Wheatenvarning

Valpar är ju bland det sötaste som finns (tur för dem det) men det som är mest spännande med en valp är ju att se hur den utvecklas. Som ägare till en ny valp kan man inte låta bli att ha förväntningar på vad valpen kommer att utvecklas till och med detta kommer även en del oro. Jag tänkte dela med mig att några av de nojor som jag har hunnit ha som sedan visade sig vara ganska obefogade.

Min valp vill inte mysa!
När Lycke var "ny" var hon inte så mycket för närhet om det inte gällde att bita i fingrar och tår och jag hann direkt börja oroa mig för att jag hade fått en hund som inte gillade att gosa. Men några dagar senare så fick jag lov att ändra mig för hon har blivit en riktig klängapa! När hon har leksaker störtar hon till famnen och vill ligga där och tugga och när hon är trött så kravlar hon upp i knät och vet inte riktigt hur hon ska ligga för att ligga så bekvämt som möjligt och ändå så nära som möjligt. Och att bli kliad på magen är en höjdare!

Min valp är för självständig!
När vi var ute så höll hon sig för det mesta i närheten men ibland fick hon för sig att galoppera till dörren och om man tänkte ta ett varv runt huset så brukade hon sätta sig ner och inte springa efter förrän man hade kommit flera meter bort, ibland till och med bakom en husknut. Som värst blev det när vi var i Minnas stuga och skulle gå iväg en bit och hann gå en bra bit utan att Lycke följde efter. Uthålligt väntade vi och tänkte att hon är ju bara en valp hon måste ju komma snart!
Till slut gick jag tillbaka och då hade hon tagit sig upp för yttertrappan och satt och pep utanför ytterdörren. Då fick jag mig en tankeställare, hon verkade ju inte gilla att vara ensam men lillan hade ju säkert knappt varit ute och gått någonting i sitt liv. Kanske kände hon sig ännu inte tillräckligt trygg med mig och ville inte lämna den välkända tomten.
Numera har jag sett en klar förbättring, hon verkar tycka att det är kul att gå runt på gården eller i koppel och upptäcka och hon håller sig oftast så nära att jag inte ens får någon chans att fota henne:)

Min valp är hopplös på nätterna!
I början hade jag Lycke i bur på nätterna men det började gå sämre och sämre och som sämst vaknade hon en gång i timmen och pep. Outsövd och förtvivlad bestämde jag mig i alla fall för att försöka henne lös och att ha lägenheten avspärrad. Detta gick hur bra som helst, hon väckte mig när hon ville ut och valde ofta själv att sova i buren ändå. Burträning hade vi i lagom takt på dagarna istället och gör mycket bättre framsteg.

Jag har lärt mig några läxor; att söka de enkla lösningarna först och att valpar faktiskt är väldigt ofärdiga vid åttaveckors ålder och att det tar tid för dem att anpassa sig:)