Tummar och tår
Usch. Jag hittade en knöl i juvret på Dilba för någon dag sen och vi var till veterinären igår. Vecka 33 när jag ska gå bredvid hela veckan ska de ta bort den för att sedan skicka på analys. När vi ändå var där passade vi på att ta blodprov för att kolla sköldkörteln, Dilbas päls och ork har inte riktigt varit som de ska.
Men igår busade tant Dilba och fröken Lycke i blött lingonris och leriga vattenpölar som ystra unghundra båda två. Jag har även bestämt mig för att Dilba ska få bli fin, det vill säga badas, kammas och friseras. Inte gå runt med myggmedel, tovor och kort, ofriserad päls som hon har gjort senaste tiden. Hon ska få vara snygg tills jag åker neråt i landet igen i augusti, för då klipps pälsen ner till så lättskött som möjligt.
Dilba gillar ju att ha blickarna på sig så det tror jag hon kan uppskatta.
Men igår busade tant Dilba och fröken Lycke i blött lingonris och leriga vattenpölar som ystra unghundra båda två. Jag har även bestämt mig för att Dilba ska få bli fin, det vill säga badas, kammas och friseras. Inte gå runt med myggmedel, tovor och kort, ofriserad päls som hon har gjort senaste tiden. Hon ska få vara snygg tills jag åker neråt i landet igen i augusti, för då klipps pälsen ner till så lättskött som möjligt.
Dilba gillar ju att ha blickarna på sig så det tror jag hon kan uppskatta.
Norrlands Guld 2011
I söndags var vi på SWTK-nords årliga rasspecial Norrlands Guld, i år på Piteå Brukshundklubb. Domare var Dodo Sandahl och totalt var det 66 st wheatens anmälda. På fredag eftermiddag åkte jag, Lycke och lillasyster Lina till mommo och moffas stuga i Rosvik och myste där på lördagen.
Vädret var strålande på utställningsdagen och i tikarnas juniorklass fick Lycke följande kritik:
Välbalanserad, feminim, fint huvud, mörka ögon, fina öron, tilltalande topline, hög svansansättning, utmärkt benstomme kropp för ålder, rör sig kontrollerat med utmärkt drive, välvisad
Lycke visade sig verkligen jättebra och av tre juniortikar placerades hon som etta med CK! Domaren höll öppen bedömning av de placerade hundarna och det hon hade att anmärka på Lycke var att pälsen måste utvecklas (så klart) men att hon var väldigt välbalanserad och så mycket lovande ut för dagen.
Att resa bort över helgen verkade ha tagit på Lyckes energi så hon låg mest och sov i sin bur eller uppbunden i skuggan några meter bort när vi satt vid ringen. Men varje gång det blev dags för uppvärmning blev hon snabbt pigg och kampade glatt med leksaker och mina stackars underarmar. Helt perfekt installerad ON/OFF-knapp med andra ord.
När det blev dags för bästa tik tackades vi av med en gång så jag gick och bytte koppel och tänkte att hon var klar för dagen. Men då skulle de ju ha BIS-junior också så det var bara att få igång Lycke igen vilket gick bra men det märktes att hon var väldigt trött. På väg in i ringen studsade hon över ringbandet, när vi skulle springa fram-och-tillbaka så sprang hon med siktet helt inställt på pris-fodersäckarna. Hon fick tillslut nöja sig med att bli BIM-junior efter en hanhund som placerats som tredje bästa hanhund. På väg ut ur ringen fortsatte hon att charma när hon visade sin glädje över att ha vunnit 15 kg foder.
Det var en jättetrevlig utställning och jag är så klart väldigt nöjd med resultatet. Med mig under dagen hade jag bäste assisteneten Lina och bästa supportrarna Frida, Lena , Uffe och Nelson. Lycke är så kul at ställa och att ha med sig och jag hoppas att henes päls skyndar på sig lite så kanske det blir ännu roligare:)
Lycke tar ut stegen mot prisbordet..
BIS-junior Lakkas Imperatore Rosso
BIM-junior Cameron Lapsang
Vädret var strålande på utställningsdagen och i tikarnas juniorklass fick Lycke följande kritik:
Välbalanserad, feminim, fint huvud, mörka ögon, fina öron, tilltalande topline, hög svansansättning, utmärkt benstomme kropp för ålder, rör sig kontrollerat med utmärkt drive, välvisad
Lycke visade sig verkligen jättebra och av tre juniortikar placerades hon som etta med CK! Domaren höll öppen bedömning av de placerade hundarna och det hon hade att anmärka på Lycke var att pälsen måste utvecklas (så klart) men att hon var väldigt välbalanserad och så mycket lovande ut för dagen.
Att resa bort över helgen verkade ha tagit på Lyckes energi så hon låg mest och sov i sin bur eller uppbunden i skuggan några meter bort när vi satt vid ringen. Men varje gång det blev dags för uppvärmning blev hon snabbt pigg och kampade glatt med leksaker och mina stackars underarmar. Helt perfekt installerad ON/OFF-knapp med andra ord.
När det blev dags för bästa tik tackades vi av med en gång så jag gick och bytte koppel och tänkte att hon var klar för dagen. Men då skulle de ju ha BIS-junior också så det var bara att få igång Lycke igen vilket gick bra men det märktes att hon var väldigt trött. På väg in i ringen studsade hon över ringbandet, när vi skulle springa fram-och-tillbaka så sprang hon med siktet helt inställt på pris-fodersäckarna. Hon fick tillslut nöja sig med att bli BIM-junior efter en hanhund som placerats som tredje bästa hanhund. På väg ut ur ringen fortsatte hon att charma när hon visade sin glädje över att ha vunnit 15 kg foder.
Det var en jättetrevlig utställning och jag är så klart väldigt nöjd med resultatet. Med mig under dagen hade jag bäste assisteneten Lina och bästa supportrarna Frida, Lena , Uffe och Nelson. Lycke är så kul at ställa och att ha med sig och jag hoppas att henes päls skyndar på sig lite så kanske det blir ännu roligare:)
Lycke tar ut stegen mot prisbordet..
BIS-junior Lakkas Imperatore Rosso
BIM-junior Cameron Lapsang
Året med Lycke
Igår kom jag på att det var den trettonde juli och att jag har haft Lycke i mer än ett år. Tolfte juli förra sommaren hämtade jag och Tobias henne från kennel Cameron.
Jag ville ha en hund att träna med samtidigt som jag ville ha en enkel hund som jag kunde ta med överallt och lämna överallt. Därav rasvalet, mycket på grund av min smått allergiska släkt (varav de flesta ändå har hund av allergivänligare raser).
Redan under vår första bussresa från kenneln förstod jag vilken makalöst trygg valp jag hade fått och hon har fortsatt att finna sig i de allra flesta situationer jag har försatt henne i. Det har aldrig heller varit några problem att lämna henne ensam vare sig det är hemma, i bilen, uppbunden, i buren eller på ett helt nytt ställe. Efter att ha haft en hund som var svår att ha med sig på vissa ställen och som var ännu svårare att lämna på de flesta ställen så är det otroligt skönt att det fungerar med Lycke. Att hon är trygg i sig själv visar sig också i hennes självständighet, ända sen åttaveckors ålder har man minsann fått vara påhittig för att få henne att hänga med och vara uppmärksam, att lämna henne ute och själv gå in när hon inte har lyssnat har aldrig fungerat särskilt bra.
Att träna med Lycke är för det mesta riktigt roligt. Under vissa perioder har hon varit svårare att motivera och mer lättdistraherad men hon har även stunder där hon är allt man kan önska och mer därtill. Hon gillar mat i diverse former, har ett kvickt rörelsemönster och efter att ha jobbat mycket med leken så är det numera sällan hon tackar nej till en lekstund.
Senaste två månaderna har hon varit ovanligt svårtränad men igår och i förrgår hade vi två lydnadspass som jag kommer kunna leva på länge. Så uppmärksam och taggad var det längesen hon var. Vi har tränat mycket på uthållighet i fotgåendet senaste dagarna men om man går fot mellan två betonggrisar kan man räkna med att hon försvinner och så hittar man henne stolt och förväntansfull ovanpå en. Så länge hunden har kul så gör väl sådana saker bara träningen lite mer spännande..
Att vi redan har hunnit med så mycket roligt på ett år. Jag ser fram emot många fler roliga stunder, att få följa hennes fortsatta utveckling och att få lära känna Lycke ännu bättre! <3
Jag ville ha en hund att träna med samtidigt som jag ville ha en enkel hund som jag kunde ta med överallt och lämna överallt. Därav rasvalet, mycket på grund av min smått allergiska släkt (varav de flesta ändå har hund av allergivänligare raser).
Redan under vår första bussresa från kenneln förstod jag vilken makalöst trygg valp jag hade fått och hon har fortsatt att finna sig i de allra flesta situationer jag har försatt henne i. Det har aldrig heller varit några problem att lämna henne ensam vare sig det är hemma, i bilen, uppbunden, i buren eller på ett helt nytt ställe. Efter att ha haft en hund som var svår att ha med sig på vissa ställen och som var ännu svårare att lämna på de flesta ställen så är det otroligt skönt att det fungerar med Lycke. Att hon är trygg i sig själv visar sig också i hennes självständighet, ända sen åttaveckors ålder har man minsann fått vara påhittig för att få henne att hänga med och vara uppmärksam, att lämna henne ute och själv gå in när hon inte har lyssnat har aldrig fungerat särskilt bra.
Att träna med Lycke är för det mesta riktigt roligt. Under vissa perioder har hon varit svårare att motivera och mer lättdistraherad men hon har även stunder där hon är allt man kan önska och mer därtill. Hon gillar mat i diverse former, har ett kvickt rörelsemönster och efter att ha jobbat mycket med leken så är det numera sällan hon tackar nej till en lekstund.
Senaste två månaderna har hon varit ovanligt svårtränad men igår och i förrgår hade vi två lydnadspass som jag kommer kunna leva på länge. Så uppmärksam och taggad var det längesen hon var. Vi har tränat mycket på uthållighet i fotgåendet senaste dagarna men om man går fot mellan två betonggrisar kan man räkna med att hon försvinner och så hittar man henne stolt och förväntansfull ovanpå en. Så länge hunden har kul så gör väl sådana saker bara träningen lite mer spännande..
Att vi redan har hunnit med så mycket roligt på ett år. Jag ser fram emot många fler roliga stunder, att få följa hennes fortsatta utveckling och att få lära känna Lycke ännu bättre! <3
Slalom in progress
Vi har haft en underbar helg i Lainio tillsammans med mamma, Glenn och Dilba. Vädret har varit både hund- och människovänligt så vi har varit ute hela dagarna. Både Lycke och Dilba har badat flera gånger och Dilba fick ett litet äventyr när hon råkade hamna på djupt vatten och, istället för att vända, simmade upp på en brant strandkant några meter bort när vi badade på en liten sand-ö i älven. Eftersom hon egentligen aldrig simmar fick jag simma över och hämta henne (läs; dra ner henne i vattnet och simma bredvid henne tillbaka). Hon kan då hitta på saker. Lycke simmar inte heller men hon går långt ut i vattnet och ser väldigt nyfiken ut så jag tror inte att det är långt borta. För första gången har de fått vara lösa tillsammans, Dilba är ju inte den mest hundvänliga damen men hon verkar ha accepterat Lycke så mycket en Dilba bara kan. Lycke har ju inte mycket till hävdelsebehov och gör inte mycket för att reta upp Dilba, men för säkerhetsskull är det bara i oladdade situationer de får vara tillsammans. Men det framsteget duger gott för mig.
Dilba
Lycke nosar på vattnet
Mina veteflickor
Hundarna har fått gå varsitt spår. Ett lite kortare åt Dilba som inte spårat på länge vilket tyvärr märktes men gamla hundar får ju belöningen hur som helst. Lycke fick nog gå sitt längsta spår hittills. Det gick över en äng i ganska stark sidvind och hade en vinkel. Man ser tydligt på henne när hon är i spåret, hon såg ut att ha lite problem i början och i vinkeln men redde noggrannt ut allt själv.
Jag är ganska dålig på att ta tid för att träna agility själv men i helgen har Lycke fått träna både slalom och hoppteknik. Och jag tror det blir första gången jag vågar mig på att skriva lite egna reflektioner om vår agilitytränig.
Det gav väldigt mycket att träna tre pass slalom, varje pass innehöll ca fyra sekvenser med ca fem repetitioner. Mellan sekvenserna fick hon sitta uppbunden och titta på när Dilba gjorde konster. Belöningarna varierades mellan leksak i långt snöre och godis från handen (laxpastej i tub eller frolic). Även om hon ofta belönas från handen så tycker jag inte att hon verkar ha så svårt att dra framåt självständigt men då har vi ju inte tränat på så värst långa avstånd ännu.
Det vi har tränat på är att springa igenom en slalomport från olika vinklar. Att springa rakt mot en öppen port (klockan tre om fortsättningen av slalomet är klockan tolv) har vi tränat på tidigare så vi började där och under helgen arbetade vi oss fram till ingångar från klockan sju. Då måste hon alltså runda första pinnen för att komma in från rätt håll och kors i taket, det verkade hon tycka var självklart. När vi började försöka oss på klockan sju-vinklarna blev det först fel men när jag insåg att jag måste byta sida om henne för att följa handlingsystemet så gjorde hon rätt varje gång.
Här är en liten film från första träningspasset med ungefär klockan fyra, fem-ingångar. Lycke är duktig och söt men matte har egentligen ingen aning om vad hon håller på med så henne kan ni titta förbi.¨
Dilba
Lycke nosar på vattnet
Mina veteflickor
Hundarna har fått gå varsitt spår. Ett lite kortare åt Dilba som inte spårat på länge vilket tyvärr märktes men gamla hundar får ju belöningen hur som helst. Lycke fick nog gå sitt längsta spår hittills. Det gick över en äng i ganska stark sidvind och hade en vinkel. Man ser tydligt på henne när hon är i spåret, hon såg ut att ha lite problem i början och i vinkeln men redde noggrannt ut allt själv.
Jag är ganska dålig på att ta tid för att träna agility själv men i helgen har Lycke fått träna både slalom och hoppteknik. Och jag tror det blir första gången jag vågar mig på att skriva lite egna reflektioner om vår agilitytränig.
Det gav väldigt mycket att träna tre pass slalom, varje pass innehöll ca fyra sekvenser med ca fem repetitioner. Mellan sekvenserna fick hon sitta uppbunden och titta på när Dilba gjorde konster. Belöningarna varierades mellan leksak i långt snöre och godis från handen (laxpastej i tub eller frolic). Även om hon ofta belönas från handen så tycker jag inte att hon verkar ha så svårt att dra framåt självständigt men då har vi ju inte tränat på så värst långa avstånd ännu.
Det vi har tränat på är att springa igenom en slalomport från olika vinklar. Att springa rakt mot en öppen port (klockan tre om fortsättningen av slalomet är klockan tolv) har vi tränat på tidigare så vi började där och under helgen arbetade vi oss fram till ingångar från klockan sju. Då måste hon alltså runda första pinnen för att komma in från rätt håll och kors i taket, det verkade hon tycka var självklart. När vi började försöka oss på klockan sju-vinklarna blev det först fel men när jag insåg att jag måste byta sida om henne för att följa handlingsystemet så gjorde hon rätt varje gång.
Här är en liten film från första träningspasset med ungefär klockan fyra, fem-ingångar. Lycke är duktig och söt men matte har egentligen ingen aning om vad hon håller på med så henne kan ni titta förbi.¨
En terrierägare?
Thomas Edison var ju han som uppfann glödlampan (eller inte, men det är en annan diskussion). Vad som är känt är att han under processens misslyckades och försökte på nytt, gång på gång, innan han fann det rätta materialet som skulle hålla lampan lysande. Det har även visat sig att han sa en väldans massa kloka saker, som dessa nedan:
The three things that are most essential to achievement are common sense, hard work and stick-to-it-iv-ness.....
Many of life's failures are experienced by people who did not realize how close they were to success when they gave up
Just because something doesn't do what you planned it to do in the first place doesn't mean it's useless
Results? Why, man, I have gotten lots of results! If I find 10,000 ways something won't work, I haven't failed. I am not discouraged, because every wrong attempt discarded is often a step forward
Något för envisa hundtränare att ta till sig när det känns hopplöst. Det är inte utan att man undrar om han inte var terrierägare också..
The three things that are most essential to achievement are common sense, hard work and stick-to-it-iv-ness.....
Many of life's failures are experienced by people who did not realize how close they were to success when they gave up
Just because something doesn't do what you planned it to do in the first place doesn't mean it's useless
Results? Why, man, I have gotten lots of results! If I find 10,000 ways something won't work, I haven't failed. I am not discouraged, because every wrong attempt discarded is often a step forward
Något för envisa hundtränare att ta till sig när det känns hopplöst. Det är inte utan att man undrar om han inte var terrierägare också..
Planerad träning
Helt plötsligt var det onsdag igen och det betyder att vi måste utnyttja KBHK:s öppna träning.
Det är en härlig känsla när ett moment börjar bli klart! Delarna till ställande har liksom fallit på plats och igår testade vi framlängeskedja momentet vilket gick bra. För att få ett stabilare moment ska vi ändå gå igenom processen med baklängeskedjning idag.
Med dagens träning vill jag uppnå:
¤ Bättre starter i fotgående, d.v.s. ögonkontakt även första metern
¤ Kedjning och störningsträning av momentet ställande
¤ Säkrare platsliggning
Detta tänker jag mig ska genomföras på följande sätt:
1. Belöning för kontakt under första stegen på fotgående, om ingen kontakt; bryt och gör om.
2. Några repetitioner av själva ställandet
3. Kvarstannande i stå, både när jag går iväg och kommer tillbaka
4. Om ovanstående punkter känns bra så blir det baklängeskedjning av momenetet så långt vi orkar och hinner, ungefär så här;
- Sitt från stå-vid-sidan, jättebelöning!
- Kvarstannande när jag går iväg 10 (?) meter och kommer tillbaka, sitt från stå, jättebelöning!
- Ställande från gång i fotposition, kvarstannande, sitt från stå, jättebelöning!
- Start i utgångsställning, fotgående, ställande, kvarstannande, sitt från stå, jättebelöning!
5. Mot slutet blir det platsliggning, ca 3x20 sek på lagom avstånd till något lagom störande ekipage med matte betryggande nära
Så här ska jag planera fler gånger. Jag brukar planera vad jag ska träna men jag brukar inte tänka igenom vad jag vill uppnå med träningen så noga men det ska jag börja med. Då blir det förmodligen lättare att se framsteg, utvärdera och att planera hur träningen ska gå till.
Det är en härlig känsla när ett moment börjar bli klart! Delarna till ställande har liksom fallit på plats och igår testade vi framlängeskedja momentet vilket gick bra. För att få ett stabilare moment ska vi ändå gå igenom processen med baklängeskedjning idag.
Med dagens träning vill jag uppnå:
¤ Bättre starter i fotgående, d.v.s. ögonkontakt även första metern
¤ Kedjning och störningsträning av momentet ställande
¤ Säkrare platsliggning
Detta tänker jag mig ska genomföras på följande sätt:
1. Belöning för kontakt under första stegen på fotgående, om ingen kontakt; bryt och gör om.
2. Några repetitioner av själva ställandet
3. Kvarstannande i stå, både när jag går iväg och kommer tillbaka
4. Om ovanstående punkter känns bra så blir det baklängeskedjning av momenetet så långt vi orkar och hinner, ungefär så här;
- Sitt från stå-vid-sidan, jättebelöning!
- Kvarstannande när jag går iväg 10 (?) meter och kommer tillbaka, sitt från stå, jättebelöning!
- Ställande från gång i fotposition, kvarstannande, sitt från stå, jättebelöning!
- Start i utgångsställning, fotgående, ställande, kvarstannande, sitt från stå, jättebelöning!
5. Mot slutet blir det platsliggning, ca 3x20 sek på lagom avstånd till något lagom störande ekipage med matte betryggande nära
Så här ska jag planera fler gånger. Jag brukar planera vad jag ska träna men jag brukar inte tänka igenom vad jag vill uppnå med träningen så noga men det ska jag börja med. Då blir det förmodligen lättare att se framsteg, utvärdera och att planera hur träningen ska gå till.
