Wheatenvarning

Vi har haft en underbar helg i Lainio tillsammans med mamma, Glenn och Dilba. Vädret har varit både hund- och människovänligt så vi har varit ute hela dagarna. Både Lycke och Dilba har badat flera gånger och Dilba fick ett litet äventyr när hon råkade hamna på djupt vatten och, istället för att vända, simmade upp på en brant strandkant några meter bort när vi badade på en liten sand-ö i älven. Eftersom hon egentligen aldrig simmar fick jag simma över och hämta henne (läs; dra ner henne i vattnet och simma bredvid henne tillbaka). Hon kan då hitta på saker. Lycke simmar inte heller men hon går långt ut i vattnet och ser väldigt nyfiken ut så jag tror inte att det är långt borta. För första gången har de fått vara lösa tillsammans, Dilba är ju inte den mest hundvänliga damen men hon verkar ha accepterat Lycke så mycket en Dilba bara kan. Lycke har ju inte mycket till hävdelsebehov och gör inte mycket för att reta upp Dilba, men för säkerhetsskull är det bara i oladdade situationer de får vara tillsammans. Men det framsteget duger gott för mig.


Dilba


Lycke nosar på vattnet


Mina veteflickor

Hundarna har fått gå varsitt spår. Ett lite kortare åt Dilba som inte spårat på länge vilket tyvärr märktes men gamla hundar får ju belöningen hur som helst. Lycke fick nog gå sitt längsta spår hittills. Det gick över en äng i ganska stark sidvind och hade en vinkel. Man ser tydligt på henne när hon är i spåret, hon såg ut att ha lite problem i början och i vinkeln men redde noggrannt ut allt själv.

Jag är ganska dålig på att ta tid för att träna agility själv men i helgen har Lycke fått träna både slalom och hoppteknik. Och jag tror det blir första gången jag vågar mig på att skriva lite egna reflektioner om vår agilitytränig.

Det gav väldigt mycket att träna tre pass slalom, varje pass innehöll ca fyra sekvenser med ca fem repetitioner. Mellan sekvenserna fick hon sitta uppbunden och titta på när Dilba gjorde konster. Belöningarna varierades mellan leksak i långt snöre och godis från handen (laxpastej i tub eller frolic). Även om hon ofta belönas från handen så tycker jag inte att hon verkar ha så svårt att dra framåt självständigt men då har vi ju inte tränat på så värst långa avstånd ännu.

Det vi har tränat på är att springa igenom en slalomport från olika vinklar. Att springa rakt mot en öppen port (klockan tre om fortsättningen av slalomet är klockan tolv) har vi tränat på tidigare så vi började där och under helgen arbetade vi oss fram till ingångar från klockan sju. Då måste hon alltså runda första pinnen för att komma in från rätt håll och kors i taket, det verkade hon tycka var självklart. När vi började försöka oss på klockan sju-vinklarna blev det först fel men när jag insåg att jag måste byta sida om henne för att följa handlingsystemet  så gjorde hon rätt varje gång.

Här är en liten film från första träningspasset med ungefär klockan fyra, fem-ingångar. Lycke är duktig och söt men matte har egentligen ingen aning om vad hon håller på med så henne kan ni titta förbi.¨