Gripa och hålla emot apport



Här kommer en film på när vi tränar apportering. Som apport använder jag en ihoprullad och ihoptejpad tidning eftersom jag inte vill börja använda en riktig apport förrän hon är någorlunda tugg-fri. Nu tränar vi på att hon ska gripa apporten när den rör sig och är stilla och hålla emot när jag drar. Vi har alltså börjat nosa på steg 7-8 i min apporteringsplan.
Innan vi går vidare behöver jag fila på stadgan i sitt, det blir ju onödigt svårt att sitta stilla med apport om hon inte kan sitta still utan..

Men gasen då?

Idag var vi på UHUs torsdagsträning som vanligt, ca 9 hundar inklämda på en brukshundklubb men det går faktiskt riktigt bra. Anna B hade en jättebra genomgång med lite allmänt om agility och med vad man kan träna på utan hinder. Johanna, som ska hålla i agilitykurserna vi ska gå på under våren, var också där och det är visst liknande saker vi ska göra på under den förberedande kursen. Jag längtar tills den drar igång! Jag fick också veta att storleksklasserna i agilityn tydligen ska ändras, så att medium blir öppen för hundar upp till 45. Nu ligger gränsen på 43 och jag gissar att Lycke kommer landa på ca 44, alltså precis för stor för att behöva tävla med de största hundarna. Sluta väx, hund!

Nu har vi ju trängts några gånger inne på brukshundklubben och som jag har skrivit tidigare så har det gått jättebra, Lycke kan ligga ner och slappnar nästan av, hon behärskar sig så gott hon kan från att hälsa på alla hundar och utför gärna diverse "konster" för att få godis. Det är ju jättebra och jag är verkligen nöjd med hur träningen och utvecklingen har gått. Vad jag ändå önskar innerligt är att hon även ska vilja leka. Att utveckla leken har jag ju också jobbat mycket med och har kommit så långt att hon ytterst sällan ratar en lekstund när vi är på promenad, i början av hösten lekte hon även jättebra när vi tränade utomhus bland andra hundar. När jag har försökt få henne att leka på senaste träningarna så har hon gått från att titta ivrigt på mig i hopp om att få godis till att istället sänka ner nosen i backen så fort jag tar fram en leksak. När jag gick ut och rastade henne så var hon så taggad att hon lekte bättre än någonsin (efter att ha tagit några löpvarv i kopplet).

Hur kan något så lätt vara så svårt? Det svåra är att göra som när jag ska lära in något annat, det vill säga dela upp det i mindre delar. Antingen så leker hon ju eller så leker hon inte och så vill jag ju att leken ska vara belönande i sig så jag vill inte träna in det med godis. Någon slags plan har jag ändå börjat smida på. Den går ut på att "träna" lek i situationer/miljöer som är snäppet svårare än promenader. Eller under promenader kring störningar. Samt hålla på de vanliga reglerna; bara erbjuda lek när jag tror att hon kommer tacka ja, inte låta henne vinna varje gång, bara låte henne vinna när hon leker som bäst och sluta leken när den är som roligast. Att köra på det under juluppehållet tills kurser och träningar drar igång igen ska ju inte skada.

Att ta sig ner i en prickig skål



Lycke har en jättefin, prickig matskål som vi brukar roa oss med. Vi har inte lekt med den på flera veckor men idag gjorde vi det igen och hon verkar ha vilat sig i form. Målet med "leken" är att hon ska ställa sig med sina fyra tassar i den. Jag sitter bredvid med godis i näven, klickar och delar ut när hon gör rätt.
Den här träningen är inte så bra. Passen är för långa, jag planerar inte exakt vilket beteende jag ska belöna och jag har ingen plan för när det är dags att höja kriterierna.
Men ska jag ändra på det? Nä. Dålig träning kan också vara bra.
Jag får öva mig på timing, på att helt på känsla avgöra när det är dags för belöningen och när jag ska hålla inne med belöningen för att vänta ut en lite bättre rörelse. Lycke får öva sig på kroppskontroll, att försöka och försöka och att lista ut vilken av alla mini-rörelser som ledde till belöning. Framförallt så blir hon väldigt trött av ett sådant shejpingpass (som ändå bara varar ca 3 min). Och både jag och Lycke verkar ha roligt.
Hon har länge förstått att framtassarna ska vara i skålen, så där står hon, med framtassarna i skålen och steppar runt med baktassarna åt alla håll och kanter. Tidigare har jag främst belönat för att baktassarna hamnar precis vid kanten av skålen men idag började hon bjuda på högre bakbensrörelser så de rörelserna belönades med två matbitar. Fler och fler gånger började hon lyfta baktassarna så att de närmade sig skålen så nu måste vi väl fortsätta träna på det.
Får se om jag någon gång lyckas få ner henne i skålen, om inte så lider ingen av oss för det och det är ju alltid roligt att ta fram skålen för att göra ett nytt försök.

Träning med UHU

Idag hade vi torsdagsträning med UHU. På grund av all snö som kom från alla håll så höll vi oss inne i klubbstugan och Anna G hade genomgång av rallylydnad. Det var jättekul att höra mer om den sporten och det kan nog vara något för oss men jag känner att det räcker med tävlingslydnaden och allt annat vi håller på med än så länge.

Jag upptäckte många bra saker, bland annat att det gick riktigt bra att träna så tätt inpå de andra och att Lycke gör sitt bästa för att kontrillera sina impulser. Dessutom började vi träna på halter, dvs ta ett steg, sitt vid sidan, ett steg, sitt vid sittan, inland två steg och det gick super.

Vad jag däremot måste göra något åt är den eländiga signalkontrollen. Med Dilba (min åttaåring som bor hos familjen) var det aldrig några problem, kanske för att hon inte var klickertränad från grunden och inte van att göra saker på eget initiativ men jag tror även att hon är snabbare på att snappa upp ord i vardagen. Hon lärde sig till exempel tidigt (vad jag kan minnas) skillnaden mellan att gå ut, åka bil (springa fram till bilen) och Nelson (stanna utanför grannens dörr för att hälsa på bästisen). När jag säger ett kommando till Lycke så rycker hon till och vet att det betyder att hon ska göra något men det är som att hon inte alls hör skillnad på orden jag säger. Jag tycker att jag har tränat jättemycket på det här och det brukar ge resultat efteråt men om jag inte underhåller kommandona så glöms de bort väldigt fort.

Förutom inkallningskommandot så är det egentligen tre beteenden jag har satt kommando på: sitt, ligg och snurra. För att få ordning på dessa har jag tänkt ta ett av dem per dag resten av veckan och nöta! Börja med frivilliga utföranden, sedan säga signalen precis innan och sedan när hon inte är riktigt beredd, det vill säga börja om från början. En annan viktig grej är att jag måste sluta tjata! Bara söga kommandot en, max två gånger, för det verkar lite som att hon för säkerhetsskull väntar på ytterligare ett kommando innan hon gör betendet.

Skärpning!

Men jag måste ju avsluta med att hon annars var jätteduktig, fina hund.

Utgångsställning på film



Nu börjar Lyckes ingångar likna något! Jag har prövat en sådan blandning av tekniker för att jobba bort klossen så jag vet inte vilket som egentligen gav resultat men jag tror det var bra att först övergå till en mindre kloss (musmatta) och när hon var säker börja varva repetitioner med och utan kloss. Och att hålla inne med klicket, dvs lita på att hon gör hela rörelsen även utan kloss och inte bara klicka för tendenser, som Hanna tipsade om:)

För att lägga till sitt så har jag tränat separat på att hon ska sätta sig vid sidan och när jag sedan har lagt ihop det med ingångarna så har jag först tränat några sättanden (fivilliga, dvs utan kommando) vid sidan, därefter ett par ingångar och sedan väntat ut henne efter en ingång och inte belönat förrän hon har satt sig ner. Det gick faktiskt förvånansvärt smidigt.

Nu återstår att träna på att komma in i perfekt position på första försöket varje gång, jag vill inte att hon håller på och prövar sig fram till rätt position utan planen är att om hon hamnar fel så går jag snabbt ifrån henne några steg så att hon får göra en helt ny ingång (inte som på filmen där jag bara tog ett steg fram när det blev fel). Så här i början av träningen belönar jag ändå ingångar som är bra men i lite fel position, gradvis kommer jag höja kraven för vilken position som ger utdelning. Vi behöver även träna på stadga i positionen, lägga till kommando och sedan fortsätta förfina och utveckla i all evighet...;)

Ett halvt år

Tiden går fort! Min lilla valp blir 6 månader idag och det känns inte ens längre självklart att kalla henne för valp, men det tänker jag göra ändå. Någon unghund tycker jag då inte att hon är än:) Grattis Lycke!



Jag har ju haft en träningsplan för vad vi ska träna på fram tills hon blir 6 månader, liksom en för vad vi skulle träna på innan hon blev 4 månader. Jag gillar verkligen att ha träningsplaner för då tränar jag mer strukturerat och behöver inte känna att jag glömmer att träna på något. Men desto mer hon börjar kunna, desto svårare blir det att avgöra vad som behöver läras in på nytt, vad som behöver tränas mer på och vad som bara behöver underhållas eller utvecklas. Därför tror jag att nästa träningsplan ska få bli lite mer övergripande och över ett större tidsspann. Innan jag färdigställer den måste jag ju såklart utvärdera den förra, som vi ska ha tränat på fram till idag. En väldans massa rabblande mest för min egen skull varnar jag för.

Träningsplanen fram tills 6 månader blev en lång lista, och en hel del saker har jag inte tränat alls eller särskilt mycket på. Till viss del beror det på att det finns betydligt mindre tid för träning när skolan är igång än när man är ledig men framförallt för att vissa saker inte kändes helt nödvändiga där vi är idag. Några exempel på sådant vi inte har tränat så mycket på är sitta vackert och backa, de är bra att ha som förkunskaper när man ska lära in positionsskiften (mellan sitt,ligg,stå) och få bra teknik i rörlserna men vi har nog med att få kontroll över sitt och ligg och dessutom så gör hon en del fina upp-sitt och lägger sig med bra teknik så om vi skulle få problem så är det något som kan läras in då. Burträning har det blivit dåligt av eftersom vi bor pyttelitet och inte har plats med en bur ståendes framme och "springa bredvid" var tänkt att bli en grund för cirkelarbete i agility men det tror jag att vi kommer lära oss bättre under vinterns agilitykurs. Kedjor har känts för tidigt att börja med och ljud-CD:n visade sig ha för dåligt ljud när den spelades på datorn. Och stå, som jag verkligen borde ha börjat träna på har inte alls blivit av, förutom utställnings-stå då som i för sig är bättre än ingenting alls.

Saker att jobba mycket mer på är lekutvecklingen (hon leker bra men inte alltid och behöver bli bättre på att komma tillbaka med leksaker), skvallerträningen (som blev hålla kopplet-slakt-vid andra hundar-träning, känns som att vi är på rätt väg), springa till target på avstånd (har tränat för lite men är hon väl på humör så har det gått bra) och såklart inkallningen som faktiskt känns över förväntan men andra hundar måste jag upptäcka innan henne.

Det som har gått bra, som jag känner mig nöjd med och som går åt rätt håll är miljöträning, hantering och ensamhetsträning. Ingångarna knäcker vi nog snart. Sitt och ligg börjar vi få ordning på och hon har ganska bra signalförståelse och stadga, och ligg under gång och på avstånd har vi testat med framgång. Följa efter vid sidan som ska bli fot känns lovande men kräver mycket träning och att ställa ut henne gick ju galant. Även om det inte har blivit så mycket spår så har hon visat framfötterna de gånger det har blivit.

Överlag så är jag nöjd, även om vi inte har tränat på allt och vissa saker hade kunnat gått bättre så lär man ju sig av det också; att tänka i nya banor och att prioritera. Jag ser ljust på vår träningsframtid och det här lär jag väl få äta upp men en start i ettan nästa år känns inte omöjligt. Kommande träning ska jag som sagt klura lite mer på men nästa träningsplan kommer nog att innehålla en hel del störningsträning, mer stadga, fokus på delmoment, belöningsutveckling och introducering av apportering.

Det viktigaste av allt; att intresset för träning och belöningar ökar och att intresset för störningar minskar och att båda har roligt!

Idag har jag haft tenta och skulle verkligen uppskatta en kväll framför Bonde söker fru och Grey's anatomy, kanske med något gott att äta,. Men det är foderföreläsning på UBK så jag tar mig nog dit och passar på att träna lite innan med Lycke och tränar passivitet under förelläsningen.

Början till ingångar

Klossträningen fick ligga på is ett tag eftersom jag kände att det inte var någon idé att gå vidare med den eftersom jag ville hinna träna på sitt vid sidan först så att jag skulle kunna baka ihop dem till riktiga ingångar. Klossträning gör vi för att få in själva rörelsen (där bakbenen jobbar) in till vänster sida och sättanden vid sidan har jag nu tränat separat för att snart kunna lägga ihop de två och få ingångar. Att sitta vid sidan har jag tränat genom att invänta och belöna spontant sittande, gett belöningen vid min vänstra sida, belönat spontant sättande någorlunda på vänster sida, tagit ett steg framåt, sagt varsågod och gett en godis ur vänster handen, inväntat och belönat sättande, tagit ett steg framåt o.sv..

När sättandena började komma snabbt och i hyffsat okej position så tog jag upp klossträningen igen, som fanns kvar i hennes minne. Utifrån klossen har jag jobbat med att hon ska upp på klossen och söka sig in till min vänstra sida när jag står stilla. När det började sitta bytte jag ut "klossen" (tung bok) mot en musmatta. Att byta ut den verkar hon knappt ha märkt utan fortsatte med sina fina bakbensrörelser in till sidan.

Att helt jobba bort klossen känns däremot mer utmanande. Jag filmade ett pass där jag först körde ca tre repetitioner med musmatta, belönade först när hon var i rätt position och kastade sedan iväg en godis så att hon skulle söka upp vänster sida igen efter att ha hittat den. Sedan tog jag bort musmattan och belönade för tendenser till rörelser in mot sidan. Detta var mycket svårare och hon började istället testa andra beteenden. Efter lite lek ändrade jag strategin en aning och belönade för rörelser utan musmatta och kastade iväg godisbiten efteråt, som jag hade gjort med musmattan.

Det hjälpte nog lite men till nästa gång ska jag prova på ytterligare ett par saker:
- Minska musmattan lite grann (klippa sönder)
- Köra en rep. med musmatta, en utan, en med osv. för att hela tiden hålla rörelsen färskt i huvudet
- Tänka mer på belöningsplaceringen när jag kör utan
- Minska mina egna signaler, ska kämpa med att hålla mig helt still och bara röra på huvudet för att se vad hon gör

Tips mottages tacksamt!


Utställningsträning

Tack vare allhelgona så har jag varit ledig idag men även igår och har haft massor av tid och inspiration för hundträning, härligt! Det vi tränar på mest nu är stadga i ligg, frivilliga sitt vid vänster sida, fot och utställningsträning. Att sitta vid sidan har känts lite klurigt att få till men när vi väl började träna på det så har det gått bra, snart börjar vi bli redo att pussla ihop det med klossträning och få till riktiga ingångar. Och så småningom även pussla ihop ingångarna och sitt vid sidan med fot, kul!

Utställningen har helt fått ligga på hyllan sen förra utställningen för drygt en månad sedan men eftersom det är dags för uställning igen på söndag nästa vecka så har vi tagit upp det igen i veckan. Vi tränar mest på stå och lite på att röra sig fint i utställningskopplet. När jag ställer upp henne låter jag henne stå och titta på min hand med godis. Jag började lära in det med att hålla en hand med godis framför nosen på henne och så fort hon slutade nosa/bita på den så fick hon en godis, om det behövdes så höll jag försiktigt en hand under magen på henne för att hindra henne från att backa eller sätta sig. Efter att hon väl fattat att "se men inte röra" så har jag börjat utöka tiden lite grann och introducerat störningar i form av att jag petar på henne, stryker över henne, flyttar en tass eller liknande. Lycke ställer sig oftast riktigt fint av sig själv men svansen håller hon lite avvaktande. För att illustrera bjuder jag på ett filmklipp, en och en halv minuts aktion!


Hundmötesstrategi

Att prata om att träna hundmöten kan ibland kännas lite "infekterat". Många (inklusive jag själv) förknippar det nog med att träna bort något, som aggressiva utfall.

Eftersom min gamla hund i stort sett alltid har varit besvärlig vid hundmöten så vill jag ju förebygga detta med Lycke. Som det är nu när hon ser en hund så stannar hon upp för ett par sekunder, ruschar ut i kopplets fulla längd och ställer sig sedan på bakbenen samtidigt som hon gör en studsande/svansviftande dans. Det kanske inte verkar så farligt men jag ser flera nackdelar med detta. Jag vill ju så småningom om kunna ha min hund lös när vi tränar, går i skogen etc. utan att första impulsen när hon ser en hund ska vara "dit ska jag" och utgångsläget för det är ju inte så bra om hunden får en vana att rusa emot varje hund den ser. Dessutom så tror jag starkt på att ett alltför stort intresse för andra hundar vid kopplade möten leder till frustration hos hunden som från början bara vill leka, men som efterhand kan utveckla sin frustration till aggression.

Vid varje hundmöte har jag alltid försökt att göra något och i olika perioder har jag haft lite olika metoder; locka på henne, klicka och belöna så fort en hund dyker upp (skvallerträning), klicka och belöna när hon tar ögonkontakt, bara ignorera och så vidare.. Utan större framgång.

För någon dag sedan slog det mig att det jag egentligen vill att hon ska göra när hon ser en hund är att behålla kopplet slakt. Så jag bestämde mig för att vid hundmötena klicka för att kopplet var slakt. Att titta på mig istället för hunden verkar inte vara värt godisbitarna men om kopplet är slakt så kan hon se på hunden smatidigt som hon får sitt godis. En win-win-situation hoppas jag på. Hundmötena har alltid känts så röriga för jag har inte haft en tydlig plan men utifrån mitt mål kopplet ska vara slakt har jag även kunnat formulera några fler punkter med vad JAG ska göra när jag ser att vi kommer möta en hund:

1. Direkt ta ut ett avstånd så att vi kan passera hunden utan att jag behöver börja hala in kopplet eller liknande.
2. Ta upp en liten näve godis ur fickan (jag brukar ha med mig torrfoder och frolic)
3. När Lycke har upptäckt hunden klickar jag och ger godiset när kopplet är slakt, behövs det så står vi stilla tills den andra hunden passerat.

Det geniala med den här planen är inte att den kommer fungera, för det vet jag inte ännu, men det känns otroligt mycket lättare och roligare att träna hundmöten nu när jag vet exakt vad jag behöver göra. Och jag tycker mig se lite framsteg. Ska fortsätta och se hur det går:)


Lampsladdstuggaren

Efter en fika på stan med Minna och Henna åkte jag hem, fann att Lycke tuggat sönder ännu en lampsladd och tog sedan bussen igen ut till brukshundklubben med henne.

Det var ett gäng som tränade på den andra gräsplanen så vi fick hålla på rätt ostört men ändå med lite störning. Jag märkte att hon inte var fullt så taggad som hon kan vara så förhållandet paus/träning blev ganska stort, på nästan en timme hann vi med ca 5-6 pass (med mycket lek) på ca 5 minuter vardera. Därför gick det också ovanligt bra med passiviteten, hon satt lugnt och tittade på när de hundarna längre bort tränade.

Trots att hon inte var helt i toppform så gjorde hon övningarna engagerat, tog leksaken bra som belöning och lyste upp av förväntan när jag avbröt pausen. Det jag märkte på henne var att hon inte var lika snabb på att starta upp igen efter en belöning, hon stod gärna och nosade en stund innan hon satte igång igen och för att få henne att hålla uppe humöret så fick jag tumma lite, lite på precisionen. Men bara det inte är för återkommande så är jag så nöjd med att det går att träna så pass bra med henne även när hon inte är som vassast.

För bra gick det! Under veckan har jag märkt att det har "lossnat" för henne med att erbjuda ligg utomhus och att hon börjar förstå fotpositionen även under framlänges gång. Dessa grejer ville jag därför träna mer på idag med lite störning. Under fritt följ träningen varierade jag med att belöna när hon gick bra under baklänges gång och att belöna när hon gick bra efter att jag har vänt upp till framlänges. Vissa gånger går hon riktigt snyggt, som ett riktigt fotgående fast vi går ju knappt ett par meter. Varför jag har börjat med att träna fot när jag går baklänges är för att då ser jag bättre om hon går med bra attityd och håller ögonkontakt.

Med ligg så tränade vi på först vanliga frivilliga ligg, sedan att hon skulle lägga sig fast hon är i rörelse när jag gick baklänges och sen kunde jag inte låta bli att träna det med kommando under baklänges gång. Jag har verkligen inte tänkt börja träna moment ännu men det känns bra att hon får lära sig vissa delar av dem så att det underlättar när vi ska träna in "läggande under gång" på riktigt. Lite stanna kvar liggande hann vi också med men är på det stadiet att jag bara backar ett par steg.

Det är så kul att hon börjar kunna så pass mycket att jag kan välja vad vi ska träna på och att jag kan börja pussla ihop olika delar, som idag när ligg och fot baklänges pusslades ihop. När vi åkte hem var bussen knökfull men Lycke la sig tillrätta mitt i gången bland alla halloweenfirare. Jag var så nöjd med min lilla hund och hon hade helt lyckats  få mig att glömma den söndertuggade lampsladden.

Tema inkallning

Avklarad tenta och strålande väder gjorde att valet stod mellan egen träning på brukshundklubben eller att åka ut till Hundens Hus för temträning med inkallning. Eftersom det är så kul att få ny inspiration så bestämde jag mig för att jag hade råd att bli några kronor fattigare och åkte iväg med Lycke på inkallningsträningen.

Lycke var yngst i gänget och vi tränade en hel del på olika varianter av inkallningar; att passera andra hundar och kalla in i kopplets längd, att springa bort från hunden och kalla in, kalla in förbi andra hundar, kalla in förbi leksaker m.m.. Det är så bra att träna sådant "på kurs" eftersom alla är med på vad man håller på med och därmed vågar man utmana hunden mer och därmed få veta att hunden kan mycket mer än man tror. Minst lika nyttigt som att träna inkallningarna var det ju att vi fick tillfälle att träna kontakt och passivitet trots att andra hundar spang fram och tillbaka.

Jag tycker att Lycke gör så stora framsteg, hon bryr sig mindre och mindre om de andra hundarna och blir allt mer och mer intresserad av att träna. Dessvärre är hon ju i en så kallad enkel ålder nu, snart kommer könsmognaden och jag måste erkänna att jag oroar mig lite. Som det är nu så har det gått flera veckor utan större bekymmer och det känns som att det mesta bara går framåt. Men något säger mig att så här lätt ska det inte gå.. Jag får försöka fortsätta i samma stil även när hon börjar bli könsmogen men ha det i bakhuvudet för att hålla motivationen uppe.

Vi har även fått veta att vi har kommit med på en till (!) förberedande agilitykurs som verkar riktigt bra och börjar i januari på brukshundklubben. Agility är ju inte prio nummer ett trots att det blir så mycket kurser i det men det är i det som jag har sämst koll på som det är roligast att gå kurs i. Och så ger det ju mig tillfälle att hålla igång träningen även under vintermånaderna..


Två små spår

Eftersom jag ska vara borta på SHU:s styrelseutbildning hela helgen så beslöt jag mig för att låta Lycke trötta ut sig med lite spårande.



Lycke fick ju prova på att spåra första gången när hon var ca 12 veckor och då var hon jätteduktig! Sen dess har vi inte spårat en enda gång så jag beslöt mig för att lägga två stycken korta spår så att åtminstone ett av dem skulle lyckas. De blev ca 50 meter (är jättedålig på att uppskatta, kan ha varit längre också) och de fick ligga i ca 20 minuter. Innan hon fick gå på spåret lekte vi och tränade lite ligg och fritt följ på "parkeringen" och hon var jättetaggad. Hon verkar inte så brydd om nya miljöer men lite mer ofokuserad och kanske lite "slamsigare".

Själva spårandet gick faktiskt utmärkt! Nosen i backen och långsamt, lååångsamt går det. Men ändå på någotvis målmedvetet, det enda som gick dåligt var när hon tycktes se spöken i skogen i början på andra spåret. Då ledde jag henne bara framåt ett par meter och sedan gick hon jättebra igen. Sista tio meterna fick hon faktiskt upp takten lite men utan att höja näsan. Ibland stannar hon lite väl länge på vissa fläckar eller avviker (max) en meter från spåret men hon återgår alltid till det.

Det ser alltså jättebra ut, tycker jag. Att hunden stressar i spåret brukar ju många få kämpa med så jag ser det bara som positivt att hon tar det lugnt och är noggrann. Med lite mer erfarenhet och självförtroende så kommer hon nog att bli mer ivrig att komma fram till belöningen och då får man se upp med att låte henne fortsätta om hon får alltför bråttomt.

Trevlig helg!

Frustration och blodvite

Idag tog vi en tur till brukshundklubben. Vi går ju ingen kurs just nu så jag kände att vi lika gärna kunde komma igång nu med att åka till klubben på eget bevåg. Det känns lite konstigt eftersom hon egentligen inte kan så mycket (bland störningar) så det finns inte så mycket att träna på men det gör det ju. Egentligen är det ju tillräckligt nog att åka dit och bara träna på passivitet och titta på de andra hundarna. Det var också det vi tränade mest på idag och när hon var lugn tog vi korta "träningspass" där hon fick leka, träna snurra, nosduttar och lite följa efter när jag backar. Att ta det lugnt är hon inte jättebra på, andra hundar är ju bland det mest intressanta hon vet, men hon sitter i alla fall för det mesta still men piper ganska mycket och den viftande svansen avslöjar att hon inte är särskilt avslappnad. När Anna och Ludde kom och jag bytte några ord med dem så började hon skälla och hänga i kopplet av frustration, något jag inte gillar och det känns som att hon kommer behöva en massa träning för att kunna slappna av och inte bry sig så mycket om andra hundar.

Det positiva är i alla fall att när vi tränar så är hon väldigt engagerad! Hon leker jättegärna (vilket leder till att det uppstår blodvite på kalla och torra händer) och gör det hon ska för att komma åt sina belöningar. Ibland tittar hon ett tag på de andra hundarna och det blir en hel del hopp och studs men hon verkar verkligen uppskatta de små träningspassen. Och det är ju bara guld värt ;)

Hon fick sig faktiskt passivitetsträning igår också när vi träffades från Uppsala Hundungdom för att rensa i vår lokal och ordna brev till medlemmarna om årsmötet. En hel del pipande och sånt då med men jag tror ändå inte att det ska vara ett så svårt problem att komma åt, hon har ju jättelätt för att slappna av  i andra situationer, som på bussen eller om man sätter sig och väntar på något. Och det gick ju jättebra på utställningen i lördags. Det är just att få andra hundar att inte utlösa så mycket förväntan och en del av den träningen tror jag stavas mängdträning.

Tack för mig!


Target på avstånd

Idag genomförde vi ett träningspass som jag blev riktigt nöjd med; bra planerat och fokus på bra belöningar istället för många (något jag är dålig på).

Mål: Springa till tasstarget (musmatta) på ca 5-meters avstånd

Förkunskaper:
- Uppskatta lek med leksak
- Trampa på target på nära håll
- Springa till godisskål på ca 5-meters avstånd

Träningen såg ut så här:
1. Lek med fuskpälskrage (som jag tagit lös från en jacka som blev snyggare utan)
2. Ca 6 snabba repetitioner av tramp på target på nära håll med godisbelöning
3. Ca 6 repetitioner av att springa till godisskål. Jag lade ut skålen och ledde Lycke i halsbandet ifrån den och släppte sedan så hon fick springa till den, ett par gånger "tävlade" vi till den för att få upp farten ordentligt på henne.
4. Samma sak med targeten som med godisskål. På första försöket sprang hon med full fart och när hon trampade kastade jag leksaken som belöning. Andra och tredje försöket gick också bra och jag varierade mellan att kasta leksaken och att belöna med godis framme vid targeten. Sedan tvekade hon på ett par skick och då var jag tvungen att få två lyckade skick innan jag kände mig nöjd. Och det blev jag ju som sagt.

Det här ska vi se till att upprepa då och då men det är några praktiska svårigheter som skulle behöva lösas; hur man får musmattan att inte blåsa iväg och hur man får plats med godis, plastskål, stor fuskpälskrage och en musmatta i fickorna :p

Fårskinn värt att kampa för

Det blev en liten vända till UBK för att titta på träningstävling i agility. Där blev det lite studerande av ekipagen och att träna Lycke på passivitet och bus! När vi stod och tittade satt Lycke ner, hon verkar trivas i den positionen när hon spanar och jag belönade då och då, främst om hon fortfarande höll sig lugn om en hund kom särskilt nära. När hon hade varit lugn ett tag tog vi buspauser då hon fick kampa med fårskinnet och det gjorde hon gärna:) Hon har ju varit svår att få igång när det händer mycket runtikring men nu är det nästan tvärtom, hur ska jag få igång henne hemma i köket?

Lite följa efter när jag går baklänges tränade vi också på men där går hon ofta för långt fram om hon blir för taggad, får alltså träna mer på första stegen i svårare miljöer. Snurra gjorde hon så fort hon fick chansen och ett par gånger där emellan;)

Imorgon blir det äntligen helg!

Ligg och klossträning (film)

Idag har jag varit hemma med Lycke hela förmiddagen i syfte att trötta ut henne för att hon skulle behöva vara ensam i eftermiddag när jag har laboration (som ändå inte tog så lång tid) och när jag ska på UHU-möte senare. Det har resulterat i träning av ligg och klossträning.

Under träning av ligg håller jag på att lägga på kommando. Jag har visserligen tränat på det ett tag men inte så effektivt för ibland har det kunnat gå flera dagar mellan passen och när det har varit dags att köra igång igen har vi fått backa tillbaka flera steg. Men nu ska det göras ordentligt så i slutet av veckan har jag förhoppningsvis lika bra signalkontroll på ligg som på snurra, vilket jag skulle vara mycket nöjd med.

Klossträningen är ett första steg för att lära in utgångsställning, d.v.s. att hon ska gå in till min vänstra sida och sätta sig där. Det klossträningen är till för är att få till bra bakbensrörelser åt rätt håll utan att framtassarna flyttas så mycket och så småningom tar man gradvis bort klossen. Under de tidigare passen har jag shejpat henne att ställa sig med båda framtassarna på "klossen" (en cellbiologibok) och så har jag tränat lite på att hon ska hålla sig kvar där. På filmklippet nedan tränar jag att hon ska stå kvar med framtassarna på klossen men röra sig motsols med baktassarna när jag rör mig motsols runt klossen. På slutet försöker jag få henne att röra sig motsols utan att jag behöver göra det och det gick både bra och dåligt men det känns hon redo att fortsätta träna på.

Vad jag själv ser är att jag måste stå närmare klossen för att det ska likna den positionen som hon ska ha sedan och att jag hade behövt en mindre och mer kvadratisk kloss. Men den måste samtidigt vara tillräckligt tung så man tager vad man haver:) Självklart innehåller klippet en liten lekpaus med mjukisråttan!



Fyra månader

Nej, det är ingen vanlig dag för det är Lyckes fyra-månaders-dag, hurra, hurra, hurra..


Vad ska det här vara bra för?

En tremånadersvalp är fortfarande en valp men en fyramånadersvalp börjar bli stor, tappa tänder, förändra pälsen och har hunnit få en del livserfarenhet och personlighet. Lycke har hunnit tappa minst fyra tänder och påminner om ett barn i 6-årsåldern som med glugg i munnen och på väg att börja skolan. De börjar förstå och behärska saker men ännu påminns man ofta av hur små de är när de trotsas och ibland bara vill vara liten och krypa upp i famnen.

Jag är ju ingen expert på barn men det känns som att Lycke är inne i en ny period, hon är ju självklart fortfarande valp men en valp på väg mot unghund. Enligt hundböcker ska hon nu ha lämnat sin första trotsålder för en period av samarbetsvilja, i alla fall fram tills könsmognaden. Vi får ju se hur väl det kommer att stämma. Hur som helst är det dags för en ny träningsplan men först måste jag utvärdera 4-månaders planen som såg ut så här:

  • Rumsrenhet
  • Miljöträning (äta, leka och vila i olika miljöer)
  • Socialträning
  • Hantering
  • Lekutveckling (kamp, lekapportering)
  • Ensamhetsträning
  • Inkallning
  • Betingad förstärkare
  • Target (tass, nos)
  • Sitt
  • Ligg
  • Följa efter
  • Backa (framför mig)
  • Ögonkontakt (sitt namn, spontant)
  • Varsågod (+på avstånd)
  • Doggie- zen, omvänt lockande
  • Ljud- CD

    Rumsrenhet och ensamhetsträning har lättande nog gått riktigt bra, mycket beroende av att jag bor så litet och envishet. Klickern var så klart inga problem att lära in och hanetring har det inte varit några större problem med heller, det märks verkligen att uppfödaren har lagt ner mycket tid på hanteringen och det borde alla uppfödare göra eftersom det underlättar så mycket för valpköparna. Miljöträning har jag också lagt ner mycket tid på och Lycke verkar väldigt oberörd av de flesta miljöer, förutom när det är mycket hundar, det kanske jag borde ha börjat tidigare med.

    Inkallningen har jag fått och kommer att få jobba en hel del med men jag känner mig ändå riktigt nöjd även om den inte har testats på tillräckligt många störningar ännu. Socialträningen börjar ju också redan hos uppfödaren då valpen får vänja sig vid andra människor och hundar. Vad jag har kunnat se på Lycke så verkar hon ha ett bra språk och även om hon har varit lite osäker mot stora hundar och hundskall så verkar det så gott som borta. Jag hade dock velat ha möjlighet till att vänja henne ännu mer vid andra hundar men det är inte så mycket att göra åt. Lekutvecklingen är också en grej som jag verkligen har fått och kommer att få jobba med. Det är inte det att hon inte gillar att leka men jag vill att hon helst ALLTID ska vilja leka när det erbjuds,trots andra störningar, och att hon ska leka på ett hyffsat rätt sätt. Det känns värt att satsa på den här träningen eftersom jag tror att det skulle ge så otroligt mycket för framtida träning om jag verkligen fick till det, jag får väl ge det första året åtminstone:)

    Ögonkontakt tar hon ofta och vet att det lönar sig extra mycket om något spännande dyker upp eller om hon vill åt något, som matskålen. Det är ju lite det doggie-zen handlar om också och hon verkar ha nån slags förståelse för att hon måste prestera först innan hon får något, t.ex. sätta sig om hon vill att jag ska flytta på gallret så hon får gå till hallen och hälsa eller att komma inkallning innan man får busa med en annan hund. För att det ska fungera måste man ha ett fungerande varsågod-kommando och det tycker jag vi har, förutom att hon skulle kunna reagera snabbare på det i vissa situationer.

    När det gäller den mer regelrätta träningen så är jag mest nöjd med "följa efter" som är ett första steg på inlärningen till fritt följ. Hon fattar snabbt vinken när jag börjar backa och följer då efter på vänster sida med ögonkontakt och glad svans. Backande framför mig har varit svårast och det behöver jag fortsätta träna på men det känns som att det lossnade lite igår igen när jag började tillrättaälgga miljön, det vill säga att jag tränade på ett trångt utrymme där hon inte kunde göra så mycket annat är att röra sig framåt eller bakåt. Sitt och ligg hade jag velat ha kommit lite längre med. Sitt är visserligen ett av de första beteendena hon erbjuder och ligg har hon fin teknik, bra flyt i och jag har börjat lägga på kommando men är inte klar än.

    Att börja vänja henne vid fyrverkerier och skott på en CD får jag mycket väl underkänt på, har inte spelat den en gång. Men å andra sidan har jag ju hunnit med att träna en del saker som inte står på listan; som att hoppa upp på stenar och att snurra, vilket hon förresten har väldigt bra signalförståelse på. Hittills har hon gjort rätt på första kommandot varenda gång och i alla miljöer jag har testat. Då borde det ju inte vara så svårt att få till det med sitt och ligg heller?





    Det är en riktigt skön känsla att känna sig nöjd. Ett av mina egna mål med träningen är att bli bättre på att planera och utvärdera träningen och till det är bloggen en stor hjälp. Att sätta upp mål är dessutom motiverande och gör att man får struktur på träningen. Nu gäller det bara att putsa färdigt på nästa träningsplan och det ska bli riktigt roligt! 

  • Sändande till godisskål

    På första träffen på valpagilitykursen fick vi träna lite på att få hunden att springa till en godisskål. Först tyckte jag att det lät lite löjligt, vi skulle bara släppa halsbandet när hunden var på väg till skålen. Att hunden vill dit är väl en självklarhet och ska den inte behöva göra något för att få springa till den? Men vid närmare eftertanke så ingår det ju i ett av mina träningsmål; varsågod+ på avstånd. Det vill säga att hon ska förstå varsågod även till saker (exempelvis en godisskål) fast de ligger på avstånd. Jag skrev upp det målet för att lägga en grund till att få Lycke att även kunna sticka iväg från mig för att då belöning istället för att bara hålla sig vid min sida och det är något som jag har glömt att träna på.

    Det finns flera fördelar att träna på detta:

    - Om hunden har lärt sig konceptet att springa iväg till något för att få belöning så tror jag att det är mycket lättare att överföra det till andra saker än godisskålar, t.ex. targets, agilityhinder, buren o.s.v.
    - I agility måste hunden kunna springa självständigt och ta de hinder som ligger framför den, ett sätt att lära in det är att ha en godisskål efter hinderna
    - I de högre lydnadsklasserna ingår många avstånds- och dirigeringsmoment, t.ex. rutan, dirigeringsapportering m.fl. Dirigeringen kan man lägga en grund till genom att ha ute flera godisskålar och låta hunden springa till den man pekar mot (de andra kan vara tomma ifall hunden skulle springa till fel)
    - Det verkar som att många hundar tycker att det är roligare att få springa till en godisskål istället för att bara få godis ur handen, det kan alltså användas som en effektivare belöning
    - Man kan använda skålarna som störningsmoment och bara om hunden låter bli dem så får den tillåtelse till dem

    Idag körde vi ett litet träningspass med detta. Jag började med att hålla i Lycke i halsbandet, lägga några bitar i skålen och sedan släppa samtidigt som jag sa varsågod. Gång för gång ökade jag avståndet och till slut gjorde jag så att jag la ner skålen, ledde iväg Lycke en bit ifrån den och sa sedan varsågod. Högre fart till skålen upplever jag dels att man får i takt med att man ökar avståndet men man kan också tävla med hunden om matsskålen, dvs. att man springer samtidigt som hunden och om man tycker att den inte tar i tillräckligt så tar man skålen före hunden. Detta kan såklart bli svårt med försiktigare hundar eller hundar som tror att man springer för att tillrättavisa dem men på Lycke fungerade det jättebra och hon sprang snabbare än vad jag hann med.


    Slutspurtsträning

    Här under veckan så hade jag god lust att anse mig "klar" med fyra månaders planen och sätta igång med att utforma och börja följa en ny träningsplan men dels är det en vecka kvar innan Lycke är fyra månader och det finns en hel del saker på listan som behöver tränas mer på. Man ska ju inte bara påbörja projekt utan faktiskt känna sig nöjd med dem också.
    Det här fokuserar vi på under kommande vecka:

    Miljöträning
    - leka i FLER miljöer
    Hantering
    - vara lugn när jag sätter på koppel och halsband
    - vara lugn när jag torkar tassar
    - hanteras av andra personer än mig
    Lekutveckling
    - komma tillbaka med leksaken oftare när vi leker ute
    - leka i fler miljöer, svara snabbare på lek, inte bita på matte när leksaken tas undan
    - använda leken mer i träning
    Tasstarget
    - lära in från början
    Sitt och ligg
    - träna mer, särskilt på ligg
    - eventuellt sätta signal, i alla fall på sitt
    Följa efter
    - säkrare position, dvs inte gå för långt fram
    - börja vända upp till framlänges, har bara gått baklänges tidigare
    Backa
    - fler steg i taget och fortsätta backa efter belöning trots avstånd från mig
    Sätta signal på snurra

    Det fanns en hel del att träna på ändå, när jag tänkte efter. Om vi får någorlunda kläm på ovanstående saker så känner jag mig redo för att introducera nästa träningsplan, det blir kul:)

    Uppdaterat (100904)
    Förlåt! Igår var det ju TVÅ veckor kvar tills Lycke blir 4 månader. Nåväl, vi ger järnet i en vecka och sen får man väl fundera om vi behöver en ny träningsplan. Virrig;)

    Mera film, baklänges!



    Nu blev det mycket film här men vi har haft en bra träningsvecka och det är så kul att filma och se utifrån hur det ser ut, mycket lärorikt och kan komma till användning i framtiden. Upptäckte bland annat att jag kan bli mycket snabbare på att leverera belöningen (är nog snabbare på att klicka men det hörs ju inte i klippet) och att jag håller på och fipplar med händerna i onödan vilket säkert är förvirrande för Lycke (och att jag ser löjligt allvarlig ut när jag tränar).

    Det har varit en del strul i början av träningen av backa. Började ogenomtänkt och åstadkom inte annat än frustration hos oss båda. Planerade sedan mer och började ge belöningen nära mig, så att hon skulle hamna så nära mig att hon skulle vilja backa några steg efter att hon ätit godbiten. Det var nog en bra strategi för de första repetitionerna för att snabbt få chans att förstärka men jag blev nog kvar i det för länge och har nu (som i klippet) börjat ge belöningen hos henne, lågt och precis framför. När hon kommer ut på avstånd så försöker jag kasta den så att den hamnar mellan hennes framben (inte det lättaste). Efter att ha bytt belöningsplaceringen känns det som att det har lossnat och att vi har något att träna vidare på även om jag fortfarande belönar för varje steg bakåt. Jag vill att hon till slut ska kunna backa ut ett par meter från mig med säkra steg.

    Att backa är inte så viktigt i sig, förutom att det ser häftigt ut, men det är ett bra första steg till att få hunden mer medveten om sin bakdel och bra att plocka fram i övningar där man vill ha bakåttänk, som i fjärrdirigering och vänstersvängar i fritt följ.

    Imorgon ska jag på möte på brukshundklubben med den eventuellt blivande Uppsala Hundungdomsstyrelsen, det blir spännande:) Lycke ska med och jag hoppas hon sköter sig.
    God kväll!

    Tidigare inlägg
    RSS 2.0