Wheatenvarning

En och en halv vecka har vi spenderat i Kiruna och trakterna runt omkring, bland annat med pappa och lillasyster i stugan i Bergfors som ni ser på bilderna ovan. Vi har hunnit träffa många saknade, statistikpluggat, åkt skidor, pimplat, grillat, Lycke har sprungit efter renar, Lycke har vänt tillbaka från renar med mera.. Lovet har varit underbart men jag är inte det minsta utvilad för det. Denna vecka blir förmodligen lika underbar och lika utröttande med diverse hundaktiviteter, långväga besök och valborg. Lovet verkar ha gjort Lycke gott, motion ska ju göra bot mot skendräktighet och motion har hon fått.. hennes vanliga humör verkar lyckligtvis vara tillbaka! 

Ikväll blir det planering av träningstävling i lydnad med UHU och därefter startar nybörjarkursen i agility. Notera att de två tidigare agilitykurserna vi gått har varit valp- och grundagilitykurs, nu lär vi få prova på hinder för första gången på riktigt.
Hej så länge!

Vi är på plats i Kiruna! Dilba hälsar på Lycke med lite vrålande men sen är hon lugn och hon accepterar Lycke i samma lägenhet med bara kompostgaller emellan. Lycke visar prov på sina tiggarkunskaper när någon ser ut att ha något gott men också på promenad med hundkomisar vilket är mer uppskattat. Hon verkar ta sig ur skendräktighetsdimman och är lite piggare nu men vi tränar inte så mycket. Det vi har tränat lite på är ställandet och det börjar bli klockrent vid baklänges gång och när hon går vid min sida sitter det ca 1 av 3 gånger, men när hon väl gör rätt så ser det riktigt snyggt ut.
Trevlig fredagskväll!

Det känns som att det är nu vi borde kunna gå framåt med stora steg. Som jag tjatat om så många gånger tidigare så har ju Lycke gjort en omriktning av sin energi och uppmärksamhet från andra hundar till mig. På det visat har hennes attityd förbättras enormt men senaste 1-2 veckorna har hon istället gått från att ägna mig hennes uppmärksamhet till att mer och mer gå in i sin egen lilla bubbla. Hon är seg och hon ska lukta i gräset och är helt enkelt inte riktigt med. Dessutom upplever jag det som att hon slarvar med saker som hon egentligen borde kunna.

När det går bättre åt ett håll så är det ju typiskt att det tippar över åt det andra. Jag skulle kunna sitta och fundera över vad detta kan bero på, till exempel för mycket träning, för dålig träning, skendräktighet, "trotsperiod" och så vidare. På onsdag åker vi till Kiruna för påsklov och därmed lär det inte finnas så mycket tid för träning och det kanske är det som behövs. Sen får vi se om ytterligare åtgärder behöver sättas in.
Jag som ville spurta!

Igår var jag på fortsättningsklippkurs för wheaten terriers som hölls av Heléne Hulthén på Trimkompaniet i Morgongåva. Heléne är också den ena delägaren till kennel Cameron som Lycke kommer ifrån.
Jag var bara med som åskådare så Lycke spenderade dagen hemma med husse. Vi började dagen med lite introduktion till saxteknik och sen visade Heléne när hon klippte två wheatens, först en med amerikansk päls (som Lycke har) och sen en med irländsk. Visningshundarna var två riktigt snygga exemplar, bland annat Cameron Hunnicut som blev årets vinstrikaste terrier år 2009 och det var en fröjd att se en så snygg hund trollas fram ur pälsmassan. Det märktes att hon är van att klippa och hon behövde bara göra några få klipp för att få det som hon ville, något att sträva efter eftersom jag själv står och klipper och klipper och klipper innan jag nästan börjar bli nöjd (vilket gör att dte ofta försvinner mer päls än önskat..).





Efter lunch fick deltagarna klippa sina egna hundar medans jag smög efter Heléne och tittade och lyssnade på när hon hjälpte de andra. Det var rätt skönt att inte ha med en egen hund, dels för att jag förmodlingen hade blivit så nervös över att klippa under övervakning men framförallt för att jag nu fick möjlighet att se på när alla de andra hundarna klipptes.

Alla hundarna blev jättefina! Nu är jag sugen på att själv sätta saxen i Lycke men jag ska hålla mig eftersom hennes päls i första hand behöver bli längre. Jag lärde mig en hel del nya knep och jag har antecknat flera sidor. I nio år har jag klippt wheaten och det har var första kursen i hur man ska klippa för utställning, jag har nog en ganska bra bild av hur jag vill att det ska se ut och nu har jag fått ord på det också men sen är det bara träning som gäller för att få till resultat också. Innan jag åkte hem köpte jag en "talande" karda som bör passa Lyckes lätt-tovade päls bättre och en upppfluffarkam som ska göra det lättare vid klippning.

Nu är jag laddad inför sommarens utställningar:)

Träningen på UBK idag gick bra!
Lycke var lika taggad som jag, i alla fall i början. Då är det ju lätt hänt att man håller på för länge då vilket vi nog gjorde, i alla fall med tanke på att vi tränade mycket på ställande vilket kräver stor koncentration för bådas vår del. Men den nöten ska vi knäcka:)

Bäst idag var att jag tränade med henne i sele och kort lina och det kändes hur tryggt som helst och jag behövde inte stoppa henne en enda gång fast det var andra hundar på planen. Näst bäst var att hon kunde belönas med lek, inte bara kamp utan även springa och hämta leksaken. Tredje bäst var att hopp över hinder gick jättebra, hon hade riktigt bra drag mot hindret och jag började även kedja in utgångsställning efter hoppet.

Sämst var vädret (regn) och att Lycke inte riktigt ville sätta sig i det blöta gräset och slarvade därmed med utgångsställningen. Vid närmare eftertanke så var det främst i slutet av passet när hon började bli trött så om jag tänker på att inte kombinera trötthet och blött gräs när vi tränar sitt så tror jag inte att det ska bli något större problem.

Tack för sällskapet idag, Sara och Texas!

Jag är så otroligt laddad för lydnadsträning och det verkar inte ge med sig. De senaste två dagarna har varit ganska vilsamma för Lyckes del; promenader och lite detaljträning i trapphuset i, det kan ju vara bra för henne också att hinna längta efter träning ibland. Men desto mer träning sker i mitt eget huvud. Jag vill så mycket och det är mest hundträning som snurrar i huvudet typ hela tiden och jag hade glatt delat med mig för det börjar bli lite påfrestande. Inte riktigt friskt antagligen men tur att jag får skriva av mig lite idéer på bloggen och att vi ska träffa Sara och Texas på BK senare, jag hoppas att Lycke är lika taggad som jag!

Nya rutiner under kommande vecka för vardag och träning:

DAGIS PÅ ULTUNA
Lycke har fått plats i hundgård, som vi har möjlighet att hyra utanför skolan, och hon började sin inskolning i fredags. Av de två hundarna som hon ska bo med så är den ena lite skeptisk mot andra hundar men det gick bra senaste de träffades, Lycke imponerade med en språksäkerhet som till och med fick den gamla hunden att springa runt och leka med henne. De andra hundarna kommer inte vara i hundgården i början av veckan så Lycke hinner vänja sig vid stället och så hinner de bekanta sig på neutral mark igen innan de börjar bo med varandra, så det kommer nog gå bra. Även om det har fungerat bra hittills så ska det bli skönt att slippa cykla hem på lunchrasterna och förhoppningsvis ha en hund som är lika trött efter skoldagen som jag.

UTESERVERING
Vi har länge tränat ligg-stanna-kvar i samband med att Lycke får sina måltider. Vi satt fast ett tag på ca 70-80 sekunder eftersom Lycke började rulla över på höften men nu har hon lyckats ligga flera gånger i upp till en och en halv minut utan något rullande. Istället för att traggla på med sekunderna i vardagsrummet så tänker jag nu servera minst en måltid utomhus som hon ska få göra platsliggning för. Förhoppningsvis kommer jag att kunna öka tiden ganska fort för det känns som att hon har greppat konceptet och så blir det ju mer störningsträning. Vi startade med ca 40 sekunder idag ute på gårdsplanen och ett enkelt sätt att öka störningarna vore att så småningom börja träna utanför de tidigare nämnda hundgårdarna, extra utmaning blir det om vi tränar när de flesta hämtar eller lämnar sina hundar. Detta borde göra underverk för platsliggningträningen.

LÅNGLINA
I vardagen har jag börjat ana ett problem. Lycke springer inte iväg, hon skvallrar på människor som dyker upp och jag tror att hon skulle komma på inkallning de flesta gånger även om en hund dyker upp men hon fastnar i skogen. Med fastnar menar jag att hon blir kvar när hon hittar luktfläckar eller saker att äta på. Inte så att hon försvinner utom synhåll men det är enormt frustrerande att hon inte kommer på inkallning. Hon har inte "fastnat" på detta sätt tidigare och jag vet inte om det beror på att en massa smaskiga saker har tinat fram eller att hon har odlat fram ett nytt intresse. Jag hoppas att det som krävs är att helt enkelt träna på situationen. Till att börja med har jag tänkt att jag ska träna inkallning när hon är på väg ut från stigen mot någonting och stoppa henne i långlinan om hon inte lyssnar. Om hon lyssnar så ska hon få varsågod att gå dit hon ville. Tanken är också att utöka till att hon ska kunna komma på inkallning även när hon redan är framme vid lukten/döda råttan eller vad det nu är hon pysslar med i skogen. Eftersom det ändå är hundförbuds-perioden nu så passar det ju bra att köra mycket långlina ett tag. 

APPORTERINGEN (försök 3)
Nu har jag börjat släppa frustrationen som jag förknippat med apporteringsträningen, haft ett uppehåll och kommit på en ny plan. Planen är inte särskilt avancerad men de tunga delarna i den är att träna med ett mjukt föremål som är trevligt att hålla och som inte är obehagligt att släppa när jag klickar och att jag ska föra noggrann träningslogg. Med start imorgon.

Den lilla drömhunden jag skrev om igår såg senare under dagen till att göra sin matte ett antal hundralappar fattigare genom att bilda en pöl i mattes kompis säng, vilket visade sig framåt läggdags. Nu lever inte ens hoppet kvar om att det bara var ett aprilskämt. 

Som jag skrev tidigare så var det torsdagsträning med UHU igår och det var jag som var ansvarig. Mitt tema var stadga och jag pratade om och visade hur man kan göra och hur jag gör i min träning. Lycke fick agera demohund och visade glatt för de två deltagarna hur vi får snabba repetitioner genom att ha olika signaler för när man får resa på sig (varsågod att ta en godis ur min hand) och när träningen är slut (hopp-och-lek), vi visade hur hon motstod frestelsen att ta godis från min öppna hand och hur vi utvecklar den leken till att motstå andra störningar under stanna-kvar träning, till exempel att jag rör mig på olika sätt eller kastar iväg saker. Lycke var jätteduktig även om det blev lite svårt för henne att veta när jag pratar med henne och när jag pratar med de andra, vilket är nyttigt att träna på. Och jag tyckte att det var jätteroligt, förhoppningsvis fick de två tappra deltagarna någon ny idé eller inspiration.

Jag har ju varit inne på tidigare att Lycke har blivit mycket mindre intresserad av andra hundar sen hon började löpa, nu har det gått några veckor och det verkar faktiskt hålla i sig! Även vår agilityinstruktör Johanna påpekade hennes attitydförändring och det är ju kul att även andra märker av den. Eftersom det har känts som vår största utmaning är det otroligt roligt att det börjar lossna, även om vi har en bra bit kvar. Igår tränade jag även henne på uthållighet i fotgåendet och hon gick fint riktigt långa sträckor. För att inte tala om hur hennes intresse för lek under träning har ökat.

Nu är det bara att ta tillvara på form-toppen och njuta så mycket det går!