Wheatenvarning

Den här helgen har vi tävlat!

Lydnad fredag, agilityklass x2 lördag och hoppklass x2 söndag. Som jag skrev tidigare så sket ju sig lydnaden när hon la sig på ställandet. Det blev en massa annat tjafs också men vi fick ändå 151 poäng och det jag tar med mig från tävlingen är den snygga ingången på plan inför platsliggningen. Då hade jag gjort mitt bästa för att dämpa Lycke och tydligen lyckats hitta en bra nivå, för inför det riktiga programmet var hon på tok för laddad. Att jag inte har lärt mig! Flera gånger har jag ju tänkt att jag måste sluta dra upp henne så mycket inför tävlingarna men när jag väl ska tävla så vågar jag ändå inte lite på att hon är tillräckligt laddad . Vi har helt enkelt inte hittat en bra tävlingskänsla och den ser jag fram emot att hitta, men det får som sagt bli inför klass 2. Tack och hej, lydnadsklass 1!

 

Lördagen var första dagen på Åbyn-Byskes två dagars arrangemang och lördagen innebar två agilityklasser för mig och Lycke. I veckan hade jag upptäckt att Lyckes kontaktfältsbeteende blivit som bortblåst och funderade ett tag på att inte åka och istället stanna hemma och träna slalom inför söndagen. Kanske hade det varit klokt men jag bestämde mig i alla fall för att åka. I första loppet flög hon av långt innan kontaktfältet på A:et innan vi diskade oss för att jag inte orkade traggla med slalomet som bara blev fel. Inför andra loppet hade jag bestämt mig för att gå nära vid kontaktfälten och släppa henne tidigt (inte för att hon hade stannat ändå men för konceptets skull) samt att ta oss igenom slalom. Det blev vårt bästa lopp så långt! Fem fel för att vi fick ta om slalom en gång men med riktigt bra känsla och det kändes som att det gick toksnabbt. Precis på mållinjen föll jag i backen men Lycke tog sig över sista hindret i alla fall. Efter det här loppet gick det upp för mig att agility går på tid och hur roligt det är när man själv också får ta i och springa så fort man kan. Vi fick tiden 49,47 (referenstid 58 sekunder) och en åttondeplacering, men framförallt en bra känsla och lite självförtroende att ta med till morgondagen!

 

Söndagen bjöd på dubbla hoppklasser och när jag gick första banvandringen insåg jag snabbt att den här banan skulle vi inte ta oss igenom utan disk, så jag planerade för byten som kändes rätt men som jag inte trodde att vi kunde. Till exempel ett bakombyte innan en rak tunnel och att springa på "fel" sida förbi en böjd tunnel. Jag kan fortfarandeinte påstå att vi kan bakombyta men jag lyckades lura henne in i tunnlarna i alla fall! När hon kom ut undrade hon vart jag tagit vägen men gjorde sitt bästa för att hinna ifatt när hon lokaliserat mig. Det loppet kändes ännu bättre än gårdagens och vi placerades 6:a med tiden 36,29 (referenstid 39 sekunder). Vi diskade oss alltså inte utan tog oss igenom med fem fel (fick ta om slalom en gång)! Jag är riktigt nöjd över min handlingsstrategi som gick hem, jag såg högst en annan som gjorde likadant av alla startande så det var kul att jag vågade testa. Lena, Uffe och Nelson var hejarklack och Lena filmade söndagens båda lopp!

 

En tråkig sak hände efter målgången. Jag hade hunnit belöna Lycke och var på väg för att hämta min tröja som jag lagt vid starten. Då springer en tollare av planen och fram till Lycke. Lycke har alltid handskats bra med främmande hundar och den verkade snäll så jag höll kopplet slakt istället för att skapa en spänd situation och försöka mota bort rymlingen. De hälsar först glatt men sen börjar den göra utfall mot Lycke, i mina ögon helt oprovocerat, och hinner fara fram kring tre gånger mot henne innan den lyckligtvis försvninner.  Lycke brydde sig nog inte så mycket men jag blev lite chockad och skakig, särkilt eftersom jag precis innan kört ett skitbra lopp som jag var lycklig över. Jag hade i alla fall vett att trycka mjukosttuben i munnen på Lycke så fort hunden försvunnit och två wheatenmänniskor var snabbt framme och stöttade. En funktionär kom fram och jag förklarade vad som hänt och sa att sånt beteende inte är okej. För det tycker jag inte att det är! För det första ska den tävlande hålla sig på banan, för det andra inte attackera andra hundar och för det tredje inte göra det oprovocerat! Jag bad dem anmäla för oacceptabelt beteende, min avsikt är inte att få hunden avstängd men om det händer fler gånger så vill jag att det ska synas att det inte var den första.

 

Andra loppet under söndagen var en bana med mycket raksträckor och mjuka svängar som kändes rolig men med en svårighet kring de två tunnlarna på slutet. Jag planerade för att testa ett till bakombyte men ändrade mig innan det blev vår tur till att försöka hinna med ett framförbyte. Framförbytet blev knöligt och resulterade i en vägran, innan det hade vi tagit om slalom en gång och dragit på oss fem fel. Trots vägran och slalomfel fick vi ändå tredje bästa tid på en snabbsprungen bana och en fjärdeplacering totalt med tiden 33,59 (referenstid 38 sekunder).

 

 

Startfälten är visserligen inte så stora i norra norrland men det känns ändå riktigt kul att vi får bra tider, nollade lopp hade det räckt till pinnar så det känns inte som att det är allt för långt ifrån. Att komma in i slalom med fart ska vi träna mycket på närmsta tiden men även kontaktfält och bakombyten. Mer fysträning (för båda!), hoppteknik och att bli mer samspelta så att vi får tvärare svängar kan banta tiderna ytterligare. Så jag är laddad för mer tävlingar i höst!

 

Inte minst så bevisade ju Lycke att tre dagar tävling inte är någon match för henne!