Jullov i Kiruna
Nu är vi i alla fall på jullov hemma i Kiruna och det är riktigt härligt men dagarna bara rusar förbi. Resan hem var bokad med sittplats på tåg och beräknades ta 15 timmar men det slutade såklart med 6 timmars försening. Om man räknar med timmarna på stationen så var vi på resande fot i nästan ett dygn. Lycke visade dock vilken riktig guldklimp hon är och skötte sig exemplariskt hela tiden. På Uppsala Centralstation kunde vi utnyttja glasväggarna som speglar för att träna fotposition och på tåget har hon sovit gott största delen av tiden, trots att grannen på sätet bredvid reste med sin schäfer som tog upp en del plats. Här hemma fungerar hon också jättebra. Dilba är inte särskilt förtjust i henne och vi håller dem isär med kompostgaller men det går bättre och bättre.
Idag ska vi och köpa ett riktigt halsband åt henne, ett Björkis-halsband, obligatoriskt för Kiruna- hundar.
En julhälsning
Att ta en gullig julbild på Lycke har inte hunnits med så jag bjuder på denna med min Dilba som jag saknar väldigt mycket och som jag får träffa snart!
Ha en förträffligt god jul!
Hälso-update
Nu slipper jag i alla fall ha hennes bajs i kylskåpet för idag har jag varit och lämnat in proverna för undersökning. Om jag minns rätt så tar det några dagar att göra själva undersökningsmetoden och så blir det ju röda dagar så det dröjer nog ett tag innan jag får svar. Jag ska i alla fall börja behandla henne mot lungmask idag för säkerhets skull (enligt veterinärens anvisningar) och då kanske jag hinner märka om hon blir bättre.
Förhoppningsvis så är det bara mask annars ligger det väl närmast att börja leta efter någon allergi.
Hur som helst så mår Lycke alldeles utmärkt i övrigt, det är inget fel på hennes energi eller aptit. Hon störs säkert av att ibland vakna av hosta men annars så är hon nog lyckligt ovetandes:)
Crenosoma vulpis?
Väl där fick vi vänta, träffa sköterska som tog tempen, träffa vet som bokade in röntgen, vänta, röntga bröstkorg och strupe, träffa vet igen och sedan träffa sköterska igen och ta blodprov. Nästan 2700 gick kalaset på, fy tusan för moms på djursjukvård känner jag nu.
Det verkar i alla fall inte som att jag hade gått dit i onödan, veterinärerna kunde inte bestämma sig för vad som var fel men röntgenbilderna såg tydligen inte helt okej ut. Vad de nu misstänker är att hon kan ha fått är lungmask, vilket är väldigt ovanligt på hundar. Imorgon ringer veterinären när de har tittat bättre på röntgenbilderna och blodprovet har analyserats men som planen ser ut nu så ska jag samla bajs fram till måndag för att låta SVA (där jag har skola) undersöka efter lungmask och på måndag ska behandling sättas in för säkerhetsskull.
På sätt och vis vore det skönt om det är lungmask, för då är det i alla fall inget fel på HENNE. Förutom att hon måste göra sig av med sina franska matvanor, den vanligaste lungmasken (Crenosoma vulpis) smittar nämligen hundar och rävar som äter infekterade sniglar.
Imorgon får jag förhoppningsvis veta lite mer och efter att träckundersökningen vet de kanske säkert. Det känns bara dumt att vi nyss har haft tenta i parasitologi och så drar min hund på sig en som bara nämnts i förbifarten och som jag inte kan nästan någonting om. Hur som helst så var Lycke jätteduktig hela dagen. Det gick jättebra att röntga henne och hon var snäll när de tog blodprov (efter lite inledande protester såklart). Däremot kvittrade och pep hon som en kanariefågel när hon blev rastlös men senare somnade hon liggandes på sidan i undersökningsrummet när vi väntade. Men hon var ändå söt, bedårande, glad, pigg och lyhörd enligt personalen och när de bjöd på godis så visade hon upp hela repertoaren, jag tror hon gjorde ett gott intryck.
Resten av kvällen har hon sovit gott:)
Gripa och hålla emot apport
Här kommer en film på när vi tränar apportering. Som apport använder jag en ihoprullad och ihoptejpad tidning eftersom jag inte vill börja använda en riktig apport förrän hon är någorlunda tugg-fri. Nu tränar vi på att hon ska gripa apporten när den rör sig och är stilla och hålla emot när jag drar. Vi har alltså börjat nosa på steg 7-8 i min apporteringsplan.
Innan vi går vidare behöver jag fila på stadgan i sitt, det blir ju onödigt svårt att sitta stilla med apport om hon inte kan sitta still utan..
Lite vinter
Vi har tränat på en massa nya saker senaste veckan; apport, hopp-stå och klass 2 fjärr (dvs skiften mellan sitt och ligg på avstånd). Fjärren har bara skett automatiskt vid servering av hennes måltider, för då är hon supertaggad och gör snygga skiften utan att man ens behöver be henne;) men numera kan hon både vänta på kommando och göra rätt sak vid rätt kommando (nästan..). Apport och hopp-stå har gått fort framåt men nu har jag stött på klurigheter, ska reda ut det en annan dag och förhopningsvis hinna filma också..
Godnatt!
Men gasen då?
Nu har vi ju trängts några gånger inne på brukshundklubben och som jag har skrivit tidigare så har det gått jättebra, Lycke kan ligga ner och slappnar nästan av, hon behärskar sig så gott hon kan från att hälsa på alla hundar och utför gärna diverse "konster" för att få godis. Det är ju jättebra och jag är verkligen nöjd med hur träningen och utvecklingen har gått. Vad jag ändå önskar innerligt är att hon även ska vilja leka. Att utveckla leken har jag ju också jobbat mycket med och har kommit så långt att hon ytterst sällan ratar en lekstund när vi är på promenad, i början av hösten lekte hon även jättebra när vi tränade utomhus bland andra hundar. När jag har försökt få henne att leka på senaste träningarna så har hon gått från att titta ivrigt på mig i hopp om att få godis till att istället sänka ner nosen i backen så fort jag tar fram en leksak. När jag gick ut och rastade henne så var hon så taggad att hon lekte bättre än någonsin (efter att ha tagit några löpvarv i kopplet).
Hur kan något så lätt vara så svårt? Det svåra är att göra som när jag ska lära in något annat, det vill säga dela upp det i mindre delar. Antingen så leker hon ju eller så leker hon inte och så vill jag ju att leken ska vara belönande i sig så jag vill inte träna in det med godis. Någon slags plan har jag ändå börjat smida på. Den går ut på att "träna" lek i situationer/miljöer som är snäppet svårare än promenader. Eller under promenader kring störningar. Samt hålla på de vanliga reglerna; bara erbjuda lek när jag tror att hon kommer tacka ja, inte låta henne vinna varje gång, bara låte henne vinna när hon leker som bäst och sluta leken när den är som roligast. Att köra på det under juluppehållet tills kurser och träningar drar igång igen ska ju inte skada.
Inte säga inte
På grund av envis förkylning och trötthet så blir det inte så mycket tid för träning men desto mer tid för funderingar. I senaste numret av Brukshunden fanns en krönika om ordet nej och det har fått mig att tänka efter hur jag tänker kring användandet av förbudsord.
Användandet och inlärningen av ordet nej är ofta förknippat med att använda sig av bestraffningar. Nej får betydelsen; lägg av med det du håller på med, annars... Straff kan var av två slag; att något obehag tillförs eller att något trevligt tas bort. Jag själv föredrar den senare varianten eftersom den första varianten kan leda till passivitet, rädsla och aggressivtet (för att göra en lång diskussion kort) hos den som utsätts men framförallt föredrar jag att fokusera på att belöna rätt beteenden, såväl i vardag som under träning (vart nu den gränsen går..).
Nej kan också läras in på ett positivt sätt och får då betydelsen; lägg av med det du håller på med så får du en belöning... Men enligt mig förlorar då kommandot sin betydelse och man skulle lika gärna kunna lägga ner energin på att lära in ett beteende som man istället VILL ha, som en bra inkallning eller liknande. Ett kommando som lärs in med belöningar kan då användas som en belöning i sig eftersom nej då ger hunden möjlighet att göra sin uppgift och få sin belöning. Om man då frekvent använder ordet nej i situationer där man vill att hunden lägger av med det den håller på med så kan hunden istället börja utföra beteendet oftare. Likadant är det ju med inkallningen, om man bara kallar in hunden när den är för långt bort eller på väg till något den inte får så kommer ju det beteendet att öka. Därför försöker jag att ännu oftare att kalla in min hund när hon redan är på väg mot mig eller när hon stannar upp för att titta på mig, därmed kommer hon att ge mig de beteendena oftare. Om det dyker upp något, som andra fotgängare, och om jag har möjlighet så försöker jag att antingen låta henne upptäcka dem och kalla in om hon tittar på mig eller kalla in innan hon upptäckt dem.
Att bara använda ett kommando som ska få hunden att sluta med det den håller på med, vad den än håller på med, tycker jag är alldeles för luddigt. Jag tycker inte heller att det är så vi använder ordet nej till andra människor. Till barn kan man säga "nej, gör så här istället", förutsatt att barnet vet vad "så här" betyder. Likadant som att vi kan lära hundarna något och när de har lärt sig det så kan man ge dem kommandot att utföra det. Ordet nej tycker jag att man främst använder till andra männsikor för att motsäga ett påstående eller avböja ett förslag och till detta har jag lärt in ett par ord till Lycke, nämligen "lägg av" och "gå och lägg dig".
"Lägg av" använder jag om hon börjar tugga på något olämpligt, som knoppen på elementet och det har jag lärt in genom att säga lägg av när hon håller på med något för att sedan bära bort henne/ta bort föremålet. Min förhoppning var aldrig att hon skulle lära sig betydelsen men hon verkar ha lärt sig att tolka frasen som "det är ingen idé att fortsätta med det där för jag kommer ändå att ta bort det från dig" och brukar då sluta bry sig om prylen.
"Gå och lägg dig" har jag haft lite större förhoppningar med, det har jag lärt in när hon var ganska liten. När hon var rastad, matad, nylekt och så vidare och jag med största sannolikhet kunde veta att hon borde vara trött så sa jag "gå och lägg dig" och gav henne ingen uppmärksamhet efter att jag hade sagt det. Fortfarande är jag försiktig med att använda det om det finns möjlighet att hon skulle bheöva gå ut eller liknande. Hon får ingen belöning om hon går och lägger sig och hon får ingen bestraffning om hon inte gör det men ändå gör hon det, alltså borde hon ha lärt sig ungefär att "här kommer inget spännande att hända så jag kan lika gärna gå och lägga mig". Om jag skulle använda det i svårare situationer så skulle det nog inte fungera eftersom det visst händer saker där, då skulle jag nog behöva ett kommando som är förknippat med belöning om hon gör det rätt.
Min gamla hund lärde sig de flesta problembeteenden som en hund kan ha och min "nykomling" är fortfarande bara ny. Jag tror och hoppas att jag ska kunna uppfostra en hund genom att använda minimalt med (egentligen helt utan) bestraffningar. Än så länge vet jag inte om det kommer gå och går det inte så går det inte, men jag kan inte minnas senast jag kände att bestraffning skulle vara bästa vägen för att lösa ett problem eller att det finns en situation som skulle kräva att jag lär in ordet nej istället för att lära in vad hunden ska göra istället.
Funderingar om passivitet
Ett bra sätt att träna passivitet är att försöka skapa en avslappnad känsla hos hunden, genom att den är välrastad, begränsa ytan, smeka den och försöka vara lugn själv och sända sådana signaler till hunden. Mitt utgångsläge var inte det bästa igår. Jag hade åkt iväg i god tid för att hinna hämta ut ett paket och ta ut pengar innan men väl framme så gjorde jag misstaget att välja den nedre parkeringen som såklart inte var plogad. När jag insåg mitt misstag försökte jag vända och köra ut igen. Vändningen gick bra men sen kom jag inte längre; precis nedanför en backe, däcken spann bara i lössnön och under snön fanns bara is. Tillslut bestämde jag mig för att gå in och träna istället och försöka komma iväg efter träningen. Med hjälp av grus och några par starka och hjälpsamma armar tog jag mig lös men det visste jag inte under passivitetsträningen och kunde inte låta bli att sitta och oroa mig för hur det skulle gå.
Att skapa en bra känsla hos hunden är såklart bra men ibland är det tur att man kan angripa det från en annan vinkel, nämligen att skapa ett beteende. Det är nog självklart för många att sannolikheten för att en avslappnad hund ska lägga sig ner är stor, beteenden följer känslor, men det verkar även vara så att känslor följer beteenden. Jag har till exempel läst eller hört någon gång att om man skrattar och ler så frisätts samma hormoner som när man är glad på riktigt. I situationer när jag vill att Lycke ska vara lugn och avslappnad, som när jag sitter ner, så har jag belönat lugna beteenden. När hon var yngre så fick jag mest belöna för att hon inte hoppade mot en annan hund, sedan kunde jag belöna allt oftare för att hon satte sig ner och nu brukar hon väldigt fort lägga sig ner om vi till exempel sitter och har teori. Ibland belönar jag även för att hon lägger ner hakan men försöker för det mesta belöna när hon har legat en stund för att kunna utöka tiden som hon ligger. Och så får hon belöning om hon fortfarande ligger fast en hund går förbi extra nära eller liknande.
Unga valpar brukar bli trötta förr eller senare...
Jag ser jättestora framsteg men det är ju jättesvårt att veta om det beror på mognad eller träning. Till viss del känns det lite fel att göra träning av passiviteten för jag ser att hon tänker på att komma åt de där godisbitarna även när hon ligger ner men det verkar faktiskt som att när hon får utföra lugna beteenden så kommer även den lugna känslan.
Självklart så beror det mycket på vilken individ man har. Lycke är tämligen aktiv och väldigt intresserad av bland annat andra hundar, att bara vänta på att hon ska bli trött och därmed skulle börja ta det lugnt kanske hade fungerat efter mycket träning. Med sådan träning så hade hon kanske snabbare fått en lugn känsla och därmed lugna beteenden (som att ligga ner) men som jag gör nu går det snabbare att få de lugna beteendena men den lugna känslan kommer efterhand. Jag tycker att det känns som en bra väg att gå för hon tycker nog att det är alldeles för roligt att hoppa efter andra hundar jämfört med att ligga stilla om hon inte hade fått belöning för det.
Att använda belöningar, som godis, när man vill att hunden ska vara lugn fungerar nog bäst om man har en hund som normalt sett är lite högre i aktivitet än "godisläge". En hund som normalt sett är väldigt lugn kanske måste höja sin aktivitetsnivå för att hamna i "godisläge". Att äta ska ju rent fysiologiskt ha en lugnande effekt men det är ju knappast lika lugnande som att sova och i och med att godis används så mycket i träning där vi vill att hunden ska vara aktiv så försvinner nog lite av den lugnande effekten.
Hur som helst så tror jag att det som avgör är vilka beteenden som lönar sig och att man kan få hjälp på traven genom att belöna beteenden som i sig är lugnande.
...med äldre valpar kan det vara lite svårare...
