Wheatenvarning

Efter en fika på stan med Minna och Henna åkte jag hem, fann att Lycke tuggat sönder ännu en lampsladd och tog sedan bussen igen ut till brukshundklubben med henne.

Det var ett gäng som tränade på den andra gräsplanen så vi fick hålla på rätt ostört men ändå med lite störning. Jag märkte att hon inte var fullt så taggad som hon kan vara så förhållandet paus/träning blev ganska stort, på nästan en timme hann vi med ca 5-6 pass (med mycket lek) på ca 5 minuter vardera. Därför gick det också ovanligt bra med passiviteten, hon satt lugnt och tittade på när de hundarna längre bort tränade.

Trots att hon inte var helt i toppform så gjorde hon övningarna engagerat, tog leksaken bra som belöning och lyste upp av förväntan när jag avbröt pausen. Det jag märkte på henne var att hon inte var lika snabb på att starta upp igen efter en belöning, hon stod gärna och nosade en stund innan hon satte igång igen och för att få henne att hålla uppe humöret så fick jag tumma lite, lite på precisionen. Men bara det inte är för återkommande så är jag så nöjd med att det går att träna så pass bra med henne även när hon inte är som vassast.

För bra gick det! Under veckan har jag märkt att det har "lossnat" för henne med att erbjuda ligg utomhus och att hon börjar förstå fotpositionen även under framlänges gång. Dessa grejer ville jag därför träna mer på idag med lite störning. Under fritt följ träningen varierade jag med att belöna när hon gick bra under baklänges gång och att belöna när hon gick bra efter att jag har vänt upp till framlänges. Vissa gånger går hon riktigt snyggt, som ett riktigt fotgående fast vi går ju knappt ett par meter. Varför jag har börjat med att träna fot när jag går baklänges är för att då ser jag bättre om hon går med bra attityd och håller ögonkontakt.

Med ligg så tränade vi på först vanliga frivilliga ligg, sedan att hon skulle lägga sig fast hon är i rörelse när jag gick baklänges och sen kunde jag inte låta bli att träna det med kommando under baklänges gång. Jag har verkligen inte tänkt börja träna moment ännu men det känns bra att hon får lära sig vissa delar av dem så att det underlättar när vi ska träna in "läggande under gång" på riktigt. Lite stanna kvar liggande hann vi också med men är på det stadiet att jag bara backar ett par steg.

Det är så kul att hon börjar kunna så pass mycket att jag kan välja vad vi ska träna på och att jag kan börja pussla ihop olika delar, som idag när ligg och fot baklänges pusslades ihop. När vi åkte hem var bussen knökfull men Lycke la sig tillrätta mitt i gången bland alla halloweenfirare. Jag var så nöjd med min lilla hund och hon hade helt lyckats  få mig att glömma den söndertuggade lampsladden.

Hittade ett klipp från när Lycke var 8 veckor och leker med husse. Mattes lilla piga har blivit så stor!

Det märks att det har sparats hårt senaste året och att det har gått en sommar utan inkomster. Allt möjligt behöver inhandlas för att jag har skjutit på det till senare och det mesta tycks bara falla ihop. Att man inte alltid är den minst klumpiga och disträa personen gör sitt också.

Som ett exempel fick jag i början av veckan veta att min cykels bromsar inte håller för minusgrader (samt att den har en massa andra skavanker som jag redan visste om). Beroende av cykel som jag är för att hinna hem ordentligt från skolan till Lycke så gav jag mig ut på cykeljakt. Idag hittade jag en fin Monark, 1,5 år gammal och till ett rimligt pris. Jag betalade med värdefulla slantar och var så nöjd när jag cyklade hem. Väl hemma parkerade jag den och mötte Tobias som var ute med Lycke. PANG sa det såklart och ena bakdäcket hade smällt. Att stå med två trasiga cyklar och dessutom vara flera hundralappar fattigare gjorde att det brast för mig.

Om man ska se något positivt från historien så är det väl att Lycke inte verkade det minsta upprörd över smällen som fick grannarna att kika ut bakom gardinerna.

I know it doesn't seem that way
But maybe it's the perfect day
Even though the bills are piling
And maybe Lady Luck ain't smiling

But if we'd only open our eyes
We'd see the blessings in disguise
That all the rain clouds are fountains
Though our troubles seem like mountains

There's gold in them hills
There's gold in them hills
So don't lose heart
Give the day a chance to start

(<3 Coldplay)

Avklarad tenta och strålande väder gjorde att valet stod mellan egen träning på brukshundklubben eller att åka ut till Hundens Hus för temträning med inkallning. Eftersom det är så kul att få ny inspiration så bestämde jag mig för att jag hade råd att bli några kronor fattigare och åkte iväg med Lycke på inkallningsträningen.

Lycke var yngst i gänget och vi tränade en hel del på olika varianter av inkallningar; att passera andra hundar och kalla in i kopplets längd, att springa bort från hunden och kalla in, kalla in förbi andra hundar, kalla in förbi leksaker m.m.. Det är så bra att träna sådant "på kurs" eftersom alla är med på vad man håller på med och därmed vågar man utmana hunden mer och därmed få veta att hunden kan mycket mer än man tror. Minst lika nyttigt som att träna inkallningarna var det ju att vi fick tillfälle att träna kontakt och passivitet trots att andra hundar spang fram och tillbaka.

Jag tycker att Lycke gör så stora framsteg, hon bryr sig mindre och mindre om de andra hundarna och blir allt mer och mer intresserad av att träna. Dessvärre är hon ju i en så kallad enkel ålder nu, snart kommer könsmognaden och jag måste erkänna att jag oroar mig lite. Som det är nu så har det gått flera veckor utan större bekymmer och det känns som att det mesta bara går framåt. Men något säger mig att så här lätt ska det inte gå.. Jag får försöka fortsätta i samma stil även när hon börjar bli könsmogen men ha det i bakhuvudet för att hålla motivationen uppe.

Vi har även fått veta att vi har kommit med på en till (!) förberedande agilitykurs som verkar riktigt bra och börjar i januari på brukshundklubben. Agility är ju inte prio nummer ett trots att det blir så mycket kurser i det men det är i det som jag har sämst koll på som det är roligast att gå kurs i. Och så ger det ju mig tillfälle att hålla igång träningen även under vintermånaderna..

Hallå:)

Har lagt till några länkar. En till Uppsala Hundungdom där ni kan se en liten bild och faktaruta om mig och Lycke under styrelse-fliken. De andra två leder till Anna och Luddes respektive Linn och Ronjas bloggar, som också ska sitta i UHU-styrelsen.

I veckan har vi besök av pappa och syster Lina från Kiruna, det blir inte så mycket träning av Lycke alltså men hon har fått gå lös mycket under promenaderna och kallas in exemplariskt. Ett genombrott har vi också haft i träningen, hon har börjat erbjuda ligg även utomhus. När det är kallt och blött också!

Nästa vecka startar med tenta i bakteriologi och det innebär att den delkursen är slut, vilket leder till slappare schema = mer tid till hundträning!

Åter då!

Att någon har "minne som en guldfisk" har de flesta säkert hört när man pratar om någon som har riktigt dåligt minne. När man läser om inlärningsteori däremot så kan man läsa att alla djur som har en ryggrad (vilket guldfiskar har) kan öka eller minska hur ofta de utför ett beteende beroende på om det får positiva konsekvenser.

När vi skulle göra ett projektarbete under gymnasiet så ville jag först göra något som hade med hundar att göra och som var lite praktiskt. Eftersom jag under den tiden ganska nyligen fått upp intresset för klickerträning och hur inlärning fungerar så började idéen om att försöka träna en guldfisk att formas. När jag pratade om mina planer var det några som blev nyfikna men många som tvärsäkert sa att det skulle vara omöjligt.

Ju mer motstånd jag fick, desto mer motiverad blev jag och jag bestämde mig för att det var det här jag skulle göra.

Min träning gick i korthet ut på två steg:
1. Att lära in en belöningsmarkör. Istället för en klicker så använde jag en lampa som jag blinkade med när de fick mat för att de tillslut skulle förknippa blinkandet med mat.
2. Att forma fram beteenden. Genom att blinka för och belöna (med fiskmat) små, små steg som gradvis närmade sig det beteende jag ville ha.
Om du vill läsa mer utförligt om hur jag gjorde så skrev jag en artikel som publicerades på Canis hemsida.

Tack vare att jag noggrannt mätte hur många gånger jag kunde belöna under ett träningspass och under hur lång tid så kunde jag se att det långsamt gick framåt men det tog otroligt lång tid. Tillslut kände jag mig redo för att filma deras träning. Nedan kan du se en film på Pavlovas träning att dutta med nosen på en flytande fingerborg, det finns även en ännu bättre film på detta men den kunde jag inte hitta just nu. Den andra guldfisken, Pavlov, försökte jag lära att simma igenom handtaget på en håv men tyvärr gick träningen inte så bra när vi filmade. Det som var ännu värre var att båda fiskarna plötsligt blev dåliga efter att vi hade filmat och dog kort därefter.



Detta var i alla fall en väldigt häftig upplevelse som jag ville berätta om en gång till.
Och; ingenting är omöjligt (på bästa dalmål)!

I helg har jag, Anna, Anna och Sara från Uppsala Hundungdom varit på Sveriges Hundungdoms styrelseutbildning på Sånga-Säbys konferensanläggning på Ekerö. SHU stod för hela kalaset och det lockade ca 60 sittande och blivande styrelsemedlemmar i SHU:s lokalklubbar.

På lördagen fick vi bland annat sitta i indelade grupper och diskutera frågor som rör styrelsearbete, exempelvis hur man löser konflikter och engagerar sina medlemmar. Det var väldigt givande att få prata med folk från andra styrelser och höra vad de hade för problem och vad de anordnade för aktiviteter o.s.v. Särsklit eftersom jag aldrig har suttit i en styrelse förut och vi precis håller på att starta upp vår klubb. Efter en lyckad tre-rätters-middag roade vi oss med föreläsningar av Memea Mohlin, Åsa Nilsonne och Runar Naess fram till halv elva tiden på kvällen. Memea Mohlin har jag lyssnat på tidigare och hennes och Åsas föreläsning var riktigt bra men Runars, som handlade om hans undersökningar om vargar, var ändå höjdpunkten.

Idag började vi med en allmän föreläsning om föreningsarbete, efter det hade vi en laglek och sedan har vi varit indelade i grupper efter våra poster i styrelsen. Eftersom det är tänkt att jag ska bli ledamot så var jag i den gruppen och vi jobbade mycket med diskussioner om värderingar och om olika personlighetstyper i grupper, vilket var mycket intressant. 

Hela arrangemanget var jättebra och vi fick bo otroligt fint och äta väldigt gott. Här är en bild på hur vårt hotellrum såg ut (som jag har snott från Sånga-Säbys hemsida).



Jag är jättenöjd med helgen, det var jätteroligt att få prata mer med både de från min styrelse och från de andra klubbarnas styrelser, som alla är hundmänniskor. Det känns jättemotiverande att komma igång med vår hundungdomsklubb och jag har förstått lite bättre hur mycket som behös göras, men frågan är om jag inte åker hem med mer funderingar än jag hade innan. Men det brukar ju vara så att ju mer man lär sig desto mindre inser man att man kan.
Nu är jag i alla fall hemma hos Lycke och Tobias igen och får sova i min egen säng (och laga min egen mat), ganska bra det med;)

Eftersom jag ska vara borta på SHU:s styrelseutbildning hela helgen så beslöt jag mig för att låta Lycke trötta ut sig med lite spårande.



Lycke fick ju prova på att spåra första gången när hon var ca 12 veckor och då var hon jätteduktig! Sen dess har vi inte spårat en enda gång så jag beslöt mig för att lägga två stycken korta spår så att åtminstone ett av dem skulle lyckas. De blev ca 50 meter (är jättedålig på att uppskatta, kan ha varit längre också) och de fick ligga i ca 20 minuter. Innan hon fick gå på spåret lekte vi och tränade lite ligg och fritt följ på "parkeringen" och hon var jättetaggad. Hon verkar inte så brydd om nya miljöer men lite mer ofokuserad och kanske lite "slamsigare".

Själva spårandet gick faktiskt utmärkt! Nosen i backen och långsamt, lååångsamt går det. Men ändå på någotvis målmedvetet, det enda som gick dåligt var när hon tycktes se spöken i skogen i början på andra spåret. Då ledde jag henne bara framåt ett par meter och sedan gick hon jättebra igen. Sista tio meterna fick hon faktiskt upp takten lite men utan att höja näsan. Ibland stannar hon lite väl länge på vissa fläckar eller avviker (max) en meter från spåret men hon återgår alltid till det.

Det ser alltså jättebra ut, tycker jag. Att hunden stressar i spåret brukar ju många få kämpa med så jag ser det bara som positivt att hon tar det lugnt och är noggrann. Med lite mer erfarenhet och självförtroende så kommer hon nog att bli mer ivrig att komma fram till belöningen och då får man se upp med att låte henne fortsätta om hon får alltför bråttomt.

Trevlig helg!

Idag tog vi en tur till brukshundklubben. Vi går ju ingen kurs just nu så jag kände att vi lika gärna kunde komma igång nu med att åka till klubben på eget bevåg. Det känns lite konstigt eftersom hon egentligen inte kan så mycket (bland störningar) så det finns inte så mycket att träna på men det gör det ju. Egentligen är det ju tillräckligt nog att åka dit och bara träna på passivitet och titta på de andra hundarna. Det var också det vi tränade mest på idag och när hon var lugn tog vi korta "träningspass" där hon fick leka, träna snurra, nosduttar och lite följa efter när jag backar. Att ta det lugnt är hon inte jättebra på, andra hundar är ju bland det mest intressanta hon vet, men hon sitter i alla fall för det mesta still men piper ganska mycket och den viftande svansen avslöjar att hon inte är särskilt avslappnad. När Anna och Ludde kom och jag bytte några ord med dem så började hon skälla och hänga i kopplet av frustration, något jag inte gillar och det känns som att hon kommer behöva en massa träning för att kunna slappna av och inte bry sig så mycket om andra hundar.

Det positiva är i alla fall att när vi tränar så är hon väldigt engagerad! Hon leker jättegärna (vilket leder till att det uppstår blodvite på kalla och torra händer) och gör det hon ska för att komma åt sina belöningar. Ibland tittar hon ett tag på de andra hundarna och det blir en hel del hopp och studs men hon verkar verkligen uppskatta de små träningspassen. Och det är ju bara guld värt ;)

Hon fick sig faktiskt passivitetsträning igår också när vi träffades från Uppsala Hundungdom för att rensa i vår lokal och ordna brev till medlemmarna om årsmötet. En hel del pipande och sånt då med men jag tror ändå inte att det ska vara ett så svårt problem att komma åt, hon har ju jättelätt för att slappna av  i andra situationer, som på bussen eller om man sätter sig och väntar på något. Och det gick ju jättebra på utställningen i lördags. Det är just att få andra hundar att inte utlösa så mycket förväntan och en del av den träningen tror jag stavas mängdträning.

Tack för mig!

Idag ställde jag ut Lycke för första gången:D Valpklass 4-6 månader i Jälla ridhus arrangerat av OTBK.

Lycke var enda wheaten i sin klass och slutade som BIR-valp med HP! I BIS-finalen blev hon inte placerad.
Så här löd hennes kritik (om jag lyckats tyda handstilen):
5 mån, feminint välformat huvud, bra nosparti, välburna öron, tillräcklig hals, välformad bröstkorg, kunde ha bättre markerat förbröst, något rak överarm, välutvecklat bakställ, något vevande fram, bra bak, välburen svans

Jag tycker ju såklart att hon förtjänar bättre rent resultatsmässigt men hon har skött sig så bra hela dagen så man kan inte vara annat än supernöjd:) När vi har suttit och tittat så har hon också suttit eller legat (om inte någon rolig hund råkade komma för nära), i ringen gick hon fint om det inte låg för mycket hästskit på nåt ställe och hon lekte glatt med sin rosagröna gris mitt i lokalen. I BIS-finalen fick nästan 30 unga valpar trängas i en liten ring för domarens förhandgranskning vilket inte var det lättaste men gick förvånansvärt bra, särskilt för Lycke som koncentrerade sig fint på godisbiten framför nosen när det behövdes. Jag trodde inte att jag hade tränat tillräckligt på att visa henne med godisbit framför näsan men senaste två dagarnas intensivträning verkar ha fått poletten att trilla ner för henne och hon visste vad som väntades:)
Sen så måste jag ju såklart göra som utställningsfolk gör och klaga lite; det känns inte okej när BIS-valp domaren som dömt 1/4:e del av hundarna under dagen plockar ut 7 hundar varav 4 av dem som han självt redan dömt under dagen. Så det så, det är så man gör har jag hört;)

Men att få ställa ut sin EGEN hund igen, som inte behöver gömmas undan eller bevakas med hökögon, den känslan slår allt!

Inga märkvärdiga bilder, på grund av dålig kamera och oengagerad fotograf (som för övrigt fungerade väldigt bra sällskap och hejarklack). Men ni vet ju hur snygg hon är och följande bilder får fungera som illustration.

Idag genomförde vi ett träningspass som jag blev riktigt nöjd med; bra planerat och fokus på bra belöningar istället för många (något jag är dålig på).

Mål: Springa till tasstarget (musmatta) på ca 5-meters avstånd

Förkunskaper:
- Uppskatta lek med leksak
- Trampa på target på nära håll
- Springa till godisskål på ca 5-meters avstånd

Träningen såg ut så här:
1. Lek med fuskpälskrage (som jag tagit lös från en jacka som blev snyggare utan)
2. Ca 6 snabba repetitioner av tramp på target på nära håll med godisbelöning
3. Ca 6 repetitioner av att springa till godisskål. Jag lade ut skålen och ledde Lycke i halsbandet ifrån den och släppte sedan så hon fick springa till den, ett par gånger "tävlade" vi till den för att få upp farten ordentligt på henne.
4. Samma sak med targeten som med godisskål. På första försöket sprang hon med full fart och när hon trampade kastade jag leksaken som belöning. Andra och tredje försöket gick också bra och jag varierade mellan att kasta leksaken och att belöna med godis framme vid targeten. Sedan tvekade hon på ett par skick och då var jag tvungen att få två lyckade skick innan jag kände mig nöjd. Och det blev jag ju som sagt.

Det här ska vi se till att upprepa då och då men det är några praktiska svårigheter som skulle behöva lösas; hur man får musmattan att inte blåsa iväg och hur man får plats med godis, plastskål, stor fuskpälskrage och en musmatta i fickorna :p

Igår fick vi besök av favorit-Ellen! Lycke blev glad och jag tror att hon kände igen henne, hon återupplevde nog gamla minnen för Ellen blev ganska hårt utsatt av valpiga hoppningar och nyfikna tänder.. Det var jättekul att träffa henne igen och hon hade med sig sin systemkamera så här kommer en smakprov på bildskörden:







Det kommer nog att portioneras ut en hel del av de bilderna på bloggen under närmsta tiden.. Jag har även fått bilderna som vi tog för nästan en månad sen hos Lyckes uppfödare när hon var nyklippt, så här såg hon ut då:



Igår hade vi också avslutning på valpagilitykursen och det känns lite tråkigt men också som att vi kan träna vidare själva. Det gick i alla fall bra, kunde ha Lycke lös under övningarna men tyvärr stack hon iväg till en annan hund som i sin tur hade smitit iväg för att hälsa på hjälpinstruktören som stod på andra sidan av Lyckes hinder, inte så konstigt alltså men jag hoppas att det inte blir en dålig ovana..

Idag ska jag försöka mig på ett träningspass ute med target på avstånd, får se om det blir bra.. Och lite utställningsträning och massa bakterie-plugg!

Igår blev Lycke duschad och idag kammad och "putsad" med saxen. Det var alltså meningen att bara bli putsning men tusan vad pälsen hunnit växa sen uppfödare Maria klippte henne för tre veckor sen..
På lördag är det alltså utställningsdebut för Lycke, en liten, inofficiell i valpklass 4-6 månader. Men jag är så laddad. Utställningar är ju faktiskt så himla roligt och det var ju så längesen! Och det vore ju skamligt att inte visa upp en sån här godbit!
Fram till dess tränar vi lite mer på att stå stilla när jag önskar och hoppas på en fin dag i Jälla ridhus. Nästa utställning är också planerad, ULKK:s årliga valputställning Mårten i Enköping den 14:e november.
Nu börjas det:D

I och med att vi numera har bil och Lycke klarar sig ensam hemma mer så blir det inte lika mycket utflykter som hon får följa med på. Men idag blev det en busstur in till stan för att Tobias skulle handla pendlingskort och för att jag behövde handla lite smått, som ihopfällbara pallar (till utställningen på lördag) och nytt höstté (det blev "höstmörker" och lapsang;)). Lycke skötte sig bra (på sitt sätt) men det märks att hon börjar uppfattas mer som en vuxen hund, det blir inte lika stor uppståndelse kring henne och det var till och med någon som skrek och blev rädd. Hur man nu kan bli det för en lurvig vilding med tofs i pannan? Lika glad för Lycke är det och gladast blir hon när hon ser "mini-människor" eller hittar något intressant att smaka på.








Lycke hittade en plastgrej att bära på på väg till bussen, man borde alltid stoppa något stort och otympligt i munnen på henne när man har bråttom. Då stannar hon inte och nosar utan går med bestämda steg, men vart hon tänker gå eller vad hon planerar göra med prylen, det vet bara hon..