Sändande till godisskål
På första träffen på valpagilitykursen fick vi träna lite på att få hunden att springa till en godisskål. Först tyckte jag att det lät lite löjligt, vi skulle bara släppa halsbandet när hunden var på väg till skålen. Att hunden vill dit är väl en självklarhet och ska den inte behöva göra något för att få springa till den? Men vid närmare eftertanke så ingår det ju i ett av mina träningsmål; varsågod+ på avstånd. Det vill säga att hon ska förstå varsågod även till saker (exempelvis en godisskål) fast de ligger på avstånd. Jag skrev upp det målet för att lägga en grund till att få Lycke att även kunna sticka iväg från mig för att då belöning istället för att bara hålla sig vid min sida och det är något som jag har glömt att träna på.
Det finns flera fördelar att träna på detta:
- Om hunden har lärt sig konceptet att springa iväg till något för att få belöning så tror jag att det är mycket lättare att överföra det till andra saker än godisskålar, t.ex. targets, agilityhinder, buren o.s.v.
- I agility måste hunden kunna springa självständigt och ta de hinder som ligger framför den, ett sätt att lära in det är att ha en godisskål efter hinderna
- I de högre lydnadsklasserna ingår många avstånds- och dirigeringsmoment, t.ex. rutan, dirigeringsapportering m.fl. Dirigeringen kan man lägga en grund till genom att ha ute flera godisskålar och låta hunden springa till den man pekar mot (de andra kan vara tomma ifall hunden skulle springa till fel)
- Det verkar som att många hundar tycker att det är roligare att få springa till en godisskål istället för att bara få godis ur handen, det kan alltså användas som en effektivare belöning
- Man kan använda skålarna som störningsmoment och bara om hunden låter bli dem så får den tillåtelse till dem
Idag körde vi ett litet träningspass med detta. Jag började med att hålla i Lycke i halsbandet, lägga några bitar i skålen och sedan släppa samtidigt som jag sa varsågod. Gång för gång ökade jag avståndet och till slut gjorde jag så att jag la ner skålen, ledde iväg Lycke en bit ifrån den och sa sedan varsågod. Högre fart till skålen upplever jag dels att man får i takt med att man ökar avståndet men man kan också tävla med hunden om matsskålen, dvs. att man springer samtidigt som hunden och om man tycker att den inte tar i tillräckligt så tar man skålen före hunden. Detta kan såklart bli svårt med försiktigare hundar eller hundar som tror att man springer för att tillrättavisa dem men på Lycke fungerade det jättebra och hon sprang snabbare än vad jag hann med.
Det finns flera fördelar att träna på detta:
- Om hunden har lärt sig konceptet att springa iväg till något för att få belöning så tror jag att det är mycket lättare att överföra det till andra saker än godisskålar, t.ex. targets, agilityhinder, buren o.s.v.
- I agility måste hunden kunna springa självständigt och ta de hinder som ligger framför den, ett sätt att lära in det är att ha en godisskål efter hinderna
- I de högre lydnadsklasserna ingår många avstånds- och dirigeringsmoment, t.ex. rutan, dirigeringsapportering m.fl. Dirigeringen kan man lägga en grund till genom att ha ute flera godisskålar och låta hunden springa till den man pekar mot (de andra kan vara tomma ifall hunden skulle springa till fel)
- Det verkar som att många hundar tycker att det är roligare att få springa till en godisskål istället för att bara få godis ur handen, det kan alltså användas som en effektivare belöning
- Man kan använda skålarna som störningsmoment och bara om hunden låter bli dem så får den tillåtelse till dem
Idag körde vi ett litet träningspass med detta. Jag började med att hålla i Lycke i halsbandet, lägga några bitar i skålen och sedan släppa samtidigt som jag sa varsågod. Gång för gång ökade jag avståndet och till slut gjorde jag så att jag la ner skålen, ledde iväg Lycke en bit ifrån den och sa sedan varsågod. Högre fart till skålen upplever jag dels att man får i takt med att man ökar avståndet men man kan också tävla med hunden om matsskålen, dvs. att man springer samtidigt som hunden och om man tycker att den inte tar i tillräckligt så tar man skålen före hunden. Detta kan såklart bli svårt med försiktigare hundar eller hundar som tror att man springer för att tillrättavisa dem men på Lycke fungerade det jättebra och hon sprang snabbare än vad jag hann med.
Kommentarer
Trackback
