Wheatenvarning

Lycke har en jättefin, prickig matskål som vi brukar roa oss med. Vi har inte lekt med den på flera veckor men idag gjorde vi det igen och hon verkar ha vilat sig i form. Målet med "leken" är att hon ska ställa sig med sina fyra tassar i den. Jag sitter bredvid med godis i näven, klickar och delar ut när hon gör rätt.
Den här träningen är inte så bra. Passen är för långa, jag planerar inte exakt vilket beteende jag ska belöna och jag har ingen plan för när det är dags att höja kriterierna.
Men ska jag ändra på det? Nä. Dålig träning kan också vara bra.
Jag får öva mig på timing, på att helt på känsla avgöra när det är dags för belöningen och när jag ska hålla inne med belöningen för att vänta ut en lite bättre rörelse. Lycke får öva sig på kroppskontroll, att försöka och försöka och att lista ut vilken av alla mini-rörelser som ledde till belöning. Framförallt så blir hon väldigt trött av ett sådant shejpingpass (som ändå bara varar ca 3 min). Och både jag och Lycke verkar ha roligt.
Hon har länge förstått att framtassarna ska vara i skålen, så där står hon, med framtassarna i skålen och steppar runt med baktassarna åt alla håll och kanter. Tidigare har jag främst belönat för att baktassarna hamnar precis vid kanten av skålen men idag började hon bjuda på högre bakbensrörelser så de rörelserna belönades med två matbitar. Fler och fler gånger började hon lyfta baktassarna så att de närmade sig skålen så nu måste vi väl fortsätta träna på det.
Får se om jag någon gång lyckas få ner henne i skålen, om inte så lider ingen av oss för det och det är ju alltid roligt att ta fram skålen för att göra ett nytt försök.