15 veckor (igår)
Här händer det grejer...
Haha, någon som känner igen greppet på översta bilden? Jämför med 12-veckor.
Haha, någon som känner igen greppet på översta bilden? Jämför med 12-veckor.
Mera film, baklänges!
Nu blev det mycket film här men vi har haft en bra träningsvecka och det är så kul att filma och se utifrån hur det ser ut, mycket lärorikt och kan komma till användning i framtiden. Upptäckte bland annat att jag kan bli mycket snabbare på att leverera belöningen (är nog snabbare på att klicka men det hörs ju inte i klippet) och att jag håller på och fipplar med händerna i onödan vilket säkert är förvirrande för Lycke (och att jag ser löjligt allvarlig ut när jag tränar).
Det har varit en del strul i början av träningen av backa. Började ogenomtänkt och åstadkom inte annat än frustration hos oss båda. Planerade sedan mer och började ge belöningen nära mig, så att hon skulle hamna så nära mig att hon skulle vilja backa några steg efter att hon ätit godbiten. Det var nog en bra strategi för de första repetitionerna för att snabbt få chans att förstärka men jag blev nog kvar i det för länge och har nu (som i klippet) börjat ge belöningen hos henne, lågt och precis framför. När hon kommer ut på avstånd så försöker jag kasta den så att den hamnar mellan hennes framben (inte det lättaste). Efter att ha bytt belöningsplaceringen känns det som att det har lossnat och att vi har något att träna vidare på även om jag fortfarande belönar för varje steg bakåt. Jag vill att hon till slut ska kunna backa ut ett par meter från mig med säkra steg.
Att backa är inte så viktigt i sig, förutom att det ser häftigt ut, men det är ett bra första steg till att få hunden mer medveten om sin bakdel och bra att plocka fram i övningar där man vill ha bakåttänk, som i fjärrdirigering och vänstersvängar i fritt följ.
Imorgon ska jag på möte på brukshundklubben med den eventuellt blivande Uppsala Hundungdomsstyrelsen, det blir spännande:) Lycke ska med och jag hoppas hon sköter sig.
God kväll!
Fånga snurren
Vi har på gång ett trick! Lycke blir väldigt taggad när jag har hällt upp hennes mat och då kan det hända att hon gör en snurr. Igår gjorde hon det när hon skulle få sitt morgonmål och då gav jag henne några foderkulor, väntade ett tag och gav henne några till när hon gjorde det igen. Sen igår har hon hunnit få fem måltider och jag har gjort så varje gång; gett henne några bitar för en snurr, låtit henne snurra ca 3-4 gånger och efter sista snurren får hon hela matskålen. På filmen gör hon snurren flera gånger och hon hinner till och med få in en extra snurr vid ett tillfälle.
Tänk vad fort de lär sig vissa saker och andra får man kämpa med hur länge som helst. Det är roligt att hon har kommit på det själv också, för att snurra är ett stort projekt att lära in med shajping eller lockning med godis.
Idag har vi tränat vidare på snurren med mat i handen i stället för skål och det gick också bra. Jag har börjat lägga in signalen "snurra" på beteendet. Lycke kan nästan inga andra ord än hennes namn så det blir kul att sätta signal på snurren och det känns bra att börja med ett oviktigare "trick" så att hon får in en vana att lyssna på kommandon innan vi börjar med viktigare beteenden som sitt och ligg. Funderar på att köra en "signalkampanj" nästa vecka, dvs. satsa på att lägga kommandon på några saker under den veckan. Men jag får se hur det blir, skolan börjar ju då också, kan bli mycket.
Stormvarning
Katastrofområdet efter stormen Lycke..
Ring- och koppel del II
Trött, trött, trött är Lycke efter ytterligare en omgång av ring-koppelträning med ULKK. Och att hon hade wheatenrace runt mig halva vägen till bussen efteråt hjälpte nog till.
Trots att vi inte gör så mycket känns det väldigt givande. Jag belönar när hon tar och håller kontakt, tränar lite nosduttar på handen ibland, snälla människor som kämmer och känner och tittar på tänder (på Lycke alltså) och en och annan hund som hon får hälsa på. Hon trivs:)
Hon är duktig också. När vi är stillastående håller hon sig lugn och tar mycket ögonkontakt, hon går att avleda om hon riktat in sig för mycket på en annan hund och det går att få henne att leka i lite svårare miljöer också. Hon lekte ordentligt med pipisen vid en ganska trafikerad korsning och vid busshållsplatsen, vid de andra hundarna får jag väl vara nöjd med att hon åtminstone smakade på den. När vi och de andra hundarna rör oss i grupp så larvar hon mest runt i någon egenuppfunnen gångart.
Livlig, glad och framåt, det var ju det jag önskade mig och det verkar vara något sådant jag fått;)
(hon verkar inte bry sig särskilt om varken åska eller sambakarnevalståg heller)
Trots att vi inte gör så mycket känns det väldigt givande. Jag belönar när hon tar och håller kontakt, tränar lite nosduttar på handen ibland, snälla människor som kämmer och känner och tittar på tänder (på Lycke alltså) och en och annan hund som hon får hälsa på. Hon trivs:)
Hon är duktig också. När vi är stillastående håller hon sig lugn och tar mycket ögonkontakt, hon går att avleda om hon riktat in sig för mycket på en annan hund och det går att få henne att leka i lite svårare miljöer också. Hon lekte ordentligt med pipisen vid en ganska trafikerad korsning och vid busshållsplatsen, vid de andra hundarna får jag väl vara nöjd med att hon åtminstone smakade på den. När vi och de andra hundarna rör oss i grupp så larvar hon mest runt i någon egenuppfunnen gångart.
Livlig, glad och framåt, det var ju det jag önskade mig och det verkar vara något sådant jag fått;)
(hon verkar inte bry sig särskilt om varken åska eller sambakarnevalståg heller)
Dilba
Min läromästare och första stora kärlek.
På anslagstavlan på Björkis hundcenter hittade vi henne, jag som nästan hade gett upp hoppet efter att ett par andra tikar hade gått tomma och inga andra kullar inom ca 70 mils radie verkade vara på gång. Jag rev loss alla flärpar med telefonnummer och skyndade hem. Kennel Knyttas i Skellefteå hade en tik kvar och hon skulle bli vår, Knyttas Duktiga Doris. Detta skedde år 2002 då jag var 12 år gammal och hade längtat efter en hund i 12 år. Drömmen blev till verklighet tack vare att min allergiska mamma visade sig tåla rasen irish softcoated wheaten terrier (den hade dock kunnat slå in mycket tidigare om mamma hade följt mitt råd och flyttat in i garaget).
Dilba hon kom, hon såg och hon vann allas våra hjärtan. Det finns så otroligt mycket betydelsefulla ögonblick som vi har delat och fortfarande kommer att göra. Det mesta sker i vardagen och är sådana ögonblick som man inte riktigt lägger märke till men som ändå betyder allt. Jag tänkte ändå lista upp några milstolpar i mitt och Dilbas liv; kurser, läger, tävlingar o.s.v.
Valpkurs 2002
På Kiruna brukshundklubb med Kerstin Eriksson som instruktör. Dilba visade sina talanger som riktigt bra spårhund och jag fick blodad tand för fortsatt hundträning. Kerstin gav kloka råd och lade grunden för ett riktigt bra hundvett.
Prova-på-kurs för ungdomar, hösten 2002
En riktigt rolig kurs där jag fick kämpa lite mer med unghunden Dilba som energiskt ville hinna med allt, alla hundar och allt godis. Det viktigaste vi lärde oss, som jag minns, var kontakt. Jag tjatade på Dilba för att hon skulle lyssna på mig och göra det jag ville innan jag tillslut kom på att ge henne en godis när hon tittade på mig efter att jag hade sagt hennes namn. Så lärde hon sig att lyssna på sitt namn och det blev mycket lättare att få hennes uppmärksamhet, vilken liten men viktig lärdom. Med bland annat Kerstin Eriksson som instruktör igen.
Ridhusträningar, vintern 02-03
Lydnadsträning i grupp i Kiruna ridhus ledd av samma Kerstin. Vi tränade fot, fot med störningar, platsliggning, platsliggning med störningar, inkallning och inkallning med störningar. Och framförallt vi lärde oss otroligt mycket, även om det harvades en hel del. Jag slet mitt hår över att Dilba stack till andra hundar så fort hon fick chansen och tack vare detta hann hon även med sitt första slagsmål trots att det inte var hennes avsikt.
Inofficiella utsällningar
En inomhus i Kiruna utan hp pga dålig klippning och en i på bhk malmen i maj, fortfarande med usel klippning men ändå ett hp. Domaren bad oss göra om vår snygga vändning i ringen och publiken applåderade, Dilba njöt. Jag vann min första barn-med-hund tävling.
Ungdomsläger i Umeåtrakten, sommaren 03
Fick jag åka på i födelsedagspresent, tillsammans med min kusin Frida och Dilbas avlägsna släkting Nelson. En av de roligaste veckorna i mitt liv där vi fick prova på det mesta i hundväg. På lydnadsträningen sa instruktören att henne behöver du inte ha koppel på, och det behövde jag inte heller. Min ettåriga terrier som bara ville gå fot med mig. Vi fick ha en nästan riktig lydnadsklass 1 tävling, vi vann, nelson kom tvåa och Dilbas halvbror vann nybörjarklassen. Bara wheaten i topp allstå. Förutom att Dilba glänste började hon visa upp lite tjurigare sidor också mot andra tikar.
Officiell utssällning i Gällivare och inoff. rasspecial i Piteå, sommaren 03
1:a i kvalitet på båda men placerad sist i konkurrensen i båda, kroppen hade inte hunnit mogna. Placerad 5:a i junior handling i Gällivare, en placering ifrån SM-kvalificering, och första plats i barn-med-hund på rasspecialen. Hp i uppfödargrupp.
Fler inofficiella utställningar, vintern 03
Dilba och Nelson slogs om BIR och BIM vann varsin gång. Slagen av Frida i barn med hund.
Ungdomsläger i Lycksele, sommaren 04
Ännu en underbar vecka men som delvis försördes av Dilbas allt häftigare temperament. Vågade inte starta i lydnadsklass 1 igen men vann nybörjarklassen.
Inofficiella utställningar sommar och höst 04
Placerad 3:a och 4:a BIS. 2:a i barn med hund. Fick jobba för att inte Dilban skulle brusa upp.
Lydnadstävling klass 1, hösten 04
Vågade mig tillslut på att anmäla till en riktig lydnadstävling. Är faktiskt jättenöjd med resultatet, förutom platsliggningen där Dilba stod upp och skällde, i efterhand så borde jag inte ha haft med henne på den. Men om vi hade klarat den så hade vi fått ett första pris. Slutade på 132 p, en 4:e placering och nöjd med att ha fått tior på tandvisning, inkallning och hopp över hinder.
Kennelträff, hösten 04 (?)
Vad är du för ett monster och vad har du gjort av min Dilba? Det som legat och bubblat under ytan bröt ut totalt under en helg, ingen trevlig upplevelse men under lydnads- och utställningsträningen var hon stjärnan i gänget igen, det är Dilban det.
Allmänlydnadskurs på KBHK, hösten 04(?)
Ville ta tag i vardagslydnaden ordentligt för att kunna satsa på riktigt på tävlingar. Kursen gick strålande men de kvarvarande resultaten svajade.
Officiell utställning i Piteå, maj 2005
Dilba skötte sig fint, var till och med med i uppfödargrupp, men tvåa i kvalitet pga pälsen. Vågade anmäla till ny utställning.
Officiell utställning i Gällivare, juni 2005
Skötte sig mindre bra, gjorde till och med utfall i ringen. Fick ändå 1:a i kvalitet och placerad 3:a i konkurrens. Oplacerad i junior handling.
Privat problemutredning på Arctos Hundskola, sommaren 06
Fick stor hjälp av Margareta med Dilbas utfallsproblem och vi hittade en metod som kändes bra. Helt okej blev det aldrig men mer hanterligt.
Kursen HUNDTRÄNING 1 som inval under gymnasiet, hösten-våren 06
Lärde mig otroligt mycket om klickerträning och Dilba fick lära sig alla grundfärdigheter och vi fick prova på en hel del hundsporter. Jobbade på med att få henne att bete sig bland de andra hundarna och på slutet av kursen gick det riktigt bra och jag hade henne lös ibland. På grund av för lågt intresse bland eleverna fortsatte tyvärr inte hundgymnasiet under åk 2 och 3.
Diagnos spondylos, vintern 2008
Dilba fick diagnosen spondylos (pålagring på ryggkotor) och en desformerad kota (troligtvis orsakad av någon olycka) upptäcktes. Hon verkar inte lida av det men har haft smärtor ibland, kanske något av en förklaring eller bidragande orsak till varför varför det har varit så svårt att komma till rätta med hennes problem.
Flytt, sommaren 2009
Jag kom in på veterinärutbildningen och valde att låta Dilba bo kvar hemma med familjen i Kiruna.
Dilba är en hund så många otroligt fina egenskaper men tyvärr också en del sämre. Om det inte hade varit för mitt stora tävlingsintresse så kanske jag knappt hade sett det som problem men det blev tillslut för jobbigt att gång på gång försöka få Dilba att fungera bland andra hundar. Nu mår hon bättre när hon slipper men saknar nog sina glansdagar för hon älskade att showa i utställningsringen och att lära sig nya saker på träningsplan.
Jag är oändligt tacksam över att ha en hund som Dilba, jag fick prova på och lära mig massor om olika hundsporter samtidigt som hennes problembeteenden gjorde att jag var tvungen att lära mig mer om hundars beteende och om hur inläning fungerar. Tack vare det upptäckte jag att inlärningsteori är bland det mest intressanta som finns:p Förhoppningsvis kan jag använda de lärdomar jag har fått av Dilba till att uppfostra lilla Lycke och komma igång att tävla med henne.
Det är ingen idé att leta fel hos hundar, personer och folk; det är inte bristen på fel som gör en älskad utan de goda sidor som man besitter.
Tack, till världens bästa Dilba!
På anslagstavlan på Björkis hundcenter hittade vi henne, jag som nästan hade gett upp hoppet efter att ett par andra tikar hade gått tomma och inga andra kullar inom ca 70 mils radie verkade vara på gång. Jag rev loss alla flärpar med telefonnummer och skyndade hem. Kennel Knyttas i Skellefteå hade en tik kvar och hon skulle bli vår, Knyttas Duktiga Doris. Detta skedde år 2002 då jag var 12 år gammal och hade längtat efter en hund i 12 år. Drömmen blev till verklighet tack vare att min allergiska mamma visade sig tåla rasen irish softcoated wheaten terrier (den hade dock kunnat slå in mycket tidigare om mamma hade följt mitt råd och flyttat in i garaget).
Dilba hon kom, hon såg och hon vann allas våra hjärtan. Det finns så otroligt mycket betydelsefulla ögonblick som vi har delat och fortfarande kommer att göra. Det mesta sker i vardagen och är sådana ögonblick som man inte riktigt lägger märke till men som ändå betyder allt. Jag tänkte ändå lista upp några milstolpar i mitt och Dilbas liv; kurser, läger, tävlingar o.s.v.
Valpkurs 2002
På Kiruna brukshundklubb med Kerstin Eriksson som instruktör. Dilba visade sina talanger som riktigt bra spårhund och jag fick blodad tand för fortsatt hundträning. Kerstin gav kloka råd och lade grunden för ett riktigt bra hundvett.
Prova-på-kurs för ungdomar, hösten 2002
En riktigt rolig kurs där jag fick kämpa lite mer med unghunden Dilba som energiskt ville hinna med allt, alla hundar och allt godis. Det viktigaste vi lärde oss, som jag minns, var kontakt. Jag tjatade på Dilba för att hon skulle lyssna på mig och göra det jag ville innan jag tillslut kom på att ge henne en godis när hon tittade på mig efter att jag hade sagt hennes namn. Så lärde hon sig att lyssna på sitt namn och det blev mycket lättare att få hennes uppmärksamhet, vilken liten men viktig lärdom. Med bland annat Kerstin Eriksson som instruktör igen.
Ridhusträningar, vintern 02-03
Lydnadsträning i grupp i Kiruna ridhus ledd av samma Kerstin. Vi tränade fot, fot med störningar, platsliggning, platsliggning med störningar, inkallning och inkallning med störningar. Och framförallt vi lärde oss otroligt mycket, även om det harvades en hel del. Jag slet mitt hår över att Dilba stack till andra hundar så fort hon fick chansen och tack vare detta hann hon även med sitt första slagsmål trots att det inte var hennes avsikt.
Inofficiella utsällningar
En inomhus i Kiruna utan hp pga dålig klippning och en i på bhk malmen i maj, fortfarande med usel klippning men ändå ett hp. Domaren bad oss göra om vår snygga vändning i ringen och publiken applåderade, Dilba njöt. Jag vann min första barn-med-hund tävling.
Ungdomsläger i Umeåtrakten, sommaren 03
Fick jag åka på i födelsedagspresent, tillsammans med min kusin Frida och Dilbas avlägsna släkting Nelson. En av de roligaste veckorna i mitt liv där vi fick prova på det mesta i hundväg. På lydnadsträningen sa instruktören att henne behöver du inte ha koppel på, och det behövde jag inte heller. Min ettåriga terrier som bara ville gå fot med mig. Vi fick ha en nästan riktig lydnadsklass 1 tävling, vi vann, nelson kom tvåa och Dilbas halvbror vann nybörjarklassen. Bara wheaten i topp allstå. Förutom att Dilba glänste började hon visa upp lite tjurigare sidor också mot andra tikar.
Officiell utssällning i Gällivare och inoff. rasspecial i Piteå, sommaren 03
1:a i kvalitet på båda men placerad sist i konkurrensen i båda, kroppen hade inte hunnit mogna. Placerad 5:a i junior handling i Gällivare, en placering ifrån SM-kvalificering, och första plats i barn-med-hund på rasspecialen. Hp i uppfödargrupp.
Fler inofficiella utställningar, vintern 03
Dilba och Nelson slogs om BIR och BIM vann varsin gång. Slagen av Frida i barn med hund.
Ungdomsläger i Lycksele, sommaren 04
Ännu en underbar vecka men som delvis försördes av Dilbas allt häftigare temperament. Vågade inte starta i lydnadsklass 1 igen men vann nybörjarklassen.
Inofficiella utställningar sommar och höst 04
Placerad 3:a och 4:a BIS. 2:a i barn med hund. Fick jobba för att inte Dilban skulle brusa upp.
Lydnadstävling klass 1, hösten 04
Vågade mig tillslut på att anmäla till en riktig lydnadstävling. Är faktiskt jättenöjd med resultatet, förutom platsliggningen där Dilba stod upp och skällde, i efterhand så borde jag inte ha haft med henne på den. Men om vi hade klarat den så hade vi fått ett första pris. Slutade på 132 p, en 4:e placering och nöjd med att ha fått tior på tandvisning, inkallning och hopp över hinder.
Kennelträff, hösten 04 (?)
Vad är du för ett monster och vad har du gjort av min Dilba? Det som legat och bubblat under ytan bröt ut totalt under en helg, ingen trevlig upplevelse men under lydnads- och utställningsträningen var hon stjärnan i gänget igen, det är Dilban det.
Allmänlydnadskurs på KBHK, hösten 04(?)
Ville ta tag i vardagslydnaden ordentligt för att kunna satsa på riktigt på tävlingar. Kursen gick strålande men de kvarvarande resultaten svajade.
Officiell utställning i Piteå, maj 2005
Dilba skötte sig fint, var till och med med i uppfödargrupp, men tvåa i kvalitet pga pälsen. Vågade anmäla till ny utställning.
Officiell utställning i Gällivare, juni 2005
Skötte sig mindre bra, gjorde till och med utfall i ringen. Fick ändå 1:a i kvalitet och placerad 3:a i konkurrens. Oplacerad i junior handling.
Privat problemutredning på Arctos Hundskola, sommaren 06
Fick stor hjälp av Margareta med Dilbas utfallsproblem och vi hittade en metod som kändes bra. Helt okej blev det aldrig men mer hanterligt.
Kursen HUNDTRÄNING 1 som inval under gymnasiet, hösten-våren 06
Lärde mig otroligt mycket om klickerträning och Dilba fick lära sig alla grundfärdigheter och vi fick prova på en hel del hundsporter. Jobbade på med att få henne att bete sig bland de andra hundarna och på slutet av kursen gick det riktigt bra och jag hade henne lös ibland. På grund av för lågt intresse bland eleverna fortsatte tyvärr inte hundgymnasiet under åk 2 och 3.
Diagnos spondylos, vintern 2008
Dilba fick diagnosen spondylos (pålagring på ryggkotor) och en desformerad kota (troligtvis orsakad av någon olycka) upptäcktes. Hon verkar inte lida av det men har haft smärtor ibland, kanske något av en förklaring eller bidragande orsak till varför varför det har varit så svårt att komma till rätta med hennes problem.
Flytt, sommaren 2009
Jag kom in på veterinärutbildningen och valde att låta Dilba bo kvar hemma med familjen i Kiruna.
Dilba är en hund så många otroligt fina egenskaper men tyvärr också en del sämre. Om det inte hade varit för mitt stora tävlingsintresse så kanske jag knappt hade sett det som problem men det blev tillslut för jobbigt att gång på gång försöka få Dilba att fungera bland andra hundar. Nu mår hon bättre när hon slipper men saknar nog sina glansdagar för hon älskade att showa i utställningsringen och att lära sig nya saker på träningsplan.
Jag är oändligt tacksam över att ha en hund som Dilba, jag fick prova på och lära mig massor om olika hundsporter samtidigt som hennes problembeteenden gjorde att jag var tvungen att lära mig mer om hundars beteende och om hur inläning fungerar. Tack vare det upptäckte jag att inlärningsteori är bland det mest intressanta som finns:p Förhoppningsvis kan jag använda de lärdomar jag har fått av Dilba till att uppfostra lilla Lycke och komma igång att tävla med henne.
Det är ingen idé att leta fel hos hundar, personer och folk; det är inte bristen på fel som gör en älskad utan de goda sidor som man besitter.
Tack, till världens bästa Dilba!
Inkallning, lek och backa
Efter gårdagens utvärdering kände jag att jag ville skriva ner lite mer om vår träning, för att sätta ord på vad jag gör, till min egen hjälp och kanske för att minnas tillbaka någon gång i tiden. Dessutom tänkte jag bjuda på lite inspiration.
Inkallandet går BRA! Jag kan inte säga annat. Ett tag var jag förtvivlad eftersom jag helst ville kunna ha henne lös hela tiden men nu har jag nya rutiner som har gett framsteg. De nya rutinerna innebär att jag bara har henne lös när jag har kontroll, förutsättningar och fokus för att träna bra inkallningar. Långlinan gör att jag kan kontrollera att hon inte kan strunta i min inkallningssignal (behövs inte göras särskilt ofta), rätt förutsättningar innebär rätt belöningar i fickan och fokus innebär att jag ska vara koncentrerad på träning, därför tränar jag "bara" ca 1-2 gånger per dag. Men hellre kvalitet än kvantitet! Största fördelen med långlinan måste jag nog ändå säga är att jag vågar utsätta oss för större störningar, som att jag vågar vänta med att testa inkallningssignalen tills hon exempelvis har sett hunden som kommer gåendes istället för att kalla in innan hon har sett den. På grund av detta blir det alltså mer störningsträning.
Från klickersmart har jag inspirerats av några övningar som även finns på film:
Liknande detta tränade jag och Lina på när hon var här. Det gick i korthet ut på att Lina hade tråkigare godis än mig och Lycke fick det goda godiset när hon valde mig istället för Lina eller när jag kallade in henne. Man kan även använda medhjälpare till att vara störning genom att den får studsa, hoppa och locka. Skulle hunden välja störningen istället för inkallningen så blir den roliga människan ändå trist och hunden går miste om belöningen. Hunden har alltså hela tiden valmöjligheter och straffas inte för fel val utan lär sig vad som lönar sig, i verkligheten har man sällan möjligheten att korrigera hundens val så det bästa vore om hunden lärde sig att det alltid lönar sig att komma på inkallning. Belöningen ska dock vara så bra att hunden sällan väljer fel. Vi övade även på att jag kastade en boll mot Lina när Lycke var på väg ditåt och kallade in henne i när hon var på väg mot den, om hon valde bollen så plockade Lina upp den så hon inte kunde leka med den och om hon valde mig så fick hon belöning och fick sedan springa till bollen. För att försvåra kan medhjälparen då och då ge en godbit eller leka med hunden så att störningen kvarstår men de gånger ägaren har kallat in får hunden aldrig belönas hos medhjälparen (förrän efter en varsågod signal).
När vi tränar själva så förstärker jag fortfarande ofta att hon tar kontakt eller kommer till mig spontant, eller att inkallningssignalen kommer när hon redan är på väg mot mig. Om man alltid kallar in när hunden är upptagen eller på väg mot något annat så tror jag att effekten minskar men det är såklart viktigt att träna på det också, men det får inte överväga. I vissa situationer kan hon få ett varsågod eller så går vi båda tillbaka till det hon höll på med innan inkallningen. Om promenaden är tråkig och inga störningar dyker upp så brukar jag försöka skapa dem själv, t ex genom att kasta något, som en näve småsten, i buskagen så att det prasslar spännande. För Lycke är detta inga problem alls men för en mer jaktglad individ tror jag att det skulle vara ett bra första steg i träningen. Även när hon går kopplad så belönar jag att hon tar kontakt då och då men framförallt när det dyker upp störningar, som cyklister och hundar.
Inkallning tycker jag är ABSOLUT nödvändigt men högt upp på önskelistan står även att jag så småningom ska kunna använda leksaker som belöning när vi tränar. Min lekträning är väldigt inspisrerad av det här inlägget från klickerklok. Hemma på golvet leker hon som sagt gärna men ute och på nya platser får jag inte alltid igång henne, och mat smäller alltid högre. Varför det skulle vara så nödvändigt beror på att jag tror att belöningarna uppskattas med om de kan varieras, att lek är lättare att belöna med på avstånd och att det skapar mer aktivitet som kan behövas i fartigare moment. Jag tycker att hennes lek utvecklas (idag fick jag henne att morra när vi kampade ute) på men det går segt med att få henne att leka i fler miljöer. Med envis träning tror jag att vi skulle kunna få till det, det skulle nog i alla fall vara värt det.
Att backa framför mig är något som vi igår knappt hade börjat på. Innan idag hade vi hunnit med ett bedrövligt träningspass där Lycke bara försökte sätta sig eller lägga sig (försökte bra länge dock) och båda blev bara frustrerade utan fransteg. Efter det hade vi ett par pass där jag hade sänkt kriterierna, dvs jag krävde bara att hon skulle hålla sig stående och inte gnaga på min hand för att få belöning. Och idag har vi haft två små pass där hon upprepade gånger har tagit några steg bakåt! Det går framåt, förlåt bakåt, förlåt igen.
Nä nu ska jag, som egentligen planerat, njuta av att Sagan om ringen visas på TV. Godnatt!
Inkallandet går BRA! Jag kan inte säga annat. Ett tag var jag förtvivlad eftersom jag helst ville kunna ha henne lös hela tiden men nu har jag nya rutiner som har gett framsteg. De nya rutinerna innebär att jag bara har henne lös när jag har kontroll, förutsättningar och fokus för att träna bra inkallningar. Långlinan gör att jag kan kontrollera att hon inte kan strunta i min inkallningssignal (behövs inte göras särskilt ofta), rätt förutsättningar innebär rätt belöningar i fickan och fokus innebär att jag ska vara koncentrerad på träning, därför tränar jag "bara" ca 1-2 gånger per dag. Men hellre kvalitet än kvantitet! Största fördelen med långlinan måste jag nog ändå säga är att jag vågar utsätta oss för större störningar, som att jag vågar vänta med att testa inkallningssignalen tills hon exempelvis har sett hunden som kommer gåendes istället för att kalla in innan hon har sett den. På grund av detta blir det alltså mer störningsträning.
Från klickersmart har jag inspirerats av några övningar som även finns på film:
Liknande detta tränade jag och Lina på när hon var här. Det gick i korthet ut på att Lina hade tråkigare godis än mig och Lycke fick det goda godiset när hon valde mig istället för Lina eller när jag kallade in henne. Man kan även använda medhjälpare till att vara störning genom att den får studsa, hoppa och locka. Skulle hunden välja störningen istället för inkallningen så blir den roliga människan ändå trist och hunden går miste om belöningen. Hunden har alltså hela tiden valmöjligheter och straffas inte för fel val utan lär sig vad som lönar sig, i verkligheten har man sällan möjligheten att korrigera hundens val så det bästa vore om hunden lärde sig att det alltid lönar sig att komma på inkallning. Belöningen ska dock vara så bra att hunden sällan väljer fel. Vi övade även på att jag kastade en boll mot Lina när Lycke var på väg ditåt och kallade in henne i när hon var på väg mot den, om hon valde bollen så plockade Lina upp den så hon inte kunde leka med den och om hon valde mig så fick hon belöning och fick sedan springa till bollen. För att försvåra kan medhjälparen då och då ge en godbit eller leka med hunden så att störningen kvarstår men de gånger ägaren har kallat in får hunden aldrig belönas hos medhjälparen (förrän efter en varsågod signal).
När vi tränar själva så förstärker jag fortfarande ofta att hon tar kontakt eller kommer till mig spontant, eller att inkallningssignalen kommer när hon redan är på väg mot mig. Om man alltid kallar in när hunden är upptagen eller på väg mot något annat så tror jag att effekten minskar men det är såklart viktigt att träna på det också, men det får inte överväga. I vissa situationer kan hon få ett varsågod eller så går vi båda tillbaka till det hon höll på med innan inkallningen. Om promenaden är tråkig och inga störningar dyker upp så brukar jag försöka skapa dem själv, t ex genom att kasta något, som en näve småsten, i buskagen så att det prasslar spännande. För Lycke är detta inga problem alls men för en mer jaktglad individ tror jag att det skulle vara ett bra första steg i träningen. Även när hon går kopplad så belönar jag att hon tar kontakt då och då men framförallt när det dyker upp störningar, som cyklister och hundar.
Inkallning tycker jag är ABSOLUT nödvändigt men högt upp på önskelistan står även att jag så småningom ska kunna använda leksaker som belöning när vi tränar. Min lekträning är väldigt inspisrerad av det här inlägget från klickerklok. Hemma på golvet leker hon som sagt gärna men ute och på nya platser får jag inte alltid igång henne, och mat smäller alltid högre. Varför det skulle vara så nödvändigt beror på att jag tror att belöningarna uppskattas med om de kan varieras, att lek är lättare att belöna med på avstånd och att det skapar mer aktivitet som kan behövas i fartigare moment. Jag tycker att hennes lek utvecklas (idag fick jag henne att morra när vi kampade ute) på men det går segt med att få henne att leka i fler miljöer. Med envis träning tror jag att vi skulle kunna få till det, det skulle nog i alla fall vara värt det.
Att backa framför mig är något som vi igår knappt hade börjat på. Innan idag hade vi hunnit med ett bedrövligt träningspass där Lycke bara försökte sätta sig eller lägga sig (försökte bra länge dock) och båda blev bara frustrerade utan fransteg. Efter det hade vi ett par pass där jag hade sänkt kriterierna, dvs jag krävde bara att hon skulle hålla sig stående och inte gnaga på min hand för att få belöning. Och idag har vi haft två små pass där hon upprepade gånger har tagit några steg bakåt! Det går framåt, förlåt bakåt, förlåt igen.
Nä nu ska jag, som egentligen planerat, njuta av att Sagan om ringen visas på TV. Godnatt!
Ny leksak, ny look
Halvvägs rapport!
I tisdags blev Lycke 3 månader och man kan alltså säga att det har gått ca hälften av den tid jag kommer att ha på mig att jobba med min 4- månaders plan. Det är alltså en träningsplan med saker som vi ska ha tränat på och kommit en bra bit med innan Lycke har hunnit bli 4 månader. Dessa "planer" smidde jag redan några månader innan jag hämtade Lycke (kontrollfreak?), jag har också en 6- månaders och 9- månaders plan och det känns som att vi med lätthet kommer klara av att ta oss an 6-mån planen när tiden är inne och som att planen innehåller relevanta saker. Visst har det dykt upp lite annat som vi har tränat med fast det inte finns med på listan och en del punkter har jag ändrat lite på ( t.ex. att ensamhets- och burträning har blivit två seperata punkter) men överlag gillar jag min plan, förutom att jag nog kommer kunna gå framåt lite snabbare än tänkt.
Här kommer en utvärdering av hur vår träning har gått hittills:
Saker som vi inte alls/knappt har börjat med:
Tasstarget
- väntar med det eftersom jag misstänker att valpagilitykursen kommer att innehålla det, börjar 7:e sept
Backa
- har i alla fall fått henne att förstår att man kan hålla sig på benen och behöver inte bara sätta sig eller lägga sig när det vankas godis:P
Varsågod på längre avstånd
- dvs att hon kan lämna mig för att ta en belöning längre bort, ska nog inte bli några problem
Ljud-CD
- skärpning!
Saker som går åt rätt håll och där vi fortsätter träna som vi gjort (i princip)
Rumsrenhet
Miljöträning
- jobbar på att få henne att vilja leka i fler situationer och miljöer, äter och vilar gör hon överallt
Socialträning
- men det hade inte skadat med fler hundkompisar
Burträning
Betingad förstärkare (förståelse av klickern)
Nostarget (trycka nosen i min hand)
Sitt och ligg
- har ännu inte lagt på kommando, borde kanske börja göra det
Följa efter
- kontakt och position vid vänster sida när jag backar
Ögonkontakt
- uppsöker ofta spontant ute och när hon ska få mat
Doggie-zen/omvänt lockande
- känns bra men behöver utnyttja det mer
Saker som jag måste fokusera extra på
Hantering
- det går bra men med tanke på att hon är en pälsvårdshund så behövs det mer, behöver introducera främmande personer och måste skapa någon positiv rutin kring när jag sätter på halsband och koppel, både inne och utomhus
Lekutveckling
- hemma tycker jag att hon leker bra men hon leker inte gärna när det finns annat som stör och lockar men jag tror på att öka till svårare miljöer gradvis, försöka att bara erbjuda lek när jag vet att hon kommer leka och avsluta när det är som roligast
Ensamhetsträning
- går definitivt åt rätt håll, men med tanke på hur bra det har gått så måste jag börja förlänga tiden mer
Inkallning
- kan man aldrig träna för mycket på. Jag försöker att träna minst en gång om dagen med Lycke i långlina och superbelöningar i fickan och det fungerar bra men har inte blivit utsatta för så stora störningar ännu så mer träning behövs.
Ring- och koppelträning
I kväll har jag och Lycke varit på ring- och koppelträning i Vasaparken här i Uppsala som ULKK anordnade. Det var tänkt som utställningsträning för de som ville det och allmän miljö-och uppförande träning för de som hellre ville det. Vi hörde till den senare gruppen. Tiden för utställningsträning kommer så idag ville jag bara träna Lycke på att vara bland andra hundar, belöna för spontan kontakt och kanske få lite hanteringsträning och socialisering med andra hundar på köpet. Som jag har skrivit tidigare så tycker jag att vi har hunnit med en hel del miljöträning och det har gått bra men av någon anledning har vi aldrig varit bland massa hundar. Och eftersom arga hundskall och stora, burdusa hundar är en av ytterst få saker jag har sett Lycke reagera på med lite rädsla så tyckte jag att sådan träning behövdes.
Till att börja med vill jag bara säga att det var jätteroligt. Det var så längesen jag var på någon hundaktivitet och ännu längre sen jag gick med en hund som inte bara skrämmer iväg de som kommer för nära (hehe), det är ju så trevligt att prata med andra hundägare. Jag hade laddat upp med foderkulor, köttbullar och pipleksak i fickan och klickern i handen. Belöningen dugde tydligen bra åt Lycke för hon var riktigt duktig på att söka kontakt gång på gång även i svåra situationer men ännu så håller hon ju inte kvar uppmärksamheten särskilt länge och hon hinner ju hitta på en massa saker emellan också;) Pipleksaken var inte tillräckligt intressant men vid busshållsplatsen ville hon leka med den. I början tyckte hon att det var lite läskigt att gå förbi de andra hundarna för nära men till slut flörtade hon hejvilt med de flesta och fick hälsa på några andra valpar och unghundar.
Även om de andra hundarna var en stor störning så verkade hon nästan reagera mer på hur deras ägare höll på och lockade på sina hundar. Jag försökte att hålla mig ganska tyst och använda rösten till att berömma när hon tittade på mig spontant istället (tillsammans med godisbelöning). Att hon ska kunna ta kontakt på kommado är viktigt men ännu hellre har jag en hund som av sig självt gärna tar kontakt i svåra situationer, som med andra hundar, så att man slipper tjata.
Nöjda och trötta är vi nu båda två. Imorgon har jag tänkt se över hur vi ligger till med vår träningsplan som vi har en månad kvar på och fundera över vad vi ska träna mer på och hur den träningen ska läggas upp. Minst sagt nyttigt för mig och om någon skulle vara intresserad så försöker jag skriva förståeligt också.
God afton!
Till att börja med vill jag bara säga att det var jätteroligt. Det var så längesen jag var på någon hundaktivitet och ännu längre sen jag gick med en hund som inte bara skrämmer iväg de som kommer för nära (hehe), det är ju så trevligt att prata med andra hundägare. Jag hade laddat upp med foderkulor, köttbullar och pipleksak i fickan och klickern i handen. Belöningen dugde tydligen bra åt Lycke för hon var riktigt duktig på att söka kontakt gång på gång även i svåra situationer men ännu så håller hon ju inte kvar uppmärksamheten särskilt länge och hon hinner ju hitta på en massa saker emellan också;) Pipleksaken var inte tillräckligt intressant men vid busshållsplatsen ville hon leka med den. I början tyckte hon att det var lite läskigt att gå förbi de andra hundarna för nära men till slut flörtade hon hejvilt med de flesta och fick hälsa på några andra valpar och unghundar.
Även om de andra hundarna var en stor störning så verkade hon nästan reagera mer på hur deras ägare höll på och lockade på sina hundar. Jag försökte att hålla mig ganska tyst och använda rösten till att berömma när hon tittade på mig spontant istället (tillsammans med godisbelöning). Att hon ska kunna ta kontakt på kommado är viktigt men ännu hellre har jag en hund som av sig självt gärna tar kontakt i svåra situationer, som med andra hundar, så att man slipper tjata.
Nöjda och trötta är vi nu båda två. Imorgon har jag tänkt se över hur vi ligger till med vår träningsplan som vi har en månad kvar på och fundera över vad vi ska träna mer på och hur den träningen ska läggas upp. Minst sagt nyttigt för mig och om någon skulle vara intresserad så försöker jag skriva förståeligt också.
God afton!
På bloggen i veckan
- Bilder på resultatet av helgens frisering; en mer wheatenlik Lycke
- Lycke blir 3 månader imorgon; utvärdering av hur vi ligger till i vår träningsplan som gäller fram till att hon har blivit 4 månader
- Ring- och koppelträning i Vasaparken; ULKK anordnar och vi deltar. Jag kom på att vi har hunnit med väldigt mycket miljöträning, förutom på platser med mycket hundar, passar på imorgon alltså.
Lyckes spårdebut
Idag har Lycke fått spåra för första gången! Spåret var ca 30 m, hann ligga några minuter och det är jag som har lagt det, med en burk med mat och och köttbullar på slutet, samt en pipleksak.
Första halvan av spåret blev lite rörigt; hon såg en groda hoppa iväg i starten, jag styrde lite för hårt i linan och fick leda henne rätt en gång men sista halvan gick hon klockrent. Att hon överhuvudtaget förstår att följa spåret tycker jag är jättehäftigt och sista halvan går hon superfint och med nosen i backen, precis som hon ska. Och hon blev överlycklig när hon hittade "skatten", svansen gick som en elvisp!
Jag är absolut ingen spårexpert men jag tycker att hon ser lovande ut. Ska bli kul när hon blir äldre att fortsätta träningen:)
Min snälla lillsyster Lina höll oss sällskap i skogen, vaktade Lycke när jag la spåret och filmade. Tack:)
Första halvan av spåret blev lite rörigt; hon såg en groda hoppa iväg i starten, jag styrde lite för hårt i linan och fick leda henne rätt en gång men sista halvan gick hon klockrent. Att hon överhuvudtaget förstår att följa spåret tycker jag är jättehäftigt och sista halvan går hon superfint och med nosen i backen, precis som hon ska. Och hon blev överlycklig när hon hittade "skatten", svansen gick som en elvisp!
Jag är absolut ingen spårexpert men jag tycker att hon ser lovande ut. Ska bli kul när hon blir äldre att fortsätta träningen:)
Min snälla lillsyster Lina höll oss sällskap i skogen, vaktade Lycke när jag la spåret och filmade. Tack:)
Tolv veckor
Lycke fortsätter att växa och det gör även hennes päls, tur att mamma, Lina och Glenn tar med sig Dilbas sax när de kommer så jag kan putsa lite. Ska bli så kul att de kommer!
Tolv veckor innebär även vaccination och det gick jättebra, hon fick äta lite mat ur min hand så hon märkte inte ens av sprutan. Kul tyckte Lycke, som är på sitt allra mest ljudliga humör idag.. Hon har såna dagar!
(klicka på kategorin för att jämföra hur hon har vuxit)
Kurs på gång!
Wie, vi ska få gå en valpagilitykurs på uppsalabrukshundklubb!
Den ska bland annat innehålla kontakt, följsamhet, hur man belönar rätt, targeting och inlärning av vissa hinder, anpassat för valpar. Jag tycker att den låter perfekt, jag har inte anmält oss till någon "riktig" valpkurs dels eftersom det är svårt att hitta valpkurser som använder sig av klickerträning (nog för att man alltid lär sig nåt ändå men har man bestämt sig för att träna på ett sätt så känns det bättre att köra på det fullt ut) men främst för att valpkurserna ofta innehåller en massa "onödigt". Hur man lär in t ex sitt och ligg känner jag att jag kan få till rätt bra själv plus att de brukar innehålla en hel del tråkigt som lagar om hundägande och sånt:P
Det jag däremot har velat ha hjälp med är; Kontakt och följsamhet trots andra hundar (vilket den här kursen verkar ge mycket av), socialisering med andra hundar och inkallning. Hon får ju träffa andra hundar då och då men jag har även anmält oss till valplekis; två träffar där valparna får umgås och sedan träna passivitet medans ägarna fikar, hoppas den blir av. Inkallningen känns som att den går bättre och vi kanske klarar det själva med hjälp av träningskompisar men annars har jag kollat in några specifika inkallningskurser.
På det viset kan jag pussla ihop min egen valpkurs med det jag vill att den ska innehålla. Härligt att bo på ett ställe med utbud!
PS. Lycke har även klarat av åskan väldigt bra i natt, till och med jag blev lite skakis när hela rummet lystes upp men hon brydde sig inte mer än att hon bytte sovplats någon gång.
Den ska bland annat innehålla kontakt, följsamhet, hur man belönar rätt, targeting och inlärning av vissa hinder, anpassat för valpar. Jag tycker att den låter perfekt, jag har inte anmält oss till någon "riktig" valpkurs dels eftersom det är svårt att hitta valpkurser som använder sig av klickerträning (nog för att man alltid lär sig nåt ändå men har man bestämt sig för att träna på ett sätt så känns det bättre att köra på det fullt ut) men främst för att valpkurserna ofta innehåller en massa "onödigt". Hur man lär in t ex sitt och ligg känner jag att jag kan få till rätt bra själv plus att de brukar innehålla en hel del tråkigt som lagar om hundägande och sånt:P
Det jag däremot har velat ha hjälp med är; Kontakt och följsamhet trots andra hundar (vilket den här kursen verkar ge mycket av), socialisering med andra hundar och inkallning. Hon får ju träffa andra hundar då och då men jag har även anmält oss till valplekis; två träffar där valparna får umgås och sedan träna passivitet medans ägarna fikar, hoppas den blir av. Inkallningen känns som att den går bättre och vi kanske klarar det själva med hjälp av träningskompisar men annars har jag kollat in några specifika inkallningskurser.
På det viset kan jag pussla ihop min egen valpkurs med det jag vill att den ska innehålla. Härligt att bo på ett ställe med utbud!
PS. Lycke har även klarat av åskan väldigt bra i natt, till och med jag blev lite skakis när hela rummet lystes upp men hon brydde sig inte mer än att hon bytte sovplats någon gång.
Skogshund
Den här gången bjuder jag till och med på en liten filmsnutt av bästa kvalitet (vrid på huvudet när du tittar)! Jag och Lycke traskar i skogen och tränar inkallningar då och då. Reaktionsförmågan och hastigheten har förbättrats avsevärt sedan jag börjat med köttbullebitar som belöning, tokkul tycker hon det är! Tyvärr så är det inget ljud på filmen men när hon vänder och kommer springandes i full fart då har jag precis ropat på henne (ni får lov att tro mig:P).
För övrigt så var detta bland de första gångerna Lycke överhuvudtaget vistades i skog och, liksom min gammelwheaten, så ser det ut att vara där hon hör hemma:) Än så länge verkar hon inte ha fått upp ett riktigt intresse för att nosa men däremot vill hon klättra på allt, så går det om man tränar shejping upp på stenar, hon försökte till och med klättra upp i ett träd.
Då och då när hon tittar bort för länge så kör jag klassikern med att gömma mig och jag gillar hennes intensitet när hon börjar leta efter mig. Uthållig verkar hon vara och till och med då flyger hon upp på stora stenar och står där och spanar. Det enda som bekymrar mig är att hon verkar ha noll självbevarelsedrift, som hon flyger fram!
Kanske blir inte lydnad vår första prioritet ändå, Lycke känns som en hund som bör jobba i skogen! Kanske testar vi ett spår i veckan? Hon verkar inte helt olämplig för agility heller.. Härliga Lycke!
Att tänka på vid valpträning
Förr i tiden var det mer kontroversiellt att börja träna hunden redan när den var valp, det beror nog mycket på att hårda metoder var vanligare än det är idag. Fortfarande verkar uppfattningen finnas kvar att man ska ta det väldigt lugnt med att börja träna små valpar men jag ser det som en oerhört stor fördel att kunna börja med vissa saker så fort man har fått sin valp. Dels för att valpar ändå lär sig mycket och fort och då måste det ju vara bättre att styra vad de lär sig och för att redan från att de är små "pränta in" att det är matte som sitter inne med resurserna och det är väldigt lönsamt att vara uppmärksam på henne och att erbjuda henne beteenden.
Det finns dock några saker som jag försöker tänka på när det gäller valpar:
- Först och främst är det viktigt att låta valpen sova när den vill det och ge den tid till det
- Bara träna belöningsbaserat (extra viktigt med valpar)
- Träna väldigt korta pass, valpen ska aldrig hinna lessna
- Fånga beteenden som valper gör av sig självt, dvs belöna det som man vill se mer av i framtiden (det finns mycket som valpar gör spontant som vuxna hundar gör mycket mer sällan, t ex kontaktsökande beteenden och roliga tricks)
- Eftersom valpar växer så fort är det viktigt att de får rätt kost, använd därför inte annan matbelöning än valpens eget foder i så stor utsträckning som möjligt
- Börja inte lära in beteenden som inte valpen är tillräckligt fysiskt eller psykiskt utvecklad för att klara av (t ex apportering. Att under leken lära valpen att komma tillbaka med saker går bra men att börja introducera apportbocken är inte smart eftersom valpar har sådan enormt stor motivation för att tugga på saker)
- Fokusera på miljöträning och socialisering eftersom sådan träning har ett "bäst-före-datum"
- För mycket motion är inte bra för växande valpar, träna därför inte på sakre som är för fysiskt krävande
- Ha roligt och ställ inga höga krav på vad ni ska klara av (du vill inte träna dig själv i att tycka hundträning är tråkigt och pressande redan när hunden är valp)
Investeringar
1. Bussbiljett in till stan
Miljöträning är nog en av de viktigaste sakerna att investera i vad gäller valpträning.
2. Sele och tvättlina
Här ska det bli ordning på inkallningar och lösspringande valpar. Lycke kommer framöver att få spendera mycket tid "lös" men med sele och en långlina efter sig. Det ger hunden mycket frihet samtidigt som man har stor kontroll och kan se till att hunden inte kan springa iväg och belöna sig själv om den inte har lyssnat på en inkallningssignal. Att få riktigt bra inkallningar skulle vara värt vartenda öre och selen kommer hon nog att kunna fylla sin funktion även när hon blir vuxen, kanske som spårsele.
3. Febertermometer
Vad vore en blivande veterinär utan en febertermometer? Om man har koll på sin hunds normala kroppstemperatur så kan man även se om den skulle ha feber och kanske sparar man in ett eller annat veterinärbesök på det.
Canis i brevlådan idag!
Det är oftast inte svårare än så
Ibland är hundträning så enkelt att det blir svårt. Igår var jag så less på att Lycke bara skulle iväg på egna äventyr, det ena olämpligare än det andra.
Dels är det ju så att det är ingen självklarhet att kunna ha en hund lös och att det går upp och ner i perioder men framförallt så går det mesta att lösa med en liten enkel analys. Den enklaste förklaringen på problemet skulle förstås vara att det inte lönar sig tillräckligt att vara med matte så det finns roligare grejer för henne att hitta på själv. Och jag måste ju erkänna att jag varit lite av en latmask under helgen och för det mesta låtit henne springa själv på gården och roa sig efter bästa förmåga.
Ändring på det blev det idag; mer lek, mer aktiviteter och mer uppmuntran för spontan kontakt. Resultatet har såklart varit slående och jag har bestämt mig för att de gånger jag inte orkar engagera mig i min hund när hon behöver rastas så får hon hållas i koppel. Samt mer inkallningsträning. Den dagen kommer säkert också när INGET av det jag hittar på är intressant men innan dess får jag passa på att träna och njuta av min underbara, samarbetsvilliga valp:)
