Två små spår
Eftersom jag ska vara borta på SHU:s styrelseutbildning hela helgen så beslöt jag mig för att låta Lycke trötta ut sig med lite spårande.
Lycke fick ju prova på att spåra första gången när hon var ca 12 veckor och då var hon jätteduktig! Sen dess har vi inte spårat en enda gång så jag beslöt mig för att lägga två stycken korta spår så att åtminstone ett av dem skulle lyckas. De blev ca 50 meter (är jättedålig på att uppskatta, kan ha varit längre också) och de fick ligga i ca 20 minuter. Innan hon fick gå på spåret lekte vi och tränade lite ligg och fritt följ på "parkeringen" och hon var jättetaggad. Hon verkar inte så brydd om nya miljöer men lite mer ofokuserad och kanske lite "slamsigare".
Själva spårandet gick faktiskt utmärkt! Nosen i backen och långsamt, lååångsamt går det. Men ändå på någotvis målmedvetet, det enda som gick dåligt var när hon tycktes se spöken i skogen i början på andra spåret. Då ledde jag henne bara framåt ett par meter och sedan gick hon jättebra igen. Sista tio meterna fick hon faktiskt upp takten lite men utan att höja näsan. Ibland stannar hon lite väl länge på vissa fläckar eller avviker (max) en meter från spåret men hon återgår alltid till det.
Det ser alltså jättebra ut, tycker jag. Att hunden stressar i spåret brukar ju många få kämpa med så jag ser det bara som positivt att hon tar det lugnt och är noggrann. Med lite mer erfarenhet och självförtroende så kommer hon nog att bli mer ivrig att komma fram till belöningen och då får man se upp med att låte henne fortsätta om hon får alltför bråttomt.
Trevlig helg!
Lycke fick ju prova på att spåra första gången när hon var ca 12 veckor och då var hon jätteduktig! Sen dess har vi inte spårat en enda gång så jag beslöt mig för att lägga två stycken korta spår så att åtminstone ett av dem skulle lyckas. De blev ca 50 meter (är jättedålig på att uppskatta, kan ha varit längre också) och de fick ligga i ca 20 minuter. Innan hon fick gå på spåret lekte vi och tränade lite ligg och fritt följ på "parkeringen" och hon var jättetaggad. Hon verkar inte så brydd om nya miljöer men lite mer ofokuserad och kanske lite "slamsigare".
Själva spårandet gick faktiskt utmärkt! Nosen i backen och långsamt, lååångsamt går det. Men ändå på någotvis målmedvetet, det enda som gick dåligt var när hon tycktes se spöken i skogen i början på andra spåret. Då ledde jag henne bara framåt ett par meter och sedan gick hon jättebra igen. Sista tio meterna fick hon faktiskt upp takten lite men utan att höja näsan. Ibland stannar hon lite väl länge på vissa fläckar eller avviker (max) en meter från spåret men hon återgår alltid till det.
Det ser alltså jättebra ut, tycker jag. Att hunden stressar i spåret brukar ju många få kämpa med så jag ser det bara som positivt att hon tar det lugnt och är noggrann. Med lite mer erfarenhet och självförtroende så kommer hon nog att bli mer ivrig att komma fram till belöningen och då får man se upp med att låte henne fortsätta om hon får alltför bråttomt.
Trevlig helg!
Kommentarer
Postat av: Malin
Kul att ni spårar med Lykke! Ronja är en riktigt kanonspårare så hoppas den genen har följt med till er vovve.
/Malin m flock
Postat av: Elin
Ja, jag hoppas att hon brås på sina släktingar, mamma Kryddan (och pappa Ossian) verkar ju också ha en fallenhet för sånt där:) vore kul att veta om Ronja också är lika "sakta men säker" i spåret?
Trackback
