Belöningar i tävlingsformat
Dra fingerkrok
Om man böjer pekfingret som en krok och placerar det bakom hundens hörntänder då fungerar det riktigt bra att leka dragkamp med tycker tydligen Lycke. Frågan är då bara om det accepteras av lydnadsdomare på en lydnadstävling?
Puss- attack
Vi har börjat avsluta vissa träningspass med att jag går ner på huk framför Lycke och berättar vilken fin hund hon är samtidigt som hon får slänga tassaran på mina axlar och överrösa mig med skägg, saliv och kärlek. Hon verkar uppskatta det men frågan är då bara om hon hånglar lika gärna på offentligaplatser..
Appropå belöningar, eller nåt..
Föreläsning med Anders Hallgren
Föreläsningen var otroligt underhållande. Jag fick inte höra så mycket nytt men det påminde mig bara om hur mycket hans böcker och texter har påverkat min grundsyn i hundträning, för att inte tala om hans påverkan på resten av hund-Sverige och hundvärlden. Tack och lov är mycket av hans kunskap självklart för många hundägare men inte för alla och han måste ha varit extremt kontroversiell när han satte igång under 60- talet. Han sa själv under föreläsningen att vi i Skandinavien är bäst på glad lydnad. Jag tror att det är till stor del tack vare att han har banat väg för och delat med sig av erfarenhet och kunskap till så många som sedan har kunnat utveckla kunskapen til metoder. Ta bara klickerträningen, Hallgren var nog en av de första att introducera och förespråka klickerträningen i Sverige och se vad den har utvecklats.
Det som inspirerade mig mest var hur mycket han har jobbat med fysiska, bakomliggande orsaker till problembeteeden. Han har bland annat utvecklat smärtanalys, hormonanalys och skrivit en forskningsrapport om ryggproblem som bakomliggande orsak till problembeteenden. Eftersom jag är väldigt intresserad av beteende och hundträning så vore det väldigt roligt att kunna kombinera det med veterinäryrket, kanske något att fördjupa sig i i framtiden. Därför blev jag sugen på att läsa om några av hans böcker med en ny synvinkel.
Hans forskningsrapport om ryggproblem köpte jag med mig hem. Som sagt så känns ämnet intressant med tanke med mitt blivande yrke men också för att vår gamling Dilba, som har och har haft utfallsproblem, även har blivit diagnostiserad med spondylos för några år sedan. Jag stannade även kvar på frågestunden och bad honom förklara lite mer om hur iver att komma fram till andra hundar kan leda till frustration och sin tur kan utveckla utfallsproblem och aggression, något hans själv har skrivit om. Det var intressant att höra honom själv berätta om det och jag tror verkligen att det fenomenet har varit väldigt bidragande till Dilbas problem och det känns högt prioriterat att jobba förebyggande med Lycke.
Om ni får chansen, gå och lyssna på någon av Anders Hallgrens föreläsningar!
Att ge okopplad en annan innebörd
En förutsättning för att kunna tävla och utföra bra lydnadsträning är ju att kunna ha hunden lös, med störningar. Min målbild är att vi ska kunna gå in på en träningsplan, jag kopplar lös Lycke och hon arbetar aktivt för att komma åt de belöningar hon förväntar sig att jag har med mig, ända tills hon får ett fri-kommando eller att vi tar paus. Jag vill alltså helst inte behöva locka på henne för att hon ska hålla sig vid mig eller kalla in henne för att hon går ifrån mig. Jag vill inte heller göra det förbjudet att lämna mig eftersom jag då måste använda mig av någon form av straff vilket inte främjar den attityd jag vill att hon ska ha till träningen.
Till detta har vi en lång väg kvar. Om jag släpper Lycke lös på, säg, en parkering där det knappt finns några störningar så lär hennes första tanke vara att springa iväg och undersöka vad det kan tänkas finnas för lukter och spännande saker på just den här parkeringen. Om jag släpper henne lös och direkt engagerar henne i träning och inte hinner avsluta innan hon lessnar så skulle hon också vandra iväg förr eller senare. När hon lämnar mig för att stå och nosa någonstans så skulle hon (i de flesta fall) snabbt komma tillbaka om jag kallade in henne vilket är en utmärkt livlina, hon brukar till och med vända sig om för att se om jag inte ska kalla in henne. Däremot främjar det inte mitt mål att kalla in henne när hon lämnar mig eftersom inkallningssignalen i sig skulle fungera som en belöning och jag då skulle belöna henne för att sticka iväg.
Istället skulle jag vilja ha det så här:
1. När hon kopplas lös så vill jag att hon ska förvänta sig chans till belöningar och därmed vara beredd att utföra beteenden.
2. När jag säger hopp-och-lek försvinner chansen för belöningar en stund och då kan hon springa runt och nosa om hon hellre vill det.
3. Om hon väljer att komma tillbaka och hålla sig vid mig så kan hon antingen få en ny hopp-och-lek signal eller lek/mat/träning åtföljt av en hopp-och-lek signal.
Detta är enkla saker som jag kan träna på när jag har henne lös på promenader. Kanske blir det bara en droppe i havet jämfört med de ökade svårigheter som träning bland andra hundar innebär men det borde ge en god grund att bygga vidare på. För att uppnå detta kan jag börja med att ge henne godis efter att kopplet har tagits av och ibland en godbit till efter det, om hon stannar kvar hos mig det vill säga. För att ge dessa godisar kan jag börja kräva beteenden för dem, först enkla som ögonkontakt och sedan allt fler och svårare beteenden.
När jag släpper henne lös har hon redan sin hopp-och-lek signal och den har jag använt för att uppmuntra att hon vänder sig om för att se vart jag är. När hon gör det så brukar jag säga hopp-och-lek vilket får henne att ta några glädjeskutt eller så kallar jag in henne när hon tittar på mig, jag tror att båda dessa "belöningar" har fått henne att titta på mig oftare när hon går lös. Om jag höjer kriterierna och säger hopp-och-lek/kallar in/belönar när hon gör saker som att röra sig mot mig, gå bredvid mig en stund och liknande så borde hon ju även börja bjuda på de beteendena oftare. I och med att hopp-och-lek signalen (möjligheten att få springa fritt) fungerar som en belöning och hon får den efter att hon har sökt upp mig så höjs ju värdet på beteendet att söka upp/hålla sig vid mig. Förhoppningsvis kan det också börja värderas högre än att springa lös.
När jag är i svårare miljöer eller när vi tränar så kan jag ju ha kopplet hängande eller ha på en långlina för att hindra henne från att själv kunna bestämma när det är dags för paus men fokus ska ändå alltid ligga på att ta paus innan hon hinner lessna och gradvis vänja henne vid att jobba allt längre stunder. I miljöer som på brukshundklubbar har man ju inte samma möjlighet att ge en hopp-och-lek signal men jag så länge man kan få hunden att tro att den kan få en hopp-och-lek signal (genom att träna det i andra miljöer) så blir den ju villig att jobba för det, i kombination med att kopplet/linan hindrar den från att fuska och att belöningarna för att stanna kvar är tillräckligt attraktiva.
Som tur är så är inte själva springa-fritt beteendet lika starkt som det kan vara hos andra raser, t ex vinthundar. Då hade vi haft ännu mer att jobba med. Detta borde inte vara omöjligt men det känns som en av de svåraste sakerna att få till. Att kunna ha henne lös handlar ju så om så mycket mer än bara inkallning... Råd och tankar kring detta mottages gärna:)
Ett steg bakåt och två steg fram
Den här veckan tror jag att jag har lärt mig en läxa. I min längtan att komma framåt i träningen kan det ta emot att ta ett steg tillbaka, även om det handlar om att reparera något som blivit fel.
För några veckor sedan upptäckte jag, helt plötsligt, att Lyckes fotposition var ju inte alls som jag önkat mig eller som den hade varit förut. Fotgående i nysnön bekräftade min upptäckt, hennes tassavtryck var ju gott och väl ett par decimeter ifrån mina. Hur det "plötsligt" hade kunnat bli så berodde förmodligen på att jag varit för ivrig på att träna uthållighet i fotgåendet och därmed fokuserat på hur långt hon går snarare än på hur hon går. Dessutom verkade det ha befästs ganska ordentligt eftersom hon gång på gång, oavsett hur jag försökte, behöll sin position långt ut från min sida.
Jag fick ett råd om att gå tillbaka till att följa efter i backaövning och börja med att få till positionen i baklängesgången. Det tog emot, jag har ju lärt in fotgående genom att lära henne att följa efter i fin position när jag backar och sedan övefört det till framlänges gång. Att följa efter när jag backar hade jag bara tränat slarvigt på sen dess så det kändes som ett stort steg tillbaka. I brist på andra idéer så återupptog jag träningen med backaövningen och det behövdes inte många repetitioner innan hon kom ihåg vad det handlade om, tack vare att jag gick baklänges så var det lättare att se hennes position och att ge belöningen på rätt ställe. Ganska snabbt började jag vända upp framåt under backaövningen (tar ett litet steg åt höger för att sedan fortsätta framåt) och då följde hon efter och behöll sin fina position tätt intill mig, då var jag snabb med belöningen.
Efter det har jag nött; vända upp från backa, gå två-tre steg framåt, belöning! Med köttbullar som belöning och gradvis ökande av antal steg har hon idag kunnat gå ca 15 steg fotgående i jättefin position, längre har hon nog inte kunnat gå ens när jag fokuserade på uthållighet istället för position. Jag tror inte att det tog mer än en vecka att gå tillbaka till grunden och sedan ha ett bättre fotgående än vi hade innan, så vissa gånger kan det vara värt att ta några steg bakåt!
Hopp-stå!
Hur vill jag att beteendet ska se ut?
Vid kommandot "stopp" (stå+hopp=stopp) under fotgående ska Lycke göra ett litet hopp uppåt med framtassarna för att sedan bli kvar i den positionen de landar i när jag rör mig tio meter bort, stå stilla fem sekunder och stå kvar när jag går tillbaka och ställer mig vid sidan av henne. I själva momentet ställande under gång ingår några fler delar, men jag börjar med dessa.
Hur har jag hittills tränat?
Genom att belönat när Lycke hoppat upp på mig under lek har jag "förminskat" det beteendet till ett lätt skutt med framtassarna när hon står framför mig. Efter ett hopp-stå har jag gett belöning och sedan, direkt efter, belönat stadga i det när jag står kvar framför, när jag rört mig bort, när jag rör mig in till hennes sida. Sedan har jag väntat allt längre med att belöna efter hoppet, dvs att hon först har behövt göra ett hopp-stå, stå i kvar i ett par sekunder och sedan fått belöning, jag har även utökat till att hon ska göra hopp-stå, stå kvar när jag rör mig bakåt och sedan få belöning. Jag har även lagt på signalen "stopp".
Hur ser beteendet ut i dagsläget?
Hon kan göra frivilliga "stopp" framför mig och har viss förståelse för signalen. Hon kan göra ett hopp-stå och sedan stå kvar när jag rör mig ett par steg bakåt innan belöning. Efter en belöning kan hon står kvar i ca 3 sekunder, med mig ca 3 meter bort och stå kvar ca 1 sek när jag har ställt mig vid sidan.
Hur ska den fortsatta träningen se ut?
Delar att träna separat på:
- Säkrare signalförståelse
- Stå kvar när jag backar 10 meter bort
- Stå kvar när jag vänder ryggen till och går tio meter bort
- Stå kvar i fem sekunder 1m bort, 3m bort, 5m bort, 10 m bort
- Stå kvar när jag går in och ställer mig vid hennes sida
- Stå kvar i 3 sekunder när jag står vid hennes sida
- Frivilligt hopp-stå i backaövning
- Utföra hopp-stå under backaövning på signal
- Frivilligt hopp-stå i stillastående vid sidan
- Utföra hopp-stå stillastående vid sidan på signal
- Frivilligt hopp-stå vid gående vid sidan
- Utföra hopp-stå vid gående vid sidan på signal
Fler och mindre delar ger snabbare framsteg, hoppas på det i alla fall:) Här är en film på när vi tränar att hon ska stå kvar när jag backar direkt efter hoppet. Och notera, numera skriver jag inte i valpträningskategorin, hon har blivit stor nog för en lydnadskategori tycker jag!
Förberedande agiltykurs
Nu börjar saker att dra igång lite smått, det är fortfarande vad som kan kallas för vinter men det är i alla fall hög tid att börja förbereda för den vår som kommer.
Igår hade vi styrelsemöte med Uppsala Hundungdom, lika trevligt som alltid och det känns som att vi kom fram till en hel del bra saker. Förhoppningsvis har UHU-s medlemmar många roliga aktiviteter att se fram emot under året (några av dem kommer att presenteras under årsmötet), jag längtar själv tills vi drar igång. Dessutom blev det bestämt att jag ska gå som hjälpinstruktör på en allmänlydnadskurs för Uppsala Brukshundklubb under våren vilket ska bli riktigt spännande.
Idag har jag och Lycke varit på första träffen av den "förberedande agilitykursen" på UBK. Vi ska alltså först gå en förberedande kurs och efter den en grundkurs, vilka kommer att vara varannan tisdag under i stort sett hela våren. Det ska bli kul att lära sig agility från grunden, för intruktören Johanna verkar ha koll på det där. Jag tycker att agility är och verkar väldigt roligt men jag har inte blivit biten, mest troligt för att jag kan för lite, därför kan jag än så länge inte låta bli att främst se vilka fördelar dessa agilitygrunder har för vår övriga träning, som lydnaden. Som på kursen idag tränade vi bland annat hundarna att följa vid sidan när vi snurrar, utan att byta sida bakom vår rygg. Jag som har dragit mig för att börja träna höger- och heltomsvängar för lydnaden och plötsligt är halvvägs där. Missförstå mig inte, agility intresserar mig verkligen, men om jag ska hålla på med det så ska jag också satsa för tävling och det är det för tidigt för mig att besluta än;)
Lycke var i finfin form. Hon verkar verkligen anstränga sig för att behärska sina impulser, som att fara fram till de andra hundarna, och även om hon inte alltid lyckas så hade hon så gott som perfekt attityd till träningen. Det ger mig en känsla av hopp.
Uthållighet och hållbarhet
Att ta ett Lp1, eller vad man nu vill uppnå, kräver väldigt mycket jobb och det är något jag vill satsa på men vad jag tycker är ännu viktigare är att hunden fortsätter att hålla som tävlingshund i flera år efteråt, jag vill inte behöva pensionera Lycke efter några år för att istället börja med en ny förmåga (däremot kan jag ju tänka mig två samtidigt;)). Många hundar verkar efter ett tag lära sig konceptet med tävlingar; du ska prestera det bästa du kan men utan att få du ingen belöning för det. Om hunden är av en lättbelönad typ så är det nog lättare att få den att utföra hela lydnadsprogram innan sin belöning eftersom den ändå tycker att det är värt besväret. Med Lycke försöker jag jobba fram större intresse för lekbelöningar och tycker att hon har hunnit lära sig ganska mycket trots att jag än så länge främst tränat henne med torrfoder. Jag hoppas alltså att det finns kvar lite reservkapacitet i hennes belöningsintesse och hoppas att Morten Egtvedt har rätt i sin artikel om tävlingsträning; "...Det är sällan nödvändigt att träna mer än 2-4 moment på träning för att kunna gå en hel tävling". Det jag ska försöka sikta mot är att hitta superbelöningar som gör det värt för Lycke att arbeta längre stunder och att genom variabel förstärkning få henne att försöka lite till även om belöningen inte kommer när hon har tänkt sig. Även baklängeskedjning och mycket tävlingsträning hoppas jag ska få henne att bli säkrare på hela moment och att inte märka lika stor skillnad på träning och tävling.
Eftersom hunden inte får belönas inne på planen så har jag funderat på att lära in en väldigt tydlig rutin kring avståndsbelöning. Att efter programmet skicka iväg henne till en belöning som jag tidigare har visat skulle ju vara bra men jag har funderat på att göra på ett lite annolunda sätt. Min tanke är att lära in ett ord, exempelvs "burken", som ska väcka förhoppningar om att nu är vi på väg till det ställe där matte har gömt den där fantstiska burken som alltid innehåller något väldigt extra gott. Signalen "burken" har jag då tänkt att jag skulle kunna använda dels efter tävling och att jag då visar vägen till Burken och under träning som jackpot-belöning, kanske främst när vi tränar uthållighet. Förhoppningen är att hon, när hon märker att det är uthållighetsträning på gång, ska vilja prestera ännu lite mer och ännu lite bättre för att det är då de riktigt åtråvärda belöningarna kan komma.
Mitt funderande om vad som krävs för att vi ska kännas redo har fått mig att komma fram till att jag skulle vara väldigt nöjd om hon på tävling klarar av att jobba på länge och förväntansfullt, tävling efter tävling, även om det till viss del sker på bekostnad av precisionen i momenten. Lättare sagt än gjort såklart, men låter väl som något att sikta mot? Under träning innebär det att prestationer som sker med bra attityd, trots störningar och sen belöning är mer värt (ska belönas mer än) utföranden med hög precision men som saknar de andra delarna.
För att få till detta hade jag behövt börja träna mer på uthållighet redan nu. Lycke börjar kunna en hel del delmoment ganska bra men för att kedja ihop till moment hade jag velat att hon kunde det mesta ännu bättre, framförallt stadga och fotgående som finns med i de flesta momenten. För att lösa detta ska jag självklart fortsätta träna in och förbättra delarna, jag funderar också på att kedja ihop nonsensmoment som inte kräver pefekta delar men som ger bra uthållighetsträning och introducera "burk-rutinen" och konceptet med avståndsbelöningar. Jag borde ju också kunna börja kräva fler utföranden på rad innan belöning (har börjat lite med det) och kanske är det inte hela världen att träna på lite kedjor även om delarna inte är perfekta? Bara för att delar sätts in i kedjor så behöver väl inte utvecklingen av dem stagnera?
Om någon har orkat läsa detta långa, spekulerande, inlägg så är jag nyfiken på andra funderingar och tips kring tävlingsträning, uthållighet och kedjor!:)
Ännu mera mask
Annars är allt bra, nyårsafoton gick smärtfritt och jag misstänker att löp är på gång. På måndag åker vi tillbaka till Uppsala och vardagen. Glad trettondag!
Planer 2011
- Flytta in i en tvåa
- Fortsätta på veterinärprogrammet
- Gå två agilitykurser (förberedande och grundkurs)
- Ställa ut Lycke officiellt några gånger
- Tävla i lydnadsklass 1
- Gå som hjälpinstruktör på Uppsala Brukshundklubb
- Eventuellt mentalbeskriva Lycke
- Fortsätta att sitta i styrelsen på Uppsala Hundungdom samt arrangera och hålla i aktiviteter
2010
I början av året var jag hundlös och hade ett distansförhållande på 120 mil och lika långt till familj och de flesta vänner. Under sommaren blev jag både hundägare och sambo igen och jag ser fram emot att fortsätta med det livet under 2011!
God fortsättning på det nya året:)
Träningsguide
Jag kommer nog använda mig av denna för att hålla struktur och översikt på träningen, dessutom blir det ju mycket roligare att träna tråkiga smådelar när man sedan får sätta ett kryss i en ruta och se hur man närmar sig ett färdigt moment. Det finns även en "Träningsguide 2" för de högre lydnadsklasserna.
När jag kommer tillbaka till Uppsala väntar ytterligare två nya böcker på mig som jag har höga förväntningar på; "Släpp kontrollen lös" och "Agility right from the start".
