Wheatenvarning

Avklarad tenta och strålande väder gjorde att valet stod mellan egen träning på brukshundklubben eller att åka ut till Hundens Hus för temträning med inkallning. Eftersom det är så kul att få ny inspiration så bestämde jag mig för att jag hade råd att bli några kronor fattigare och åkte iväg med Lycke på inkallningsträningen.

Lycke var yngst i gänget och vi tränade en hel del på olika varianter av inkallningar; att passera andra hundar och kalla in i kopplets längd, att springa bort från hunden och kalla in, kalla in förbi andra hundar, kalla in förbi leksaker m.m.. Det är så bra att träna sådant "på kurs" eftersom alla är med på vad man håller på med och därmed vågar man utmana hunden mer och därmed få veta att hunden kan mycket mer än man tror. Minst lika nyttigt som att träna inkallningarna var det ju att vi fick tillfälle att träna kontakt och passivitet trots att andra hundar spang fram och tillbaka.

Jag tycker att Lycke gör så stora framsteg, hon bryr sig mindre och mindre om de andra hundarna och blir allt mer och mer intresserad av att träna. Dessvärre är hon ju i en så kallad enkel ålder nu, snart kommer könsmognaden och jag måste erkänna att jag oroar mig lite. Som det är nu så har det gått flera veckor utan större bekymmer och det känns som att det mesta bara går framåt. Men något säger mig att så här lätt ska det inte gå.. Jag får försöka fortsätta i samma stil även när hon börjar bli könsmogen men ha det i bakhuvudet för att hålla motivationen uppe.

Vi har även fått veta att vi har kommit med på en till (!) förberedande agilitykurs som verkar riktigt bra och börjar i januari på brukshundklubben. Agility är ju inte prio nummer ett trots att det blir så mycket kurser i det men det är i det som jag har sämst koll på som det är roligast att gå kurs i. Och så ger det ju mig tillfälle att hålla igång träningen även under vintermånaderna..