Frustration och blodvite
Idag tog vi en tur till brukshundklubben. Vi går ju ingen kurs just nu så jag kände att vi lika gärna kunde komma igång nu med att åka till klubben på eget bevåg. Det känns lite konstigt eftersom hon egentligen inte kan så mycket (bland störningar) så det finns inte så mycket att träna på men det gör det ju. Egentligen är det ju tillräckligt nog att åka dit och bara träna på passivitet och titta på de andra hundarna. Det var också det vi tränade mest på idag och när hon var lugn tog vi korta "träningspass" där hon fick leka, träna snurra, nosduttar och lite följa efter när jag backar. Att ta det lugnt är hon inte jättebra på, andra hundar är ju bland det mest intressanta hon vet, men hon sitter i alla fall för det mesta still men piper ganska mycket och den viftande svansen avslöjar att hon inte är särskilt avslappnad. När Anna och Ludde kom och jag bytte några ord med dem så började hon skälla och hänga i kopplet av frustration, något jag inte gillar och det känns som att hon kommer behöva en massa träning för att kunna slappna av och inte bry sig så mycket om andra hundar.
Det positiva är i alla fall att när vi tränar så är hon väldigt engagerad! Hon leker jättegärna (vilket leder till att det uppstår blodvite på kalla och torra händer) och gör det hon ska för att komma åt sina belöningar. Ibland tittar hon ett tag på de andra hundarna och det blir en hel del hopp och studs men hon verkar verkligen uppskatta de små träningspassen. Och det är ju bara guld värt ;)
Hon fick sig faktiskt passivitetsträning igår också när vi träffades från Uppsala Hundungdom för att rensa i vår lokal och ordna brev till medlemmarna om årsmötet. En hel del pipande och sånt då med men jag tror ändå inte att det ska vara ett så svårt problem att komma åt, hon har ju jättelätt för att slappna av i andra situationer, som på bussen eller om man sätter sig och väntar på något. Och det gick ju jättebra på utställningen i lördags. Det är just att få andra hundar att inte utlösa så mycket förväntan och en del av den träningen tror jag stavas mängdträning.
Tack för mig!
Det positiva är i alla fall att när vi tränar så är hon väldigt engagerad! Hon leker jättegärna (vilket leder till att det uppstår blodvite på kalla och torra händer) och gör det hon ska för att komma åt sina belöningar. Ibland tittar hon ett tag på de andra hundarna och det blir en hel del hopp och studs men hon verkar verkligen uppskatta de små träningspassen. Och det är ju bara guld värt ;)
Hon fick sig faktiskt passivitetsträning igår också när vi träffades från Uppsala Hundungdom för att rensa i vår lokal och ordna brev till medlemmarna om årsmötet. En hel del pipande och sånt då med men jag tror ändå inte att det ska vara ett så svårt problem att komma åt, hon har ju jättelätt för att slappna av i andra situationer, som på bussen eller om man sätter sig och väntar på något. Och det gick ju jättebra på utställningen i lördags. Det är just att få andra hundar att inte utlösa så mycket förväntan och en del av den träningen tror jag stavas mängdträning.
Tack för mig!
Kommentarer
Trackback
