Rallylydnad och nya insikter
Vi var på Sara och Annas prova-på-dag i rallylydnad tidigare idag och det var kul att få veta lite mer om den sporten. Det verkar himla roligt men jag tror att vi har nog med hundsporter att pyssla med för tillfället men det är ju alltid kul att lära sig mer och någon gång kanske vi blir sugna på rallylydnad istället.
Bilder från dagen:
Lite lydnadsträning blev det också för oss. Vi gjorde en gemensam platsliggning som kändes jättebra och jag känner mig allt tryggare med att lämna henne. Jag brukar spänna på ett extra koppel i handtaget på det andra så att det blir jättelångt och jag lämnar henne i med det hängandes. Om hon skulle få för sig att gå fram till en annan hund så står jag ändå för långt bort för att kunna hindra henne men det känns tryggt att jag i alla fall skulle kunna stoppa leken snabbt. Lycke har aldrig ens varit nära att gå iväg till en hund när vi har tränat platsliggning men det är också det sista jag vill att hon ska lära sig, därför vidtar jag lite extra säkerhetsåtgärder.
Ställande har hon, av någon anledning, haft lite svårt för på gräs. Därför tränade vi lite på själva-ställande delen men idag var det inga problem. Sedan gick vi igenom de flesta andra momenten och det kändes riktigt tryggt och säkert, men de detaljfel jag vet att hon gör gjorde hon ju såklart idag också.
Jag fick en insikt under dagen, som jag tror var riktigt nyttig. Jag tror att jag har kommit underfund med att Lycke sänker sig och tappar engagemang om jag lockar, pratar och är på henne för mycket. Som idag när vi testade på rallylydnaden så tog jag i lite extra, för det dår man ju göra inom rallyn, vilket resulterade i att jag fick locka på hennes uppmärksamhet hela tiden och hon ville mest stå och nosa. Ändå verkade hon jättetaggad innan och vår egna lydnadsträning efteråt gick mycket bättre. Jag har känt av samma sak på utställning då jag verkligen försöker få henne alert men att hon istället blir lite seg. I alla fall om man tänker sig att ringträning borde vara dubbelt så kul som lydnad eftersom det regnar godis och hon bara behöver stå snyggt och se glad ut.
Om mitt lockande har ett samband med sänkt engagemang så behöver ju inte det vara dåligt, jag har ju tränat att det är hennes initiativ som drar igång träningen och att min tystnad vittnar om att belöningar kan komma, och då blir det ju lite som ett kvitto på att den träningen har fungerat. Det gäller bara att jag accepterar och kommer ihåg det när jag behöver hennes engagemang och inte faller för frestelsen att fjäska igång henne.
Bilder från dagen:
Lite lydnadsträning blev det också för oss. Vi gjorde en gemensam platsliggning som kändes jättebra och jag känner mig allt tryggare med att lämna henne. Jag brukar spänna på ett extra koppel i handtaget på det andra så att det blir jättelångt och jag lämnar henne i med det hängandes. Om hon skulle få för sig att gå fram till en annan hund så står jag ändå för långt bort för att kunna hindra henne men det känns tryggt att jag i alla fall skulle kunna stoppa leken snabbt. Lycke har aldrig ens varit nära att gå iväg till en hund när vi har tränat platsliggning men det är också det sista jag vill att hon ska lära sig, därför vidtar jag lite extra säkerhetsåtgärder.
Ställande har hon, av någon anledning, haft lite svårt för på gräs. Därför tränade vi lite på själva-ställande delen men idag var det inga problem. Sedan gick vi igenom de flesta andra momenten och det kändes riktigt tryggt och säkert, men de detaljfel jag vet att hon gör gjorde hon ju såklart idag också.
Jag fick en insikt under dagen, som jag tror var riktigt nyttig. Jag tror att jag har kommit underfund med att Lycke sänker sig och tappar engagemang om jag lockar, pratar och är på henne för mycket. Som idag när vi testade på rallylydnaden så tog jag i lite extra, för det dår man ju göra inom rallyn, vilket resulterade i att jag fick locka på hennes uppmärksamhet hela tiden och hon ville mest stå och nosa. Ändå verkade hon jättetaggad innan och vår egna lydnadsträning efteråt gick mycket bättre. Jag har känt av samma sak på utställning då jag verkligen försöker få henne alert men att hon istället blir lite seg. I alla fall om man tänker sig att ringträning borde vara dubbelt så kul som lydnad eftersom det regnar godis och hon bara behöver stå snyggt och se glad ut.
Om mitt lockande har ett samband med sänkt engagemang så behöver ju inte det vara dåligt, jag har ju tränat att det är hennes initiativ som drar igång träningen och att min tystnad vittnar om att belöningar kan komma, och då blir det ju lite som ett kvitto på att den träningen har fungerat. Det gäller bara att jag accepterar och kommer ihåg det när jag behöver hennes engagemang och inte faller för frestelsen att fjäska igång henne.
Kommentarer
Trackback
