svårt att läsa av när dessa påhitt kan tänkas komma. Något som jag har sett som väldigt positivt är i alla fall att hon har stuckit men sen kommit tillbaka och framförallt att hon aldrig har stuckit iväg till en annan hund eller liknande.

Eftersom hon har varit så har jag tänkt flera gånger att jag måste börja träna med långlina på, att jag måste planera träningen noggrannare, att jag inte får köra så långa pass osv. Långlinan har visserligen åkt på några gånger men jag har varit jättedålig på att planera träningen och då blir det inte bra. Särskilt inte under perioder som dessa då jag verkligen hade behövt ta hänsyn till att träningen måste läggas upp på ett bra sätt och att jag inte ska träna på olämpliga saker.

Som idag när vi tränade innan UHU:s styrelsemöte. Jag hade planerat så långt att vi skulle köra slalom om det gick att få ner pinnar i backen (det gick!) och långlinan var i alla fall med i väskan. Lycke kändes ganska bra och eftersom vi skulle träna slalom så lånade jag ut långlinan till Malin. Lycke tog en liten nosarvända i början av träningen men resten gick ändå relativt bra, hon kändes lite seg och inte riktigt tillräckligt engagerad i proportion till belöningen. Jag hade behövt avsluta träningen tidigt men fick för mig att göra en sista grej. Angelica fick hålla i Lycke, jag gick iväg, hon räckte Lycke apporten och tanken var att hon skulle komma med den till mig som vanligt men istället springer hon åt motsatt håll till kompisen Ockra. Irriterad gick jag och hämtade henne och släppte henne en kort stund varpå hon springer tillbaka till Ockra. Där avbröt vi träningen.

Ett ytterst fåtal gånger tidigare har hon stuckit iväg till en annan hund när vi har tränat och om det hade känts bra i träningen i övrigt så hade det väl inte varit en så stor grej men nu när jag har sett alla tendenser bli jag så besviken på mig själv att jag inte har backat och styrt upp träningen tidigare. Jag blir så enormt frutsrerad för jag vill kunna träna på riktigt inte träna på att träna. Hon har varit så duktig en period då vi verkligen har kunnat träna och jag inte har behövt ta hänsyn till allt runtomkring, det vill säga att få träningen att fungera.

Eländes eländiga odåga.

Så! Jag vet att vi har haft svackor förut och att det har blivit bra igen. Den här svackan känns inte heller särskilt djup egentligen men den kommer för det inte önskat. Löpet väntas dra igång när som helst så jag tröstar mig med att tänka att det är därför hon strular och att det blir bättre sen. Myckte bättre.

"Many of life's failures are experienced by people who did not realize how close they were to success when they gave up" 
(Thomas Edison måste ha varit terrierägare)