Wheatenvarning

Trött, trött, trött är Lycke efter ytterligare en omgång av ring-koppelträning med ULKK. Och att hon hade wheatenrace runt mig halva vägen till bussen efteråt hjälpte nog till.
Trots att vi inte gör så mycket känns det väldigt givande. Jag belönar när hon tar och håller kontakt, tränar lite nosduttar på handen ibland, snälla människor som kämmer och känner och tittar på tänder (på Lycke alltså) och en och annan hund som hon får hälsa på. Hon trivs:)
Hon är duktig också. När vi är stillastående håller hon sig lugn och tar mycket ögonkontakt, hon går att avleda om hon riktat in sig för mycket på en annan hund och det går att få henne att leka i lite svårare miljöer också. Hon lekte ordentligt med pipisen vid en ganska trafikerad korsning och vid busshållsplatsen, vid de andra hundarna får jag väl vara nöjd med att hon åtminstone smakade på den. När vi och de andra hundarna rör oss i grupp så larvar hon mest runt i någon egenuppfunnen gångart. 
Livlig, glad och framåt, det var ju det jag önskade mig och det verkar vara något sådant jag fått;)
(hon verkar inte bry sig särskilt om varken åska eller sambakarnevalståg heller)