Wheatenvarning

Igår var det torsdagsträning med Uppsala Hundungdom, den här gången med temat passivitet och FIKA.

Ett bra sätt att träna passivitet är att försöka skapa en avslappnad känsla hos hunden, genom att den är välrastad, begränsa ytan, smeka den och försöka vara lugn själv och sända sådana signaler till hunden. Mitt utgångsläge var inte det bästa igår. Jag hade åkt iväg i god tid för att hinna hämta ut ett paket och ta ut pengar innan men väl framme så gjorde jag misstaget att välja den nedre parkeringen som såklart inte var plogad. När jag insåg mitt misstag försökte jag vända och köra ut igen. Vändningen gick bra men sen kom jag inte längre; precis nedanför en backe, däcken spann bara i lössnön och under snön fanns bara is. Tillslut bestämde jag mig för att gå in och träna istället och försöka komma iväg efter träningen. Med hjälp av grus och några par starka och hjälpsamma armar tog jag mig lös men det visste jag inte under passivitetsträningen och kunde inte låta bli att sitta och oroa mig för hur det skulle gå.

Att skapa en bra känsla hos hunden är såklart bra men ibland är det tur att man kan angripa det från en annan vinkel, nämligen att skapa ett beteende. Det är nog självklart för många att sannolikheten för att en avslappnad hund ska lägga sig ner är stor, beteenden följer känslor, men det verkar även vara så att känslor följer beteenden. Jag har till exempel läst eller hört någon gång att om man skrattar och ler så frisätts samma hormoner som när man är glad på riktigt. I situationer när jag vill att Lycke ska vara lugn och avslappnad, som när jag sitter ner, så har jag belönat lugna beteenden. När hon var yngre så fick jag mest belöna för att hon inte hoppade mot en annan hund, sedan kunde jag belöna allt oftare för att hon satte sig ner och nu brukar hon väldigt fort lägga sig ner om vi till exempel sitter och har teori. Ibland belönar jag även för att hon lägger ner hakan men försöker för det mesta belöna när hon har legat en stund för att kunna utöka tiden som hon ligger. Och så får hon belöning om hon fortfarande ligger fast en hund går förbi extra nära eller liknande.


Unga valpar brukar bli trötta förr eller senare...

Jag ser jättestora framsteg men det är ju jättesvårt att veta om det beror på mognad eller träning. Till viss del känns det lite fel att göra träning av passiviteten för jag ser att hon tänker på att komma åt de där godisbitarna även när hon ligger ner men det verkar faktiskt som att när hon får utföra lugna beteenden så kommer även den lugna känslan.

Självklart så beror det mycket på vilken individ man har. Lycke är tämligen aktiv och väldigt intresserad av bland annat andra hundar, att bara vänta på att hon ska bli trött och därmed skulle börja ta det lugnt kanske hade fungerat efter mycket träning. Med sådan träning så hade hon kanske snabbare fått en lugn känsla och därmed lugna beteenden (som att ligga ner) men som jag gör nu går det snabbare att få de lugna beteendena men den lugna känslan kommer efterhand. Jag tycker att det känns som en bra väg att gå för hon tycker nog att det är alldeles för roligt att hoppa efter andra hundar jämfört med att ligga stilla om hon inte hade fått belöning för det.

Att använda belöningar, som godis, när man vill att hunden ska vara lugn fungerar nog bäst om man har en hund som normalt sett är lite högre i aktivitet än "godisläge". En hund som normalt sett är väldigt lugn kanske måste höja sin aktivitetsnivå för att hamna i "godisläge". Att äta ska ju rent fysiologiskt ha en lugnande effekt men det är ju knappast lika lugnande som att sova och i och med att godis används så mycket i träning där vi vill att hunden ska vara aktiv så försvinner nog lite av den lugnande effekten.

Hur som helst så tror jag att det som avgör är vilka beteenden som lönar sig och att man kan få hjälp på traven genom att belöna beteenden som i sig är lugnande.


...med äldre valpar kan det vara lite svårare...