Lydnad för matematiker
Jag är en ganska dålig förlorare. Oftast går det att döljas ganska väl och går över ganska fort men den här gången lär det ta ett lite längre tag.
Vi tävlade lydnadsklass 1 på Kiruna BHK idag och Lycke gick ett jättefint program men la sig på ställandet, igen. Jag bet ihop och vi körde klart. Efteråt tänkte jag i sedvanlig ordning (är ju rätt van vid att nolla ett moment per tävling); kan det räcka ändå? Erfarenheten av tidigare besvikelser då jag har insett att det går inte ihop när man tappar 30 poäng gjorde att jag snabbt räknade ihop för att inse att vi inte skulle få ihop till något förstapris den här gången heller. Lyckligtvis, tänkte jag då, var platsliggningen lagd efter de individuella programmen och eftersom det var snöblandat regn och dryga 6 grader i luften så tyckte jag att det var ett utmärkt tillfälle att stå över platsliggningen.
När jag sedan sitter i bilen och gömmer mig för ovädret inser jag att jag har räknat fel. Vi hade ju haft chans på förstapris om jag hade lagt henne och fått en tia! Bedrövelse, sockerdricka i näsan och huggormar i magen räcker ungefär för att beskriva känslan som infann sig.
120 poäng slutade vi på och jag försöker trösta mig med att hon kanske inte hade fått fullt på platsliggningen ändå, särskilt inte med tanke på det dåliga vädret och att matte var så besviken att hon inte ens kunde räkna. Dessutom var domaren ovanligt generös med poängen så ett förstapris kanske inte hade varit så välförtjänt ändå, men ett förstapris är ett förstapris, om man får det vill säga. Vi vann ju en rolig leksak på lottning och det var kul att tävla på min gamla hemmaplan och se lite bekanta ansikten så helt bortkastat var det ju inte.
När jag och Lycke är i elitklass minnsann, då ska de momenten tränas så noggrannt så att de etsas fast i ryggmärgen. Attityden hennes har inte varit fel på en enda tävling så där är hon väldigt jämn. Slutar vi nolla så blir hon landslagshund så småningom!;)
Nu ska jag återhämta mig och sedan fundera över hur det blir med framtida tävlingar. Det finns en hel del att jobba på, bland annat min attityd, jag måste kunna släppa om hon nollar ställandet så att jag inte gör dumma tabbar. LP känns allt mindre lockande men jag är inte i form för att göra upp framtidsplaner nu.
Förlåt finaste super-Lycke!
Vi tävlade lydnadsklass 1 på Kiruna BHK idag och Lycke gick ett jättefint program men la sig på ställandet, igen. Jag bet ihop och vi körde klart. Efteråt tänkte jag i sedvanlig ordning (är ju rätt van vid att nolla ett moment per tävling); kan det räcka ändå? Erfarenheten av tidigare besvikelser då jag har insett att det går inte ihop när man tappar 30 poäng gjorde att jag snabbt räknade ihop för att inse att vi inte skulle få ihop till något förstapris den här gången heller. Lyckligtvis, tänkte jag då, var platsliggningen lagd efter de individuella programmen och eftersom det var snöblandat regn och dryga 6 grader i luften så tyckte jag att det var ett utmärkt tillfälle att stå över platsliggningen.
När jag sedan sitter i bilen och gömmer mig för ovädret inser jag att jag har räknat fel. Vi hade ju haft chans på förstapris om jag hade lagt henne och fått en tia! Bedrövelse, sockerdricka i näsan och huggormar i magen räcker ungefär för att beskriva känslan som infann sig.
120 poäng slutade vi på och jag försöker trösta mig med att hon kanske inte hade fått fullt på platsliggningen ändå, särskilt inte med tanke på det dåliga vädret och att matte var så besviken att hon inte ens kunde räkna. Dessutom var domaren ovanligt generös med poängen så ett förstapris kanske inte hade varit så välförtjänt ändå, men ett förstapris är ett förstapris, om man får det vill säga. Vi vann ju en rolig leksak på lottning och det var kul att tävla på min gamla hemmaplan och se lite bekanta ansikten så helt bortkastat var det ju inte.
När jag och Lycke är i elitklass minnsann, då ska de momenten tränas så noggrannt så att de etsas fast i ryggmärgen. Attityden hennes har inte varit fel på en enda tävling så där är hon väldigt jämn. Slutar vi nolla så blir hon landslagshund så småningom!;)
Nu ska jag återhämta mig och sedan fundera över hur det blir med framtida tävlingar. Det finns en hel del att jobba på, bland annat min attityd, jag måste kunna släppa om hon nollar ställandet så att jag inte gör dumma tabbar. LP känns allt mindre lockande men jag är inte i form för att göra upp framtidsplaner nu.
Förlåt finaste super-Lycke!
Kommentarer
Trackback
