Wheatenvarning

En förutsättning för att kunna tävla och utföra bra lydnadsträning är ju att kunna ha hunden lös, med störningar. Min målbild är att vi ska kunna gå in på en träningsplan, jag kopplar lös Lycke och hon arbetar aktivt för att komma åt de belöningar hon förväntar sig att jag har med mig, ända tills hon får ett fri-kommando eller att vi tar paus. Jag vill alltså helst inte behöva locka på henne för att hon ska hålla sig vid mig eller kalla in henne för att hon går ifrån mig. Jag vill inte heller göra det förbjudet att lämna mig eftersom jag då måste använda mig av någon form av straff vilket inte främjar den attityd jag vill att hon ska ha till träningen.

Till detta har vi en lång väg kvar. Om jag släpper Lycke lös på, säg, en parkering där det knappt finns några störningar så lär hennes första tanke vara att springa iväg och undersöka vad det kan tänkas finnas för lukter och spännande saker på just den här parkeringen. Om jag släpper henne lös och direkt engagerar henne i träning och inte hinner avsluta innan hon lessnar så skulle hon också vandra iväg förr eller senare. När hon lämnar mig för att stå och nosa någonstans så skulle hon (i de flesta fall) snabbt komma tillbaka om jag kallade in henne vilket är en utmärkt livlina, hon brukar till och med vända sig om för att se om jag inte ska kalla in henne. Däremot främjar det inte mitt mål att kalla in henne när hon lämnar mig eftersom inkallningssignalen i sig skulle fungera som en belöning och jag då skulle belöna henne för att sticka iväg.

Istället skulle jag vilja ha det så här:
1. När hon kopplas lös så vill jag att hon ska förvänta sig chans till belöningar och därmed vara beredd att utföra beteenden.
2. När jag säger hopp-och-lek försvinner chansen för belöningar en stund och då kan hon springa runt och nosa om hon hellre vill det.
3. Om hon väljer att komma tillbaka och hålla sig vid mig så kan hon antingen få en ny hopp-och-lek signal eller lek/mat/träning åtföljt av en hopp-och-lek signal.

Detta är enkla saker som jag kan träna på när jag har henne lös på promenader. Kanske blir det bara en droppe i havet jämfört med de ökade svårigheter som träning bland andra hundar innebär men det borde ge en god grund att bygga vidare på. För att uppnå detta kan jag börja med att ge henne godis efter att kopplet har tagits av och ibland en godbit till efter det, om hon stannar kvar hos mig det vill säga. För att ge dessa godisar kan jag börja kräva beteenden för dem, först enkla som ögonkontakt och sedan allt fler och svårare beteenden.

När jag släpper henne lös har hon redan sin hopp-och-lek signal och den har jag använt för att uppmuntra att hon vänder sig om för att se vart jag är. När hon gör det så brukar jag säga hopp-och-lek vilket får henne att ta några glädjeskutt eller så kallar jag in henne när hon tittar på mig, jag tror att båda dessa "belöningar" har fått henne att titta på mig oftare när hon går lös. Om jag höjer kriterierna och säger hopp-och-lek/kallar in/belönar när hon gör saker som att röra sig mot mig, gå bredvid mig en stund och liknande så borde hon ju även börja bjuda på de beteendena oftare. I och med att hopp-och-lek signalen (möjligheten att få springa fritt) fungerar som en belöning och hon får den efter att hon har sökt upp mig så höjs ju värdet på beteendet att söka upp/hålla sig vid mig. Förhoppningsvis kan det också börja värderas högre än att springa lös.

När jag är i svårare miljöer eller när vi tränar så kan jag ju ha kopplet hängande eller ha på en långlina för att hindra henne från att själv kunna bestämma när det är dags för paus men fokus ska ändå alltid ligga på att ta paus innan hon hinner lessna och gradvis vänja henne vid att jobba allt längre stunder. I miljöer som på brukshundklubbar har man ju inte samma möjlighet att ge en hopp-och-lek signal men jag så länge man kan få hunden att tro att den kan få en hopp-och-lek signal (genom att träna det i andra miljöer) så blir den ju villig att jobba för det, i kombination med att kopplet/linan hindrar den från att fuska och att belöningarna för att stanna kvar är tillräckligt attraktiva.

Som tur är så är inte själva springa-fritt beteendet lika starkt som det kan vara hos andra raser, t ex vinthundar. Då hade vi haft ännu mer att jobba med. Detta borde inte vara omöjligt men det känns som en av de svåraste sakerna att få till. Att kunna ha henne lös handlar ju så om så mycket mer än bara inkallning... Råd och tankar kring detta mottages gärna:)

Den här veckan tror jag att jag har lärt mig en läxa. I min längtan att komma framåt i träningen kan det ta emot att ta ett steg tillbaka, även om det handlar om att reparera något som blivit fel.

För några veckor sedan upptäckte jag, helt plötsligt, att Lyckes fotposition var ju inte alls som jag önkat mig eller som den hade varit förut. Fotgående i nysnön bekräftade min upptäckt, hennes tassavtryck var ju gott och väl ett par decimeter ifrån mina. Hur det "plötsligt" hade kunnat bli så berodde förmodligen på att jag varit för ivrig på att träna uthållighet i fotgåendet och därmed fokuserat på hur långt hon går snarare än på hur hon går. Dessutom verkade det ha befästs ganska ordentligt eftersom hon gång på gång, oavsett hur jag försökte, behöll sin position långt ut från min sida.

Jag fick ett råd om att gå tillbaka till att följa efter i backaövning och börja med att få till positionen i baklängesgången. Det tog emot, jag har ju lärt in fotgående genom att lära henne att följa efter i fin position när jag backar och sedan övefört det till framlänges gång. Att följa efter när jag backar hade jag bara tränat slarvigt på sen dess så det kändes som ett stort steg tillbaka. I brist på andra idéer så återupptog jag träningen med backaövningen och det behövdes inte många repetitioner innan hon kom ihåg vad det handlade om, tack vare att jag gick baklänges så var det lättare att se hennes position och att ge belöningen på rätt ställe. Ganska snabbt började jag vända upp framåt under backaövningen (tar ett litet steg åt höger för att sedan fortsätta framåt) och då följde hon efter och behöll sin fina position tätt intill mig, då var jag snabb med belöningen.

Efter det har jag nött; vända upp från backa, gå två-tre steg framåt, belöning! Med köttbullar som belöning och gradvis ökande av antal steg har hon idag kunnat gå ca 15 steg fotgående i jättefin position, längre har hon nog inte kunnat gå ens när jag fokuserade på uthållighet istället för position. Jag tror inte att det tog mer än en vecka att gå tillbaka till grunden och sedan ha ett bättre fotgående än vi hade innan, så vissa gånger kan det vara värt att ta några steg bakåt!