Året med Lycke
Igår kom jag på att det var den trettonde juli och att jag har haft Lycke i mer än ett år. Tolfte juli förra sommaren hämtade jag och Tobias henne från kennel Cameron.
Jag ville ha en hund att träna med samtidigt som jag ville ha en enkel hund som jag kunde ta med överallt och lämna överallt. Därav rasvalet, mycket på grund av min smått allergiska släkt (varav de flesta ändå har hund av allergivänligare raser).
Redan under vår första bussresa från kenneln förstod jag vilken makalöst trygg valp jag hade fått och hon har fortsatt att finna sig i de allra flesta situationer jag har försatt henne i. Det har aldrig heller varit några problem att lämna henne ensam vare sig det är hemma, i bilen, uppbunden, i buren eller på ett helt nytt ställe. Efter att ha haft en hund som var svår att ha med sig på vissa ställen och som var ännu svårare att lämna på de flesta ställen så är det otroligt skönt att det fungerar med Lycke. Att hon är trygg i sig själv visar sig också i hennes självständighet, ända sen åttaveckors ålder har man minsann fått vara påhittig för att få henne att hänga med och vara uppmärksam, att lämna henne ute och själv gå in när hon inte har lyssnat har aldrig fungerat särskilt bra.
Att träna med Lycke är för det mesta riktigt roligt. Under vissa perioder har hon varit svårare att motivera och mer lättdistraherad men hon har även stunder där hon är allt man kan önska och mer därtill. Hon gillar mat i diverse former, har ett kvickt rörelsemönster och efter att ha jobbat mycket med leken så är det numera sällan hon tackar nej till en lekstund.
Senaste två månaderna har hon varit ovanligt svårtränad men igår och i förrgår hade vi två lydnadspass som jag kommer kunna leva på länge. Så uppmärksam och taggad var det längesen hon var. Vi har tränat mycket på uthållighet i fotgåendet senaste dagarna men om man går fot mellan två betonggrisar kan man räkna med att hon försvinner och så hittar man henne stolt och förväntansfull ovanpå en. Så länge hunden har kul så gör väl sådana saker bara träningen lite mer spännande..
Att vi redan har hunnit med så mycket roligt på ett år. Jag ser fram emot många fler roliga stunder, att få följa hennes fortsatta utveckling och att få lära känna Lycke ännu bättre! <3
Jag ville ha en hund att träna med samtidigt som jag ville ha en enkel hund som jag kunde ta med överallt och lämna överallt. Därav rasvalet, mycket på grund av min smått allergiska släkt (varav de flesta ändå har hund av allergivänligare raser).
Redan under vår första bussresa från kenneln förstod jag vilken makalöst trygg valp jag hade fått och hon har fortsatt att finna sig i de allra flesta situationer jag har försatt henne i. Det har aldrig heller varit några problem att lämna henne ensam vare sig det är hemma, i bilen, uppbunden, i buren eller på ett helt nytt ställe. Efter att ha haft en hund som var svår att ha med sig på vissa ställen och som var ännu svårare att lämna på de flesta ställen så är det otroligt skönt att det fungerar med Lycke. Att hon är trygg i sig själv visar sig också i hennes självständighet, ända sen åttaveckors ålder har man minsann fått vara påhittig för att få henne att hänga med och vara uppmärksam, att lämna henne ute och själv gå in när hon inte har lyssnat har aldrig fungerat särskilt bra.
Att träna med Lycke är för det mesta riktigt roligt. Under vissa perioder har hon varit svårare att motivera och mer lättdistraherad men hon har även stunder där hon är allt man kan önska och mer därtill. Hon gillar mat i diverse former, har ett kvickt rörelsemönster och efter att ha jobbat mycket med leken så är det numera sällan hon tackar nej till en lekstund.
Senaste två månaderna har hon varit ovanligt svårtränad men igår och i förrgår hade vi två lydnadspass som jag kommer kunna leva på länge. Så uppmärksam och taggad var det längesen hon var. Vi har tränat mycket på uthållighet i fotgåendet senaste dagarna men om man går fot mellan två betonggrisar kan man räkna med att hon försvinner och så hittar man henne stolt och förväntansfull ovanpå en. Så länge hunden har kul så gör väl sådana saker bara träningen lite mer spännande..
Att vi redan har hunnit med så mycket roligt på ett år. Jag ser fram emot många fler roliga stunder, att få följa hennes fortsatta utveckling och att få lära känna Lycke ännu bättre! <3
Kommentarer
Postat av: Wheaten Barbro
Verkligen vilket fint år ni fått tillsammans. Det är så det ska kännas att vara med hund.
// Babbsan & Neddus.
Trackback
