Lycke den eländige

Om det har varit lite tyst på bloggen senaste veckorna så beror det på att jag helt enkelt har haft mycket att göra, eller att tänka på snarare. Vi skriver vårt kandidatarbete nu och har inget schemalagt vilket är jätteskönt men det är ändå en uppsats som ska skrivas och den ligger ständigt och lurar i bakhuvudet. Samtidigt har jag gått tävlingsledarutbildning i lydnad (examinerad igår!), startat min första allmänlydnadskurs som instruktör, haft massa andra små uppdrag som lyckats ta på mig och en vardag med allt vad det innebär. Det har blivit ganska mycket hundträning och det har varit jätteroligt med så mycket hundaktiviteter men jag har inte haft tid att stanna upp och reflektera, planera, utvärdera Lyckes träning, vilket hade behövts.

Vi har gått framåt jättemycket i träningen; vi börjar ha en snygg apportering, fina fjärrskiften, vänstersvängar och stegförflyttningar börjar sitta m.m. Ändå har träningen inte känts bra och på sätt och vis har det gått bakåt. Lycke har varit lite kinkig med mat såväl som lek, antingen har hon haft bara fart eller ingen fart i det hon gör och så har hon flera gånger stuckit iväg på egna vändor under träningen. Under hennes vändor har det handlat om att hon har sprungit iväg och luktat, ätit snö, rotat i ryggsäck, inte velat komma tillbaka med leksak eller bara tagit något springvarv. Det har varit enormt frustrerande, framförallt eftersom det har varit så svårt att läsa av när dessa påhitt kan tänkas komma. Något som jag har sett som väldigt positivt är i alla fall att hon har stuckit men sen kommit tillbaka och framförallt att hon aldrig har stuckit iväg till en annan hund eller liknande.

Eftersom hon har varit så har jag tänkt flera gånger att jag måste börja träna med långlina på, att jag måste planera träningen noggrannare, att jag inte får köra så långa pass osv. Långlinan har visserligen åkt på några gånger men jag har varit jättedålig på att planera träningen och då blir det inte bra. Särskilt inte under perioder som dessa då jag verkligen hade behövt ta hänsyn till att träningen måste läggas upp på ett bra sätt och att jag inte ska träna på olämpliga saker.

Som idag när vi tränade innan UHU:s styrelsemöte. Jag hade planerat så långt att vi skulle köra slalom om det gick att få ner pinnar i backen (det gick!) och långlinan var i alla fall med i väskan. Lycke kändes ganska bra och eftersom vi skulle träna slalom så lånade jag ut långlinan till Malin. Lycke tog en liten nosarvända i början av träningen men resten gick ändå relativt bra, hon kändes lite seg och inte riktigt tillräckligt engagerad i proportion till belöningen. Jag hade behövt avsluta träningen tidigt men fick för mig att göra en sista grej. Angelica fick hålla i Lycke, jag gick iväg, hon räckte Lycke apporten och tanken var att hon skulle komma med den till mig som vanligt men istället springer hon åt motsatt håll till kompisen Ockra. Irriterad gick jag och hämtade henne och släppte henne en kort stund varpå hon springer tillbaka till Ockra. Där avbröt vi träningen.

Ett ytterst fåtal gånger tidigare har hon stuckit iväg till en annan hund när vi har tränat och om det hade känts bra i träningen i övrigt så hade det väl inte varit en så stor grej men nu när jag har sett alla tendenser bli jag så besviken på mig själv att jag inte har backat och styrt upp träningen tidigare. Jag blir så enormt frutsrerad för jag vill kunna träna på riktigt inte träna på att träna. Hon har varit så duktig en period då vi verkligen har kunnat träna och jag inte har behövt ta hänsyn till allt runtomkring, det vill säga att få träningen att fungera.

Eländes eländiga odåga.

Så! Jag vet att vi har haft svackor förut och att det har blivit bra igen. Den här svackan känns inte heller särskilt djup egentligen men den kommer för det inte önskat. Löpet väntas dra igång när som helst så jag tröstar mig med att tänka att det är därför hon strular och att det blir bättre sen. Myckte bättre.

"Many of life's failures are experienced by people who did not realize how close they were to success when they gave up" 
(Thomas Edison måste ha varit terrierägare)


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0