Mera lydnad
En knapp timmes träning och två och en halv timmes bedömningsundervisning av klubbens ordförande som även är lydnadsdomare är vad kvällen har haft att erbjuda.
Under vår egen lydnadsträning körde vi sättande och lägganden i det blöta gräset som uppvärming och därefter plocka upp och bära apport, språngmarsch, ställande och platsliggning. Apporteringen fortsatte att gå framåt men jag måste byta ut vittringspinnen mot en riktigt apportbock. Hon hade både fint stopp och stadga i ställandet så det kedjade vi ihop. Platsliggning fick hon göra bredvid Gizmo med matte ca 7 meter bort och först en på ca 50 sek och därefter en på en och tjugo. Jag har försökt ändra mitt eget tänkande under platsliggningen eftersom jag länge har tänkt att hon hela tiden ligger och tänker "är det värt det, är det värt det?". När det slog mig att hon brukar ligga kvar så måste det ju betyda att hon tycker det är värt det, för jag har ju aldrig förmedlat att hon inte får resa sig. Med det nya tänket känns det självklarare att pressa tiden lite mer.
Under bedömningsundervisningen fick vi se många riktigt duktiga ekipage. Alla satte inte tior hela tiden men hundarna var hela tiden med och såg glada ut. Även om jag var väldigt nöjd efter vårt lydnadspass så inser jag hur långt efter vi ligger när det gäller att ha hunden med sig under ett helt program. Lycke må ha motor men mycket följsamhet har då inte kommit med på köpet. Jag kommer att behöva jobba mycket på att åtminstone få det att se ut som att hon är följsam och uppmärksam under lydnaden.
På måndag börjar vi en fortsättningskurs i agility och jag måste verkligen hinna repetera lite innan det. Det jag har tänkt hinna träna på den här veckan är slalom, target till kontaktfält, halsbandstransport och platt tunnel.
Och så lite mera lydnadsträning på det.
Förresten måste jag ju bara skriva att Lyckes pappa (One of a kind Oisin de Morrigan) har blivit LP3 och Lyckes halvsyster (Cameron Royal Scarlet) har blivit LP2 under månaden! Inspirerande och beundransvärt. Grattis till er, jag anar hur mycket ni har fått jobba för det :)
Under vår egen lydnadsträning körde vi sättande och lägganden i det blöta gräset som uppvärming och därefter plocka upp och bära apport, språngmarsch, ställande och platsliggning. Apporteringen fortsatte att gå framåt men jag måste byta ut vittringspinnen mot en riktigt apportbock. Hon hade både fint stopp och stadga i ställandet så det kedjade vi ihop. Platsliggning fick hon göra bredvid Gizmo med matte ca 7 meter bort och först en på ca 50 sek och därefter en på en och tjugo. Jag har försökt ändra mitt eget tänkande under platsliggningen eftersom jag länge har tänkt att hon hela tiden ligger och tänker "är det värt det, är det värt det?". När det slog mig att hon brukar ligga kvar så måste det ju betyda att hon tycker det är värt det, för jag har ju aldrig förmedlat att hon inte får resa sig. Med det nya tänket känns det självklarare att pressa tiden lite mer.
Under bedömningsundervisningen fick vi se många riktigt duktiga ekipage. Alla satte inte tior hela tiden men hundarna var hela tiden med och såg glada ut. Även om jag var väldigt nöjd efter vårt lydnadspass så inser jag hur långt efter vi ligger när det gäller att ha hunden med sig under ett helt program. Lycke må ha motor men mycket följsamhet har då inte kommit med på köpet. Jag kommer att behöva jobba mycket på att åtminstone få det att se ut som att hon är följsam och uppmärksam under lydnaden.
På måndag börjar vi en fortsättningskurs i agility och jag måste verkligen hinna repetera lite innan det. Det jag har tänkt hinna träna på den här veckan är slalom, target till kontaktfält, halsbandstransport och platt tunnel.
Och så lite mera lydnadsträning på det.
Förresten måste jag ju bara skriva att Lyckes pappa (One of a kind Oisin de Morrigan) har blivit LP3 och Lyckes halvsyster (Cameron Royal Scarlet) har blivit LP2 under månaden! Inspirerande och beundransvärt. Grattis till er, jag anar hur mycket ni har fått jobba för det :)
SHU lydnadsläger
Då var den helgen över och avklarad. Jag vet inte vem som blev tröttast, jag eller Lycke, men det är bara hon som har fått sova hela dagen.
Vi har ju då varit på SHU:s lydnadsläger i Eskilstuna. Vi åkte dit tillsammans med Sara och Texas samt Angelica och Gizmo och delade även stuga med dem. Helgen har gett enormt med inspiration, idéer och tankeställare och det var bara synd att huvudet blev fullt så fort att man inte kunde få ut allt av varenda minut. Jag tror att Lycke tog slut i stort sett redan efter första natten som hon fick spendera med två nästan okända hundar i en ny stuga och där hon dessutom kräktes två gånger. Under lördagsförmiddagen fick hon sitta i sin bur eftersom hon kändes jättelåg men resten av lägret var hon pigg och glad men koncentrationsförmågan var nära noll. Det märktes på de flesta hundar att situationen var påfrestande, jag upplevde det som att det var många som fick ändra på vad de ville träna på eftersom hunden inte betedde sig som den brukar. Och då var det ändå hundar som var vana vid kurser och tävling.
Det här är tre saker från varje instruktör som jag kommer att ta med mig.
Lotta Linusson
- Hennes förmåga till att göra snabba höjningar av kriterier
- Om man alltid belönar utföranden som är bättre än hundens medel så kommer utförandena bli bättre i medel
- Hennes sätt att börja lära in vittring och apportering
Fanny Gott
- Hennes effeltivitet i träningspassen
- Sättet att lära hunden att utföra beteenden oavsett förarens position
- Få djupare ingångar genom att lära hunden att titta bakom förarens rygg där den kan få en godis från högerhanden
Sofia Edlind
- Hennes tankar kring apporteringsträning
- Hennes tänk kring uthållighet och utgångsställningens betydelse
- Att hon verkar vara en jättebra instruktör att gå för någon gång när man är lite klarare i huvudet
Eva-Marie Wergård (föreläste om tävlingspsykologi)
- Hur våra uppfattningar om oss själva påverkar vad vi klarar av
- Att vi kan betinga våra egna känslor till signaler som man kan använda vid tävling
- Att träning ger trygghet
Och så lite kassa men betydelsefulla bilder:
Fanny instruerar
Läcker pinne
Leta köttbullar mellan vittringspinnarna
Cool laekenios, Urax, får hjälp av Lotta
Att springa bredvid hindret går inte..
Hoppa över så får man leksak!
Coachning av Sofia
Tack alla inblandade lydnadsnördar för en rolig och givande helg!
Vi har ju då varit på SHU:s lydnadsläger i Eskilstuna. Vi åkte dit tillsammans med Sara och Texas samt Angelica och Gizmo och delade även stuga med dem. Helgen har gett enormt med inspiration, idéer och tankeställare och det var bara synd att huvudet blev fullt så fort att man inte kunde få ut allt av varenda minut. Jag tror att Lycke tog slut i stort sett redan efter första natten som hon fick spendera med två nästan okända hundar i en ny stuga och där hon dessutom kräktes två gånger. Under lördagsförmiddagen fick hon sitta i sin bur eftersom hon kändes jättelåg men resten av lägret var hon pigg och glad men koncentrationsförmågan var nära noll. Det märktes på de flesta hundar att situationen var påfrestande, jag upplevde det som att det var många som fick ändra på vad de ville träna på eftersom hunden inte betedde sig som den brukar. Och då var det ändå hundar som var vana vid kurser och tävling.
Det här är tre saker från varje instruktör som jag kommer att ta med mig.
Lotta Linusson
- Hennes förmåga till att göra snabba höjningar av kriterier
- Om man alltid belönar utföranden som är bättre än hundens medel så kommer utförandena bli bättre i medel
- Hennes sätt att börja lära in vittring och apportering
Fanny Gott
- Hennes effeltivitet i träningspassen
- Sättet att lära hunden att utföra beteenden oavsett förarens position
- Få djupare ingångar genom att lära hunden att titta bakom förarens rygg där den kan få en godis från högerhanden
Sofia Edlind
- Hennes tankar kring apporteringsträning
- Hennes tänk kring uthållighet och utgångsställningens betydelse
- Att hon verkar vara en jättebra instruktör att gå för någon gång när man är lite klarare i huvudet
Eva-Marie Wergård (föreläste om tävlingspsykologi)
- Hur våra uppfattningar om oss själva påverkar vad vi klarar av
- Att vi kan betinga våra egna känslor till signaler som man kan använda vid tävling
- Att träning ger trygghet
Och så lite kassa men betydelsefulla bilder:
Fanny instruerar
Läcker pinne
Leta köttbullar mellan vittringspinnarna
Cool laekenios, Urax, får hjälp av Lotta
Att springa bredvid hindret går inte..
Hoppa över så får man leksak!
Coachning av Sofia
Tack alla inblandade lydnadsnördar för en rolig och givande helg!
Uppsala och vidare
Nu är vi tillbaka i Uppsala sedan några dagar tillbaka och även om Kiruna är fint på sitt sätt och många av de bästa människorna finns där så är det så skönt att vara tillbaka.
Två träningstillfällen på Uppsala brukshundklubb har det blivit och det har känts riktigt bra. Idag tränade vi med Sara-Texas och Frida-Yes-Luna och fick för första gången känna på linförighet med kommendering, inga konstigheter för Lycke men det blir ju inte lika snyggt när inte matte vet var hon ska sätta fötterna.. Även platsliggning på vår nivå och det gick utmärkt trots två andra hundar och i blött gräs. Det här med blött gräs måste jag verkligen se upp med, idag vill hon först inte ens sätta sig men efter separat träning på sättanden och lägganden gick det bra. Vår träning på stadga i utgångsställning har gett resultat men mer behövs.
Jag vågar nog dra till med att Lycke är i sin bästa form någonsin och det känns underbart inför höstens kommande aktiviteter, varav helgens lydnadsläger är först ut. Som jag längtat och imorgon åker vi! Intsruktörerna är, som jag tidigare nämnt, Fanny Gott, Lotta Linusson och Sofia Edlind. Vi har inte fått någon information om hur träningen och tiden med instruktörerna kommer att vara upplagd men jag gissar att det kan vara bra att förbereda sig med några önskemål.
Det är 3 moment som jag vill ha hjälp med, prioriterat i följande ordning:
1. Apportering (vi börjar om från början för... fjärde gången?)
2. Platsliggning (egentligen allmän störningssäkerhet)
3. Inkallning med ställande, klass 2 (varför inte börja på något nytt och svårt när man har chans till bra hjälp..)
I övrigt hoppas jag att lägret ger mycket inspiration och nya idéer så att jag själv utvecklas som hundtränare oavsett vilket moment det handlar om. Att lägga upp träningen så att Lyckes engagemang främjas är också någonting som jag alltid håller öronen öppna för. Om Lycke fortsätter med sin vassa träningsattityd så skulle jag också vara extremt nöjd.
Framförallt hoppas jag på en rolig helg!
Två träningstillfällen på Uppsala brukshundklubb har det blivit och det har känts riktigt bra. Idag tränade vi med Sara-Texas och Frida-Yes-Luna och fick för första gången känna på linförighet med kommendering, inga konstigheter för Lycke men det blir ju inte lika snyggt när inte matte vet var hon ska sätta fötterna.. Även platsliggning på vår nivå och det gick utmärkt trots två andra hundar och i blött gräs. Det här med blött gräs måste jag verkligen se upp med, idag vill hon först inte ens sätta sig men efter separat träning på sättanden och lägganden gick det bra. Vår träning på stadga i utgångsställning har gett resultat men mer behövs.
Jag vågar nog dra till med att Lycke är i sin bästa form någonsin och det känns underbart inför höstens kommande aktiviteter, varav helgens lydnadsläger är först ut. Som jag längtat och imorgon åker vi! Intsruktörerna är, som jag tidigare nämnt, Fanny Gott, Lotta Linusson och Sofia Edlind. Vi har inte fått någon information om hur träningen och tiden med instruktörerna kommer att vara upplagd men jag gissar att det kan vara bra att förbereda sig med några önskemål.
Det är 3 moment som jag vill ha hjälp med, prioriterat i följande ordning:
1. Apportering (vi börjar om från början för... fjärde gången?)
2. Platsliggning (egentligen allmän störningssäkerhet)
3. Inkallning med ställande, klass 2 (varför inte börja på något nytt och svårt när man har chans till bra hjälp..)
I övrigt hoppas jag att lägret ger mycket inspiration och nya idéer så att jag själv utvecklas som hundtränare oavsett vilket moment det handlar om. Att lägga upp träningen så att Lyckes engagemang främjas är också någonting som jag alltid håller öronen öppna för. Om Lycke fortsätter med sin vassa träningsattityd så skulle jag också vara extremt nöjd.
Framförallt hoppas jag på en rolig helg!
MH-anmälan?
Jag skulle behöva lite hjälp..
Jag vill mentalbeskriva Lycke och har insett att det är dags att börja anmäla till någon lämplig beskrivning om jag vill att det ska bli av innan hon blir 18 månader. Därför undrar jag hur man gör med sin anmälan; är det bara att anmäla och betala och hoppas att man kommer med eller "intresseanmäler" man sig och betalar efter man eventuellt har fått veta att man får gå. Jag vet ju inte hur svårt det är att komma med på ett MH (jag vill beskriva henne för eventuell brukstävlan) men av vad jag har förstått så är det inte alltid helt lätt att få plats och då skulle jag ju vilja ha fler chanser att komma med men har ingen lust att betala flera anmälningsavgifter.
Helt enkelt så har jag ingen koll, så hjälp mig :)
Jag vill mentalbeskriva Lycke och har insett att det är dags att börja anmäla till någon lämplig beskrivning om jag vill att det ska bli av innan hon blir 18 månader. Därför undrar jag hur man gör med sin anmälan; är det bara att anmäla och betala och hoppas att man kommer med eller "intresseanmäler" man sig och betalar efter man eventuellt har fått veta att man får gå. Jag vet ju inte hur svårt det är att komma med på ett MH (jag vill beskriva henne för eventuell brukstävlan) men av vad jag har förstått så är det inte alltid helt lätt att få plats och då skulle jag ju vilja ha fler chanser att komma med men har ingen lust att betala flera anmälningsavgifter.
Helt enkelt så har jag ingen koll, så hjälp mig :)
The dogtraining drug
Jag blir så lycklig.
Över att träning ger resultat.
Över att man aldrig slutar att förvånas.
Över idéer som fungerar.
Av Lycke också.
Hundträning är ett bevis på att variabel förstärkning fungerar, på både folk och hundar. Mellan långa perioder av stiltje så kommer det då och då ljusglimtar. Och för varje sådan glimt så fastnar man lite djupare.
Över att träning ger resultat.
Över att man aldrig slutar att förvånas.
Över idéer som fungerar.
Av Lycke också.
Hundträning är ett bevis på att variabel förstärkning fungerar, på både folk och hundar. Mellan långa perioder av stiltje så kommer det då och då ljusglimtar. Och för varje sådan glimt så fastnar man lite djupare.
Mina pinnar
Rosvik levererade även denna helg. Inget sol och bad men shopping i Piteå, blåbärsplockning, lite hundträning och massa mys med mamma, syster, Lycke, moster och Nelson.
Lycke fick miljöträning och platsliggningsträning när vi gick på stor loppis i Piteås badhuspark och hon skötte sig galant men att ligga heeelt stilla var lite svårt med alla störningar. Vi hade också ett jättebra slalompass där vi tränade mellan att växla sida så att hon vissa gånger kunde gå rakt in genom porten och andra gånger behövde runda första pinnen för att komma in från höger. Jag försökte även variera min egen position så mycket som möjligt och hon belönades med leksak nästan hela passet.
För det mesta är ju Lycke väldigt duktig och lättsam men jag har blivit ordentligt förbannad på henen under den här helgen. Det brukar ju gå bra att ha henne lös och hon brukar komma på inkallning men under helgen har hon lyckats sticka iväg långt TRE gånger och inte alls brytt sig om inkallningssignal. Inkallningssignalen är den enda livlinan jag har eftersom hon inte ens klipper med öronen för varken fjäsk eller åthutningar. Jag blir så arg, besviken, skamsen och rädd.
Våra slalompinnar har jag blivit väldigt förtjust i men imorgon måste jag nog skiljas från dem. Lillasyster ska till vår lägenhet innan hennes utlandsresa och då får hon nog med sig dem bättre på tåget än vad jag kommer få med all min packning plus hund när vi åker neråt. Men vi återses ju om ett par veckor och som tur är finns det ju mycket annat som vi också behöver träna på!
Tiga är guld
Bara för att det är tyst i bloggen så behöver det inte betyda att det går dåligt:)
Efter ett träningsuppehåll på några dagar under förra veckan är vi igång igen och attityden hos oss båda har förbättrats avsevärt. Lycke har varit en pärla senaste dagarna; när jag har knäppt av kopplet inför träning så har hon direkt gått in i frivilligt fotgående och det har gått flera dagar sen hon inte kom tillbaka med en kastad leksak. Nu kan jag verkligen börja använda leken som ett redskap, det vill säga att hon uppskatter den mer som belöning. Känslan och engagemanget hos henne som jag vill ha verkar komma mer och mer. Det går framåt!
Efter jobbet idag blir det ännu en tur till Rosvik över helgen där vi framförallt ska mysa men även träna; slalom, platsliggning, tandvisning (med "näbbtarget") och spår. Samt reda ut tovor.
Kan även meddela att vi är anmälda till fortsättningskurs i agility till hösten och jag hoppas att UBK kör en repris på förra årets lydnadskurs för ekipage på väg mot tävling i lydnad så att man kan peppa sig med en rolig höst när sommaren börjar ta slut.
Trevlig helg!
förra hösten
Efter ett träningsuppehåll på några dagar under förra veckan är vi igång igen och attityden hos oss båda har förbättrats avsevärt. Lycke har varit en pärla senaste dagarna; när jag har knäppt av kopplet inför träning så har hon direkt gått in i frivilligt fotgående och det har gått flera dagar sen hon inte kom tillbaka med en kastad leksak. Nu kan jag verkligen börja använda leken som ett redskap, det vill säga att hon uppskatter den mer som belöning. Känslan och engagemanget hos henne som jag vill ha verkar komma mer och mer. Det går framåt!
Efter jobbet idag blir det ännu en tur till Rosvik över helgen där vi framförallt ska mysa men även träna; slalom, platsliggning, tandvisning (med "näbbtarget") och spår. Samt reda ut tovor.
Kan även meddela att vi är anmälda till fortsättningskurs i agility till hösten och jag hoppas att UBK kör en repris på förra årets lydnadskurs för ekipage på väg mot tävling i lydnad så att man kan peppa sig med en rolig höst när sommaren börjar ta slut.
Trevlig helg!
förra hösten
