Tänk om..
När skolan precis har börjat igen och när förkylningen precis har slagit till då är det inte så att man njuter av att vara valpägare varenda minut. Men jag vill bara skriva att den här lilla fröken tycks aldrig sluta imponera. Visst, hon bits, hon vill ut jämt och hon hade ju kunnat få vara lite mindre intresserad av andra hundar och lukter men i det stora hela så är jag så nöjd med allt hon har visat upp. Alla utmaningar har hon mest seglat igenom trots att jag hela tiden varit beredd på det värsta; första bussturen, vara ensam, åskväder, veterinärbesök, sitta i buren i bilen, bli friserad, sitta själv på golvet i bussen, nya miljöer o.s.v.
Sen Lycke flyttade in så har det ju skett en stor förändring i mitt liv, för så är det ju att bli hundägare. Man måste anpassa sig, lägga ner tid och det är så mycket man vill hinna med fast tiden inte riktigt räcker till.
Vad som slog mig härom dagen är att Lycke lika gärna inte hade kunnat vara här. Det är många som har fått stå ut med att lyssna på mina planer, drömmar och funderingar om en ny hund och jag hade nästan lyckats övertyga mig själv om att jag bara skulle fortsätta planera i all evighet utan att det rätta tillfället någonsin skulle dyka upp. En av de sista sakerna man kan säga om mig är att jag är impulsiv. Jag får lätt beslutsångest och när det gällde att köpa hund ville jag ha allt planerat och alla problem lösta innan jag skulle bestämma mig. Inget skulle få gå fel, men det är svårt att lösa problem innan de finns.
Parningen mellan Lyckes föräldrar Ossian och Kryddan hade planerats länge och jag hade länge suktat efter den kommande kullen som verkade ha potential för så mycket av det jag letade efter; temperament, arbetsvilja och good looks. När parningen hade blivit av var det alltså dags att bestämma sig och när jag hade varit och hälsat på hos kenneln så bestämde jag mig för att bestämma mig för att. Men jag hade lika gärna kunnat bestämma mig för att inte.
Tanken över att Lycke lika gärna inte hade kunnat vara min är nästan lite deprimerande och hon hade nästan lika gärna kunnat vara en annan ras eller en annan valp. Jag är så glad att hon är hon och att jag har hund. Alla oroliga "tänk om...." har blivit till tänk om! Tänk om jag inte hade bestämt mig för att jag vill spendera närmsta åren som hundägare. Vem vet om det här var det rätta tillfället men det känns som det rätta beslutet:)
Sen Lycke flyttade in så har det ju skett en stor förändring i mitt liv, för så är det ju att bli hundägare. Man måste anpassa sig, lägga ner tid och det är så mycket man vill hinna med fast tiden inte riktigt räcker till.
Vad som slog mig härom dagen är att Lycke lika gärna inte hade kunnat vara här. Det är många som har fått stå ut med att lyssna på mina planer, drömmar och funderingar om en ny hund och jag hade nästan lyckats övertyga mig själv om att jag bara skulle fortsätta planera i all evighet utan att det rätta tillfället någonsin skulle dyka upp. En av de sista sakerna man kan säga om mig är att jag är impulsiv. Jag får lätt beslutsångest och när det gällde att köpa hund ville jag ha allt planerat och alla problem lösta innan jag skulle bestämma mig. Inget skulle få gå fel, men det är svårt att lösa problem innan de finns.
Parningen mellan Lyckes föräldrar Ossian och Kryddan hade planerats länge och jag hade länge suktat efter den kommande kullen som verkade ha potential för så mycket av det jag letade efter; temperament, arbetsvilja och good looks. När parningen hade blivit av var det alltså dags att bestämma sig och när jag hade varit och hälsat på hos kenneln så bestämde jag mig för att bestämma mig för att. Men jag hade lika gärna kunnat bestämma mig för att inte.
Tanken över att Lycke lika gärna inte hade kunnat vara min är nästan lite deprimerande och hon hade nästan lika gärna kunnat vara en annan ras eller en annan valp. Jag är så glad att hon är hon och att jag har hund. Alla oroliga "tänk om...." har blivit till tänk om! Tänk om jag inte hade bestämt mig för att jag vill spendera närmsta åren som hundägare. Vem vet om det här var det rätta tillfället men det känns som det rätta beslutet:)
Kommentarer
Trackback
