Wheatenvarning

Nej, det är ingen vanlig dag för det är Lyckes fyra-månaders-dag, hurra, hurra, hurra..


Vad ska det här vara bra för?

En tremånadersvalp är fortfarande en valp men en fyramånadersvalp börjar bli stor, tappa tänder, förändra pälsen och har hunnit få en del livserfarenhet och personlighet. Lycke har hunnit tappa minst fyra tänder och påminner om ett barn i 6-årsåldern som med glugg i munnen och på väg att börja skolan. De börjar förstå och behärska saker men ännu påminns man ofta av hur små de är när de trotsas och ibland bara vill vara liten och krypa upp i famnen.

Jag är ju ingen expert på barn men det känns som att Lycke är inne i en ny period, hon är ju självklart fortfarande valp men en valp på väg mot unghund. Enligt hundböcker ska hon nu ha lämnat sin första trotsålder för en period av samarbetsvilja, i alla fall fram tills könsmognaden. Vi får ju se hur väl det kommer att stämma. Hur som helst är det dags för en ny träningsplan men först måste jag utvärdera 4-månaders planen som såg ut så här:

Ljud- CD

Rumsrenhet och ensamhetsträning har lättande nog gått riktigt bra, mycket beroende av att jag bor så litet och envishet. Klickern var så klart inga problem att lära in och hanetring har det inte varit några större problem med heller, det märks verkligen att uppfödaren har lagt ner mycket tid på hanteringen och det borde alla uppfödare göra eftersom det underlättar så mycket för valpköparna. Miljöträning har jag också lagt ner mycket tid på och Lycke verkar väldigt oberörd av de flesta miljöer, förutom när det är mycket hundar, det kanske jag borde ha börjat tidigare med.

Inkallningen har jag fått och kommer att få jobba en hel del med men jag känner mig ändå riktigt nöjd även om den inte har testats på tillräckligt många störningar ännu. Socialträningen börjar ju också redan hos uppfödaren då valpen får vänja sig vid andra människor och hundar. Vad jag har kunnat se på Lycke så verkar hon ha ett bra språk och även om hon har varit lite osäker mot stora hundar och hundskall så verkar det så gott som borta. Jag hade dock velat ha möjlighet till att vänja henne ännu mer vid andra hundar men det är inte så mycket att göra åt. Lekutvecklingen är också en grej som jag verkligen har fått och kommer att få jobba med. Det är inte det att hon inte gillar att leka men jag vill att hon helst ALLTID ska vilja leka när det erbjuds,trots andra störningar, och att hon ska leka på ett hyffsat rätt sätt. Det känns värt att satsa på den här träningen eftersom jag tror att det skulle ge så otroligt mycket för framtida träning om jag verkligen fick till det, jag får väl ge det första året åtminstone:)

Ögonkontakt tar hon ofta och vet att det lönar sig extra mycket om något spännande dyker upp eller om hon vill åt något, som matskålen. Det är ju lite det doggie-zen handlar om också och hon verkar ha nån slags förståelse för att hon måste prestera först innan hon får något, t.ex. sätta sig om hon vill att jag ska flytta på gallret så hon får gå till hallen och hälsa eller att komma inkallning innan man får busa med en annan hund. För att det ska fungera måste man ha ett fungerande varsågod-kommando och det tycker jag vi har, förutom att hon skulle kunna reagera snabbare på det i vissa situationer.

När det gäller den mer regelrätta träningen så är jag mest nöjd med "följa efter" som är ett första steg på inlärningen till fritt följ. Hon fattar snabbt vinken när jag börjar backa och följer då efter på vänster sida med ögonkontakt och glad svans. Backande framför mig har varit svårast och det behöver jag fortsätta träna på men det känns som att det lossnade lite igår igen när jag började tillrättaälgga miljön, det vill säga att jag tränade på ett trångt utrymme där hon inte kunde göra så mycket annat är att röra sig framåt eller bakåt. Sitt och ligg hade jag velat ha kommit lite längre med. Sitt är visserligen ett av de första beteendena hon erbjuder och ligg har hon fin teknik, bra flyt i och jag har börjat lägga på kommando men är inte klar än.

Att börja vänja henne vid fyrverkerier och skott på en CD får jag mycket väl underkänt på, har inte spelat den en gång. Men å andra sidan har jag ju hunnit med att träna en del saker som inte står på listan; som att hoppa upp på stenar och att snurra, vilket hon förresten har väldigt bra signalförståelse på. Hittills har hon gjort rätt på första kommandot varenda gång och i alla miljöer jag har testat. Då borde det ju inte vara så svårt att få till det med sitt och ligg heller?





Det är en riktigt skön känsla att känna sig nöjd. Ett av mina egna mål med träningen är att bli bättre på att planera och utvärdera träningen och till det är bloggen en stor hjälp. Att sätta upp mål är dessutom motiverande och gör att man får struktur på träningen. Nu gäller det bara att putsa färdigt på nästa träningsplan och det ska bli riktigt roligt!